Aktiv finanssektor kan påverka klimatet

0
1573

Ingen sektor har en tydligare ekonomisk maktstruktur att styra och påverka klimatet i positiv riktning än finanssektorn. Inte minst inom samhällsbyggnadssektorn. Utsläppen av växthusgaser är ur ett globalt perspektiv ett stort finansiellt- och marknadsmisslyckande. Misslyckandet uppstår när marknadspriser inte tar hänsyn till miljöns samhällsekonomiska kostnader.

Som exempel för samhällsbyggnadssektorn i Sverige svarade byggbranschen under själva byggprocessen för cirka 15 procent av Sveriges totala årliga utsläpp av växthusgaser på 53 miljoner ton under 2017. Det motsvarar ungefär vad den svenska personbilstrafiken släpper ut per år. Byggprocessens andel av växthusgaser är redan i dag högre än själva driftsfasens för flerbostadshus. Genom att ställa krav vid finansiering som styrmedel skulle till exempel en minskning från 15 till 10 procent få stora mätbara klimateffekter vilket är ekonomist möjligt redan i dag.

Ett exempel på finansiell åtgärd som inte hade någon reell mätbar effekt för utsläpp av växthusgaser var den statliga subventionen av el-cyklar som enbart markerade en politisk symbolhandling. Skattefinansiering i form av subventioner är en begränsad ekonomisk resurs där alltid prioritering måste ske med rätt åtgärd i rätt ordning där den ger störst klimatnytta. Väl prioriterade begränsade subventioner kan däremot gagna införandet av ny teknik.

”Varjefelanvänd skattekrona är en stöld från folket”. Citat av Gustav Möller (s) före detta social- och handelsminister.

Fondsparandet en klimatbov

Klimatet är den miljöfråga som nu engagerar allt fler bolag. Kännetecknade för miljöutmaningarna är varumärke, kundkrav, lönsamhet och inte minst att vara ett attraktivt bolag för att attrahera och locka nya unga medarbetare till bolagen. Inom finanssektorn finns en betydande osäkerhet och okunskap kring klimatförändringens effekter när det gäller dess indirekta påverkan på ekonomin.Finansiella bolag har hittills ofta haft en relativt kort planeringshorisont, vilket innebär att de inte ser klimatrelaterade risker som ligger längre in i framtiden. Borde inte alltid banker och finansieringsinstitut vara en aktiv medverkande part vid planering av nya bostadsområden och stadsdelar typ Hagastaden och Norra Djurgårdsstaden där de får insyn i stadsdelarnas planering? Byggnaderna ska ju stå i 75-100 år och ska under tiden energiförsörjas.

Swedwatch är en ideell förening som kontrollerar att svenskrelaterade företag tar hänsyn till internationella konventioner kring hållbarhet i sin verksamhet i u-länder men också kopplat till Agenda 2030-målen. Swedwatch visar i en rapport från 2017 att svenska folkets totala finansiella investeringar i fondsparande samtidigt bidrog till lika stora utsläpp av växthusgasersom de tre stora ”klimatbovarna” – biffen, bilen och bostaden. Finanssektorn måste analysera sin omvärld, sätta tydliga mätbara mål och ha en affärsplan för sin långsiktiga finansiella förvaltning med en tydlig trovärdig transparent rapportering.I Sverige är det ännu inte så vanligt att finansiärer hängs ut vid miljökatastrofer. I USA är lagstiftningen hårdare än i Sverige. Där kan kreditgivare stå till svars för vad deras kunder ansvarar för, något som kallas för lenders liability.

Gröna obligationer

En grön obligation är en obligation där kapitalet är öronmärkt för olika miljöinriktade projekt. Obligationen är ett räntebärande skuldebrev, som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till den som har emitterat obligationen. I Sverige är det vanligare att använda begreppet gröna obligationer även för klimatobligationer. Begreppet klimatobligation är vanligare internationellt, då benämnt ”climate bonds”. Den som emitterar respektive köper en grön obligation vill skicka budskapet till marknaden att bolaget vill markera att de medverkar till något som är miljömässigt och ekonomiskt hållbart. Värdet av att äga eller emittera gröna obligationer har hittills främst haft karaktären av ett signalvärde. Det finns dock en viss risk att finansiärer engagerar sig i miljöprojekt för att kunna få en grön stämpel som kan dölja annan mindre god finansieringsverksamhet.

