Byggbranschen och kommunerna måste ta sitt ansvar för klimatförändrigarna!

0
2047

Klimatförändringarna kan komma att drabba kommunerna hårt. Det är inte bara så att planerade och befintliga bostäder riskerar att stå i vatten när sjö- och havsvattennivån höjs utan också dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut. Därför måste både kommunerna och byggbranschen ta sitt ansvar för att förhindra förödande konsekvenser av de klimatförändringar som inte går att undvika och se till att klimatpåverkan framöver minskar dramatiskt.

Världens klimatforskare är till 95 procent överens om att klimatet håller på att förändras oavsett om det beror på mänsklig påverkan eller ej. Även Sverige märker av klimatförändringarna. Vi kommer framöver att utsättas för kraftigare översvämningar, förändrade nederbördsmönster, varmare klimat, stigande havsnivåer och en ökad frekvens av extrema vädersituationer. En konsekvens av detta är att kommunerna redan nu måste ta hänsyn till ett förändrat klimat vid upprättande av översikt- och detaljplaner vid planering av bostäder och infrastruktur. Även för den befintliga bebyggelsen måste planering ske.

Samhället måste förbereda sig på att hantera ett förändrat klimat trots de osäkerheter som råder kring hur snabb och omfattande förändringen av vattennivån kommer att bli för både hav och stora vattendrag. Kartläggningen av kommunala planeringsdokument visar att det finns stora brister i dagens planering hos många kommuner. Framtida bostadsbebyggelse som ligger i riskzonen måste kanske till exempel utformas utan lägenheter i bottenvåningarna där i stället parkeringsplatser och lokaler kan inrymmas. Då riskeras enbart egendomsskador.

Den huvudsakliga orsaken till att havsytenivån stiger är att vattnet expanderar när det blir varmare och att smältande glaciärer och inlandsisar påverkar nivån. National Aeronautics and Space Administration (NASA) släppte en ny rapport i september 2015 gällande höjningen av världens havsnivåer och konstaterar att havsnivån har stigit med närmare åtta centimeter sedan 1992. De tre senaste decennierna visar att det sannolikt är den varmaste perioden på norra halvklotet under de senaste 1400 åren. Enbart i Stockholm har temperaturen ökat med 1,1 grader under en 30 års period. FN:s klimatpanels (IPCC) senaste utvärdering 2014 av kunskapsläget visar att havet kan komma att stiga med mer än en meter under detta sekel beroende på ökade utsläpp av klimatgaser, ett scenario som väl överensstämmer med NASA:s rapport. Hänsyn har då inte tagits till konsekvenserna av tröskeleffekter när isen smälter och när mörkare hav utan is inte längre kan reflektera solljuset vilket ger ytterligare stegrande temperaturer. Dessa scenarier är i dag osäkra och svåra att beräkna.

Södra Sverige riskerar att drabbas hårt. Framtida högvattenstånd i till exempel Blekinge och Skåne med 100 års återkomsttid har SMHI beräknat till nivåer mellan 1,86 och 2,29 meter i värsta scenariot. De områden som förväntas drabbas av de högsta nivåerna är Skånes sydkust. Göteborgs stad är den kommun som ligger i framkant i sin planering, något som andra kommuner borde studera. I norra Sverige kompenseras hittills havsnivåhöjningen av landhöjningen.

Också stora vattendrag kommer att drabbas. Hur kan vi förhindra att Mälaren, som ger dricksvatten till över två miljoner människor, förvandlas till en bräckt havsvik? Flera kommuner kring Mälardalen och Saltsjön planerar att exploatera strandnära lägen för nya bostadsområden, Norra Djurgårdsstaden och Hammarby Sjöstad i Stockholm är några aktuella exempel. Stockholms stad har med hjälp av SMHI uppskattat att Mälaren med den nya Slussen klarar en havsnivåhöjning på ungefär en halv meter. Högvattnet i december år 2000 låg på 1,42 meter och var då ytterst nära att tränga ner i Stockholms tunnelbanesystem i Gamla stan. Redan vid nivåer strax över 1,5 meter finns risk för skador på bostäder, infrastruktur, vattenförsörjning och andra samhällsviktiga funktioner i Stockholmsområdet och för kommuner runt Mälaren.

Klimatförändringar med ökade vattenflöden ökar också risken för föroreningar av dricksvattnet och påskyndar behovet av ett teknikskifte. Ledningsnäten för avlopp och dagvatten anses i dag ha tillräckliga dimensioner men vid större nederbördsmängder än vad som är vanligt idag blir sårbarheten i systemen stora. Översvämningar kan medföra att dricksvattenförsörjningen slås ut. Med fler kraftiga skyfall ökar även riskerna för föroreningar i våra vattentäkter inte minst i Mälaren. Höjda vattennivåer kan också leda till att saltvatten tränger in i färskvattenreservoarer.

Vad bör byggsektorn göra?

  • Nyproducerade byggnader och anläggningar bör klimatdeklareras även vad gäller byggprocessen. Den årliga klimatpåverkan från byggsektorn bör kunna minskas från 15 till ca 8 procent av Sveriges totala utsläpp av klimatgaser.
  • Vid upphandling av materialleverantörer bör krav ställas på att också de deklarerar klimat- och energibelastningen av de produkter och transporter som erbjuds.
  • Många åtgärder har vidtagits för att minska energianvändningen vid uppvärmning av bostäder men ny teknik måste också tas fram för att minska varmvattenanvändningen.
  • Byggbodar bör anslutas till fjärrvärme där det är möjligt och bodarna bör förse med ledbelysning, värmeåtervinning och energieffektiv utrustning för klädtorkning.
  • Entreprenören bör svara för kostnader för sin energianvändning under byggproduktionen vilket skapar motiv till energieffektivisering.

Vad bör kommunerna göra?

  • Översikts- och detaljplaner bör upprättas i samråd med SMHI så att långsiktighet uppfylls.
  • Nya upphandlingsformer av klimatrelaterade frågor som inryms inom LOU bör tas fram.
  • God klimatprestanda måste ge en konkurrensfördel för byggherrar och entreprenörer i samband med markanvisningar eller kommunala anbudstävlingar.
  • Kommuner och myndigheter måste verka för att klimatredovisningar ska standardiseras för att på så sätt kunna bli jämförbara på samma sätt som ekonomiska årsredovisningar.
  • Det är också dags att börja prioritera effekt (kW) och inte enbart energi i form av kilowattimmar (kWh).

Enligt SMHI:s klimatrapport har endast ett fåtal av Sveriges 290 kommuner en klimatstrategi. De flesta kustkommunerna i Sverige planerar inte för en havsnivåhöjning över en meter på hundra års sikt trots att det finns vetenskapliga studier som tyder på högre nivåer. Klimatförändringarna uppfattas fortfarande av många lokalpolitiker som något abstrakt, något som eventuellt händer långt fram i tiden. Långsiktiga dyra investeringsbeslut utanför mandatperioden utgör ett hinder. Samtidigt har många mindre kommuner svårt att hantera konsekvenserna av klimatförändringarna till följd av att de saknar tillräcklig kompetens och resurser. Kanske är det därför nödvändigt med en ny Klimatmyndighet som avlastar länsstyrelserna och centralt får till uppgift att bevaka och hjälpa kommunerna med rådgivning. Byggbolagen måste också ta sitt ansvar och vidta de åtgärder som krävs. Vi kan inte längre låtsas att klimatproblemen inte finns. Att blunda, avvakta och se är ingen lösning. Någonting måste göras redan i dag.

Johnny Kellner, Energi- och klimatstrateg

Tidigare publicerad i Bostadspolitik.se

 

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here