Upphävande av servitut

LM upphävde ett servitut, röd linje över fastigheten T till förmån för fastigheten H. Fastigheten H kunde nå stranden och bryggorna på egen mark men den vägen var så brant att den enbart var möjlig att ta sig fram till fots.

Ägaren till fastigheten H överklagade och sa följande:

• Några ändrade förhållanden har inte inträtt.
• Vägservitutet behövs för den härskande fastigheten och nyttjas av denna fastighet. Vägservitutets nytta är inte ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten.
• Det saknas således förutsättningar för att upphäva servitutet.

Mark- och miljödomstolen konstaterade att ägarna av fastigheten T inte visat att det aktuella servitutet hindrade ett ändamålsenligt utnyttjande av deras fastighet och inte heller att servitutet var övergivet. Tvärtom var det ostridigt i målet att servitutet vid i vart fall några tillfällen har utnyttjats efter år 2013. Det fanns därför inte skäl att på dessa grunder upphäva servitutet.

Sedan servitutet bildades har det dock inträtt ändrade förhållanden. T.ex. har det från de i målet aktuella fastigheterna skett flera avstyckningar. Fastigheten T har också en förhållandevis liten areal och servitutet utgör numera en betydande del av fastighetens totala areal. Det råder inga tvivel om att servitutet numera måste anses utgöra en betydande belastning för fastigheten T.

Mark- och miljödomstolen lämnade därför överklagande utan bifall varför LM:s beslut att upphäva servitutet låg fast.

Mark- och miljööverdomstolen instämde i mark- och miljödomstolens bedömning att servitutet i detta fall inte kunde anses hindra ett ändamålsenligt utnyttjande av fastigheten T och inte heller att servitutet kunde anses övergivet.

Vad som återstod att pröva var därmed om servitutet fick upphävas eftersom det, till följd av ändrade förhållanden, inte behövdes för H eller nyttan av det var ringa i jämförelse med belastningen på T.

Utgångspunkten vid den bedömningen måste vara att när servitutet inrättades hade H behov av förbindelse med stranden via en annan väg än den s.k. trappstigen. Inget har framkommit som visar att detta behov har förändrats i något relevant avseende.

Däremot har förhållandena på T förändrats efter det att servitutet inrättades, framförallt genom att fastighetens storlek har minskat efter avstyckningen av fastigheten X och att ett bostadshus har uppförts i närheten av servitutsvägen och vattnet.

Efter avstyckningen upptar servitutet en relativt stor del av marken mellan huset och vattnet varför det alltså inträtt ändrade förhållanden som kan sägas innebära en ökad belastning av servitutet för fastigheten T. Detta är dock en följd av rent interna åtgärder på den tjänande fastigheten, vilken – belastningen till trots – uppenbarligen har bedömts vara fortsatt lämpad för sitt ändamål även efter avstyckningen.

Mot ovan beskriven bakgrund bedömde Mark- och miljööverdomstolen att förhållandena inte har ändrats på sådant sätt att nyttan av servitutet för H numera är så ringa i jämförelse med belastningen på T att det finns skäl att upphäva servitutet.

Mark- och miljödomstolens dom och Lantmäteriets beslut upphävdes därför och förrättningen ställdes in.

Mark-och miljööverdomstolen 2017-11-28, F 10812-16, laga kraft.

Text: Jan Gustafsson, tekniskt råd mark- och miljööverdomstolen