Bygg säkra och trygga städer

Vad är målet med att bygga gröna, smarta städer om vi inte kan känna oss trygga? Genom att ändra på den fysiska miljön kan man till stor del öka förutsättningarna för en trygg plats. Stadens miljöer ska utformas så att möjligheterna till att begå ett brott minskas samtidigt som attraktiviteten av en plats ökas.

Vi har fått ett ökat fokus på trygghet i samhället. Politiker, kommunchefer såsom föreståndare för lokala föreningar och människor man träffar i närbutiken pratar om trygghet. Stadsplaneringen har i allmänhet fått nya normer som föreslår ett arbete med fokus på ett helhetsperspektiv.

Det byggs nu ett stort antal nya bostadsområden samtidigt som befintliga rustas upp och social hållbarhet ligger högt på allas agenda. Social hållbarhet grundar sig dock på att man ska känna sig trygg. Känner man sig inte trygg, vågar man inte gå ut, inte åka kollektivt, inte leta jobb, inte träffa grannarna, inte umgås, helt enkelt inte delta i samhället. Vad är då målet med att bygga gröna, smarta städer om vi inte ens kan känna oss trygga i? Stor hjälp fås genom att jobba med utformning av platser, place-making och ökad social kontroll. Dock ska vi även se till att minska brottsmöjligheterna och öka säkerheten på en plats. För är risken stor att man utsätts för ett brott på en plats ska vi väl inte låta människor känna sig trygga på den platsen.

Har byggt in problemen
Bakgrunden till det ökade fokuset på trygghet ligger i den svenska samhällsutvecklingen. I över 5 000 år var trygghets- och säkerhetsfrågor nämligen en viktig del av stadsbyggandet runt om i världen. Städerna bestod av en mix av bostäder, arbetsplatser och näringsverksamheter med naturliga mötesplatser, vilket medförde att människor genom sin närvaro skapade trygghet. I Sverige förändrades sättet att planera och bygga stadsdelar, bostadsområden och bostäder under 1900-talet, men framför allt från 1960-talet och framåt. Det har inneburit att en rad problem i form av anonymitet, brottslighet, otrygghet och minskad attraktivitet har byggts in i våra stadsmiljöer, vilket har medfört stora kostnader då det som har blivit fel nu måste rättas till.

Nu, när Sverige står inför nya utmaningar inom stadsutveckling med ett prognosticerat behov av 710 000 nya bostäder är det viktigt att inte återigen bygga in otrygghet och brottslighet i våra städer.

En blandning av funktioner
Ett beprövat sätt att jobba med ökad säkerhet och trygghet i stadsplaneringen är genom situationell brottsprevention, där det brottsförebyggande arbetet handlar om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra den aktuella platsen eller situationen där brott kan begås. Situationell brottsprevention är en strategi baserad på fem pelare: en ökad ansträngning, ökade risker, en minskad belöning, reduktion av provokationer och att ta bort ursäkter för att begå ett brott.

Dessa strategiska åtgärder har utvecklats till ett antal praktiska principer som kan tillämpas inom stadsbyggnad och utformning av platser. För att minska brott och öka trygghet i den fysiska miljön ska man bygga på rätt sätt. Principen kallas för Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) och går ut på utformningen av en plats och situationer som kan påverka människornas upplevelse av platsen samt påverka personer att begå ett brott eller ej. CPTEDs principer fokuserar på att skapa platser som visar territorialitet, genom till exempel tydliga gränser mellan det privat och offentliga, tillträdeskontroll för att försvåra möjligheterna till brott, övervakning för ökat trygghet, försvårande aspekter som till exempel lås och larm, en god imago genom att skapa en attraktiv välskött plats som signalerar ordning och reda samt en dynamisk aktiv miljö med flera aktiviteter och olika funktioner.

Utgångspunkten är att en trygg stad ska bestå av en blandning av funktioner och locka till sig en mix av människor. Bostadsområden ska byggas med ett välbalanserat boendeutbud. Att ha både hyresrätter, små som stora, och bostadsrätter i samma område ökar tryggheten. Andra funktioner som affärer, grönområden, mötesplatser, offentlig service och fritidsaktiviteter ökar tryggheten genom att området attraherar än fler människor som kan utöva informell social kontroll. Även utformningen av byggnaderna är viktig och ska spegla en variation i höjd, storlek och tillgänglighet.

