Ledningsrätt för fiberkabel i gatumark

Lantmäteriet, LM, beslutade om ledningsrätt för elektronisk kommunikationsledning bestående av fiberkabel med tillbehör till förmån för ett företag.

Ledningsrätten belastade i huvudsak gatumarksfastigheter som ägdes av kommunen. Upplåten ledningsbredd uppgick till 2 meter. Beträffande ledningens djup angavs inget i LM:s beslut

Kommunen yrkade i första hand att den beslutade ledningsrätten skulle upphävas eftersom beslutet stred mot 6 §ledningsrättslagen. Ändamålet med ledningsrätten kunde tillgodoses genom lokalisering via existerande kanalisation eller genom hyra av redan existerande fiber. Vidare hävdade kommunen att olägenheterna av upplåtelsen överväger fördelarna.

I andra hand yrkade kommunen att ledningsbeslutet skulle förenas med bland annat följande:

• att fiberkabeln förläggs på ett djup av 1 meter och att ledningsgatan efter utförandetiden begränsas till en bredd om 0,5 meter,
• att det i beslutet om ledningsrätt tas in föreskrifter med innebörd att bolaget åläggs att följa vid var tid gällande kommunala föreskrifter/regler gällande schaktning och trafikanordningsplaner.

Mark- och miljödomstolen avslog både kommunens första- och andrahandsyrkanden. Kommunen överklagade tillMark- och miljööverdomstolen, MÖD, med i stort samma yrkanden som till första instans.

MÖD behandlade först frågan om ledningsrätt överhuvudtaget skulle upplåtas och konstaterade att förhållandet att det fanns alternativa upplåtelseformer, som ger sökanden tillgång till ledningsutrymmet, i normalfallet inte medför att en ansökan om ledningsrätt kan avslås (se NJA 2013 s. 795).

Alternativet att hyra in sig i andra nät- eller ledningsägares fiber eller kanalisationer kan inte jämställas med de rättigheter som en ledningsrätt ger innehavaren. Vad kommunen anfört om att utbyggnadslagen och lagen om elektronisk kommunikation ger en operatör möjlighet att nyttja annans anläggningar leder inte till någon annan bedömning.

MÖD prövade därefter om olägenheterna av ledningsrättsbeslutet överväger de fördelar som kan vinnas genom beslutet och konstaterade att kommunen gjort gällande att det utrymme som ledningsrättsbeslutet gör anspråk på är ”mättat” av andra ledningar såsom va-ledningar, elledningar och andra operatörers bredbandskablar.

Enligt kommunen kommer ytterligare en ledning i det begränsade gatuutrymmet att orsaka olägenheter och merkostnader bland annat genom att försvåra kommunens arbete med egna ledningar, gatuunderhåll och diken samt orsaka risk för skada på befintliga ledningar samt risk för sättningar i gatumarken.

Eftersom ledningen efter nedgrävningen rent fysiskt behövde betydligt mindre än 2 meters utrymme, och att ersättning för extra försiktighetsåtgärder skulle utgå, så hade kommunen inte visat att ledningsrätten medförde sådana olägenheter som övervägde de fördelar som den innebar konstaterade MÖD. Ledningsrättsbeslutet vardärför förenligt med 6 § i ledningsrättslagen. Vidare skulle ledningen förläggas i gatumark vilket är den typ av mark där ledningar normalt bör förläggas inom planlagt område. Vad kommunen anfört om att större hänsyn bör tas till kommunens inställning, särskilt då det gäller områden som avsatts som allmän plats i detaljplan, ledde därför inte till någon annan bedömning.

Domstolen bedömde därför att ledningsrättsbeslutet är till övervägande nytta från allmän synpunkt och att den upplåtna ledningsrätten inte är till synnerligt men för kommunens fastigheter (se 10 och 12 §§ ledningsrättslagen).

Beslutet om utrymme som upplåtits för ledningen samt föreskrifter
MÖD bedömde att det inte var motiverat med ett ledningsutrymme med två meters bredd efter utförandetiden. Det var därför motiverat att dels begränsa ledningsrättsutrymmets bredd till 0,5 meter utom för de områden där särskilda anläggningar, som exempelvis kabelskåp, behöver placeras. I fråga om ledningens djup ansåg domstolen att ledningsrättsutrymmet borde bestämmas också i djupled när ledningen förläggs i närhet av diken.

Då ledningsrättsutrymmets omfattning ändras fann MÖD att det även kan finnas behov av att anpassa de befogenheter som följer av ledningsrätten samt övriga föreskrifter.

MÖD ändrade därför mark- och miljödomstolens dom på så sätt att lantmäterimyndighetens beslut undanröjs såvitt avser det utrymme som upplåts för ledningsrätt, befogenheter som följer av ledningsrätt, föreskrifter för ledningsrätt samt ersättning för upplåtelse av ledningsrätt, samt återförvisar målet till LM för fortsatt handläggning i dessa delar i enlighet med vad som framgick av domskälen.

I fråga om kommunens yrkande om att bolaget som föreskrift ska åläggas att följa vid var tid gällande kommunala föreskrifter gällande schaktning och trafikanordningsplaner, instämde MÖD i mark- och miljödomstolens bedömning att detta inte kunde beslutas enligt ledningsrättslagen.

Mark- och miljööverdomstolen 2020-12-09, F 7671-19, laga kraft.

Jan Gustafsson
tekniskt råd Mark- och miljööverdomstolen