Är hållbarhetschefens tid förbi?

Hållbarhetschefen spelar idag en omöjlig roll och är överarbetad, underfinansierad, dåligt understödd och inte nära nog uppskattad nog för den roll som denne spelar.

När jag jobbade på Greenpeace, kring millenieskiftet, så började miljöfrågorna slå på allvar. Det var kul att vara en del av den utvecklingen och uppleva förändringen. Miljöcheferna började dyka upp här och var i näringslivet. Rollen var däremot marginaliserad och det var inte ett jobb i sig själv. Det var den personen med minst upplevd arbetsbörda som fastnade med ”Svarte Petter” och fick ansvar för miljöfrågorna utöver sitt riktiga arbete.

Genom åren har rollen varit på expansion. För fem år sedan började miljöcheferna byta namn till hållbarhetschef och få utökat ansvar. Sällan med utökade resurser dock. På sistone har flera stora bolag börjat arbeta med hållbarhet på riktigt, med tungt placerade hållbarhetschefer som spelar en tydlig roll både internt i bolaget och gentemot marknaden.

Däremot har kravspecen nu blivit snudd på omöjlig. Låt oss titta på den gängse definitionen av hållbarhet, ofta visualiserad på detta sätt:

Bild: csrambassadors.com

En hållbarhetschef ska alltså ansvara för planetära variabler (naturresurser, vatten- & luftkvalitet, energibesparingar, landanvänding), alla sociala variabler (samhälle, utbildning, jämställdhet, sociala resurser, hälsa, välmående och livskvalitet) och avslutningsvis resultaträkningen i form av bottenlinjen och kassaflödet.

Känns det övermäktigt? För mig känns det totalt omöjligt!

Rollen har kommit att innefatta miljöchefen, HR-chefen, utbildningschefen, finanschefen, bokföringschefen och även Verkställande Direktören.

Ska vi säga upp det här gänget nu? Räcker det med en hållbarhetschef?

Såklart behövs alla tidigare nämnda roller (i alla fall i större bolag). men frågan är då intressant. Vad ska en hållbarhetschef faktiskt göra?

”Hålla ihop alla dessa delar” skulle många svara. Alltså samordna åtgärderna som görs inom respektive avdelning så att de blir en helhet. Men då uppstår nästa problem. Vem är det som bestämmer i respektive avdelning? Jag ser framför mig en situation där hållbarhetschefen sätter sig ner med bolagets CFO och bestämmer vilka investeringar som ska göras, samt vad bolagets balansräkning klarar av att bära. Varför inte också passa på att se över HR-chefens dagordning och korrigera så rätt frågor prioriteras? Det känns inte riktigt rätt. Denna beskrivning känns inte som en hållbarhetschef. Det liknar ju mer befattningsbeskrivningen på en VD.

För att hållbarhetsfrågor ska få tungt genomslag måste hållbarhetschefen i nuvarande roll dö. Antingen ska hållbarhetschefen ersätta VD. Om detta inte känns realistiskt så ska VD ersätta hållbarhetschefen. Frågorna är för viktiga och för stora för att schabblas bort. De är för centrala för hur företag kommer göra business i framtiden för att marginaliseras och de är för fundamentala för att inte styrelser också ska ha hållbarhetsrepresentation.

För alla hållbarhetschefer därute erbjuder detta århundradets chans för karriäravancemang. De hållbarhetschefer som har koll på bolagsstyrning, finans och affärsmodellering och som idag gör framsteg i sina organisationer är morgondagens VD-ämnen och därefter är de efter-morgondagens styrelseproffs.

Gustav Stenbeck
Entrepreneur, Investor & Consultant

 gustav@gainsustain.se