Utgå från hela platsen
Studier visar på att vi känner oss tryggast när vi är i vårt hem och på jobbet, i butiken eller i kollektivtrafiken. Rummet mellan husen, vägen till och från upplevs oftast som otryggast. Därför ska stadsplaneringen utgå från en modell som tar hänsyn till ”hela platsens betydelse” för att inte bara skapa några få säkra och trygga platser, utan en stad där människor vågar vara och röra sig i sin helhet. Detta skapar dynamik och trygghet.

Hur kommer det sig egentligen att kollektivtrafiken, hemmet och butiker upplevs som tryggast? För trygghet är det viktigt att platsen visar på tydlighet och förmedlar rätt information. Till exempel finns det på en tunnelbanestation oftast gott om information och skyltning så att man vet vilken utgång kommer upp vart, vart man ska vända sig när något etcetera. Samtidigt är det klart vilka som äger, driver anläggningen och vilka som har ansvaret för att ta hand om passagerare, olyckshändelser, förvaltning med mera.

Nybyggt känns tryggare
Kollektivtrafik är viktig för att alla stadens funktioner ska vara tillgängliga och stadens utveckling hållbar. Stationer och hållplatser samlar olika människor och är mycket dynamiska stadsrum som båda attraherar gärningspersoner (till exempel fickstölder) och skapar förutsättningar för brott- och ordningsstörningar (till exempel bråk). Icke desto mindre är kollektivtrafiken en av de urbana funktioner i en stad som används mest av kvinnor. Är inte kollektivtrafiken trygg utesluts en stor del av samhället från att vara delaktiga i det dagliga stadslivet. Eftersom en välfungerande och trygg kollektivtrafik är grunden i det lokala brottsförebyggande arbetet ska frågan ställas hur en trygg kollektivtrafik kan integreras i den lokala stadsplaneringen. Feministisk stadsplanering är ett viktigt verktyg i att skapa trygga platser och bygga en hållbar stad som är till för alla, i vilket det från innan planeringsskedet tas hänsyn till att en jämställd miljö planeras med en god mix av människor och aktiviteter för alla.

Frågan om ”varför nybyggda bostadsområden upplevs som trygga?” ställs ofta. Det är beviset på att välskötta, omhändertagna områden upplevs som trygga eftersom det visar att någon bryr sig och tar ansvar. Vandalism, förfall, nedskräpning och kriminalitet har ännu inte hunnit etablera sig i det nya bostadsområdet. Samtidigt är nybyggnation i sig ett tecken på att man vågar satsa på utveckling och investering. Nyinflyttade är även mer benägna att ta ansvara för att området är fint och städat. Detta pekar på vikten av upprustning och utveckling i befintliga områden för att öka tryggheten. Genom att ändra på den fysiska miljön kan man till stor del öka förutsättningarna för en attraktiv och trygg plats samt sänka kostnaderna för att rätta till i ett senare skede. Platser ska utformas så att möjligheterna till att begå ett brott minskar och risken att upptäckas ökar samtidigt som en ökad (social) kontroll präglar platsens tillvaro.

Aktuellt utvecklingsarbete
Att jobba med stadsbyggnad innebär således att ta med säkerhets- och trygghetsfrågorna från allra första början. Trygghet måste vara en naturlig del i planerings- och byggprocessen och den arkitektoniska utformningen. Planera för trygghet utifrån ”hela platsens betydelse” med god arkitektonisk gestaltning, en mix av funktioner och människor, tydlighet, bra social kontroll, bra belysning, integrerat skalskydd, god förvaltning och bra information.

Detta kräver nya tag och samverkansformer – till exempel så kallade BID:s, ”Business Improvement Districts” – samt sannolikt nya initiativ, certifieringar och krav inom stadsbyggandet. Vi måste se till att det finns bra riktlinjer och incitament att planera en stad med trygghet som en av huvudaspekterna. Emellertid måste vi, som arkitekter, stadsplanerare och samhällsbyggare, lära oss att sätta värdet på trygghet och ständigt mäta, följa upp och utvärdera effekterna på säkerhets- och trygghetsnivåerna.

BoTryggt2030 är ett aktuellt utvecklingsarbete där Stiftelsen Tryggare Sverige tillsammans med prominenta aktörer inom fastighets-, bygg- och teknikbranschen tar fram en kunskapsbaserad modell och nya riktlinjer för hur man bygger och utformar säkra, trygga stadsmiljöer.

Cornelis Uittenbogaard, stadsplanerare och forskare, Stiftelsen Tryggare Sverige

cornelis.uittenbogaard@tryggaresverige.org
www.botryggt.se

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 4 2017