Förlusterna på grund av väderkatastrofer som täcktes av försäkringar nådde under 2017 sin högsta globala nivå någonsin motsvarande drygt 110 miljarder EUR enligt Europeiska kommissionen. En stor del av dessa är sannolikt klimatrelaterade. Om finanssektorn inser verkligheten för sent riskerar flera av deras investeringar att gå förlorade. Den största utmaningen för den finansiella sektorn är att försöka förutse hur snabbt och kraftfullt det globala politiska systemet kommer att agera. Om lite görs, kommer klimatriskerna bli betydande, medan omställningsrisken blir mindre. Ifall kraftfulla åtgärder istället vidtas blir klimatriskerna mindre, men omställningsriskerna större.

Parisavtalets mål otillräckliga

Världens ledare kom vid klimatmötet i Paris överens om målet att sätta den globala temperaturhöjningen till 1,5 grader och maximalt till två grader. USA med Donald Trump har därefter tagit ett steg tillbaka och har lämnat Parisavtalet. En miljörapport som kom från IPCC i oktober 2018 visar att även Parisavtalets målsättning knappast är realistiska för att hålla planetens temperaturökning till 1,5 grader, sannolikt inte ens till två grader. I stället för att minska utsläppen av koldioxid ökade utsläppen under 2018 med uppskattningsvis 2,5 procent. Den globala temperaturökningen beräknas nu kunna bli två till tre grader. Detta bedöms kunna leda till samhällsekonomiska förluster motsvarande upp till tre procent av global BNP enligt en rapport från Finansinspektionen.

Oenigheten i Katowice, framförallt från några av de olje-producerade staterna att de enbart ”noterade” men inte ville välkomna IPCC:s miljörapport. Detta måste ändå betraktas som anmärkningsvärt att vissa staters politiker går emot vetenskapliga observationer som stöds av mer än 95 procent av forskarna.

Vid COP 24 beslöt till slut att ta fram en gemensam regelbok som ska slår fast hur Parisavtalet konkret ska genomföras och redovisas.Från år 2020 var det också meningen att finanser i form av en klimatfond från rika till fattiga länder skulle uppgå till 100 miljarder USD per år i offentligt och privat kapital. Här väckes missnöje från u-länderna att i-länderna även ville att lån skulle räknas in i detta belopp. Förändring av finansieringen av utsläppsrätter sköts upp ett år till nästa möte. Baserat från erfarenheterna från tidigare klimatmöten så handlar undertecknandet vid COP 24 i bästa fall som en slags viljeyttring utan några garantier, framförallt de finansiella åtagandena. Värt att notera är att Norge har övertagit Sveriges tidigare position som största ekonomisk bidragsgivare per capita.

Utvecklingsländernas strävan

Världens finansieringsinstitut har ett stort ansvar och måste se klimatekonomin i ett större globalare hållbarhetsperspektiv, det vill säga att vidga synsättet utanför sina nationers gränser och motarbeta protektionism. Det är självklart att u-länderna strävar efter och har all rätt till att ge sin befolkning samma levnadsstandard som i-länderna uppnått. De klimatproblem som världen nu står inför har i-länderna hel skuld och ansvar för. Skulle u-ländernas standardutveckling ske med samma teknik som lyft i-länderna till sin standard vore det en katastrof för klimatet. Gammal teknik från i-länderna får med andra ord inte exporteras till u-länderna som finansieringsstöd utan den måste ske med det senaste av ny modern miljöteknik.

Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap, inte minst gäller det klimatekonomi. Det är en mycket komplicerad uppgift att uppskatta de finansiella konsekvenserna av klimatförändringarna. Trots attmer än 95 procent av världens klimatforskare står eniga bakom IPCC:s senaste rapport kommer det alltid att finnas klimatskeptiker.Man kan fråga sig om vissa av dagens statliga och privata finansieringsinstitut har tid och råd med att avvakta och se vem som har rätt eller fel, vetenskapen eller dess skeptiker.

Klimatläget i dag är att både i-ländernas och u-ländernas skepp är på väg att sjunka. Skillnaden är att livbåtarna enbart bara räcker för i-länderna. Att sticka huvudet i sanden och avvakta och se vad som händer i framtiden är ingen finansiell långsiktig hållbar lösning.

Johnny Kellner, energi- och klimatstrateg

Photo by Jonathan Kemper on Unsplash