#sistaspikenikistan

Uppropet #sistaspikenikistan gav arbetet med att skapa jämställda villkor i samhällsbyggarbranschen en ordentlig skjuts framåt.

Och nu fortsätter det.

– Den här rörelsen går inte längre att stoppa. Det finns en sådan otrolig drivkraft för att skapa en förändring, säger Cajsa Winge, en av initiativtagarna till byggbranschens eget Metoo-upprop.

Byggbranschen är i dag en av Sveriges minst jämställda. Bara 1 av 100 yrkesarbetare är kvinnor och bland tjänstemännen är motsvarande siffra 10 av 100. Det är inte mycket i en bransch som desperat skriker efter arbetskraft. Det också en grogrund för en ojämställd struktur. Enkönade arbetsplatser blir helt enkelt ofta mer osunda än flerkönade.

– Men ju fler kvinnor som börjar jobba i branschen, desto lättare blir det att bryta gammal invand jargong, säger Cajsa Winge, arkitekt på Öhman Arkitekter och en av dem som driver på arbetet för bättre jämställdhet i branschen.

Ett arbete som redan fått resultat. Till exempel gick regeringen, i början av mars i år, ut med målet att minst 25 procent av de som anställs inom bygg- och anläggningsbranschen ska vara kvinnor. Detta senast år 2030. Initiativet kom som en direkt följd av #metoo- och #sistaspikenikistan-uppropen som startade hösten 2017.

– Visst, 25 procent är ett väldigt högt uppsatt mål och det krävs mycket för att nå dit. Men man måste sikta högt för att nå en förändring, säger Cajsa Winge.

En flod av vittnesmål

Uppropet #sistaspikenikistan startades av snickaren Emmelie Renlund, men Cajsa Winge var snabb med att hänga på.

– Till en början tänkte jag att det kanske inte behövdes ett upprop. Det var redan allmänt känt att byggbranschen har problem med jämställdhet och Byggcheferna och Byggnads jobbade effektivt med frågan. Men så kände jag ändå att det skulle få en annan tyngd om alla i branschen samlades kring Metoo-plattformen.

Emmelie Renlund och Cajsa Winge blev snart frontfigurer för #sistaspikenikistan och startade en Facebook-grupp. På bara en vecka hade man 13 000 medlemmar. Den 27 november publicerades uppropet och då hade man fått in 4 627 underskrifter och över 200 vittnesmål.

Bland vittnesmålen fanns allt från subtila manliga härskartekniker till rena sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen.

Förvånad?

– Nej, tyvärr. Vittnesmålen bekräftade snarare det jag redan anade.

Håller frågan vid liv

Sedan rullade det hela på i full fart. Aftonbladet skrev om uppropet, vilket gav ringar på vattnet med ännu mer publicitet. Och bostadsminister Peter Eriksson bjöd in Cajsa Winge och Emmelie Renlund till samtal om hur en förändring skulle kunna komma till stånd.

I dag varvar Cajsa Winge sitt heltidsarbete som arkitekt, med panelsamtal och föreläsningar om jämställdhet och vad som måste bli annorlunda.

– Det är viktigt att hålla frågan vid liv. #sistaspikenikistan och #metoo gav jämställdhetsarbetet en ordentlig skjuts framåt. Mycket kom upp till ytan och det blev tydligt att vi måste få bort osköna sexistiska kommentarer och se till att rucka på invand jargong och ojämställd struktur. Även bland oss arkitekter – där vi är jämställda till antalet – finns en könsmaktsordning som bland annat gör att få kvinnor når chefspositioner.

– Men nu är vägen utstakad och jag hoppas och tror att vi sakta men säkert kommer att få se en förändring där arbetsmarknaden blir mer jämställd och ingen behöver utsättas för diskriminering på jobbet. Metoo visade att mycket av sexismen i dag är normaliserad och det vill vi bryta.

Men en förändring är som bekant inget som sker självmant.

– Nej, vi måste jobba kontinuerligt med frågan. Alla stora företag i samhällsbyggarbranschen är nu med på banan och det är bra. De flesta förstår att det är viktigt att jobba med jämställdhet och mångfald.

 Bröt avtal med underleverantör

Men vad är det branschen och företagen måste göra? Hur bryter man invanda mönster?

Det krävs både reaktiva och proaktiva åtgärder, menar hon.

– En viktig sak är att företagen måste visa och markera att man menar allvar med detta – gentemot sina medarbetare, samarbetspartners och underleverantörer. Ha en verklig nolltolerans mot diskriminering och visa att det får konsekvenser när man inte följer detta, säger Cajsa Winge.

– Till exempel bröt Skanska nyligen avtalet med en underleverantör på grund av att företaget agerat diskriminerande. Det var modigt gjort, tycker jag.

Företagen måste också ha utomstående part, till exempel facket, som kvinnorna kan kontakta. Det kan ju vara både känsligt och svårt att gå till sin chef. Även en hotline kan ge trygghet så att kvinnorna inte behöver ta fajten själva.

Och för att vara mer proaktiva kan företagen till exempel bredda sin rekryteringsbas och hitta nya vägar för att fånga upp kvinnorna.

– Ett jättebra exempel är JM som skapade en lärlingsutbildning bara för kvinnor, säger Cajsa Winge.

– Företagen måste även tänka igenom hur de syns utåt. Finns till exempel bara män på bilderna på webben och i årsrapporten? Ja, då lockar man kanske inte lika lätt till sig kvinnlig arbetskraft.

De måste även ha en likabehandlingsplan och en eller flera personer som kartlägger arbetet och följer upp effekten av jämställdhetsarbetet.

Inget stopp

Framtiden då?

– Vi kommer både att få se steg framåt och bakåt, men det finns en sådan otrolig kraft och vilja att förändra så det går inte att få stopp på det nu.  Och när vi blir fler kvinnor i branschen, blir det enklare att bryta gamla vanor och mönster.

Själv kommer Cajsa Winge att fortsätta sin kamp för en mer jämställd samhällsbyggarbransch ett bra tag till. Så länge hon bara orkar.

– Kanske ett år till, jag vet inte. Sedan lämnar jag över stafettpinnen till någon annan som brinner för förändringen.

Cajsa Winge är en av talarna under Samhällsbyggnadsdagarna 1-2 oktober.

Text: Pia Runfors