Pernilla Parding arbetar för de strukturellt bostadslösa

Dags att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden

Att få nycklarna till en egen bostad kan vara skillnaden mellan hopp och förtvivlan, mellan trygghet och konstant stress. I Farsta strand har Stockholms Stadsmission byggt lägenheter för människor som står utanför bostadsmarknaden. Pernilla Parding, chef Bostad på Stockholms Stadsmission och utsedd till Årets samhällsbyggare 2024, berättar om deras modell med differentierade hyror och behovsförmedling, och hon vill inspirera fler fastighetsägare att arbeta för socialt hållbara boendelösningar.

Text: Sofia Jonsson | Foto: Rosie Alm

Vi tar pendeltåget till Farsta strand i södra Stockholm. En kort promenad från stationen finns Stockholms Stadsmissions alldeles nybyggda flerfamiljshus. Pernilla Parding, chef Bostad på Stockholms Stadsmission, går vant fram till husen på Brunskogsbacken 23; ett sexvåningshus med putsad fasad i varm terrakottafärg och en lägre del i tegel med radhuslägenheter. Utanför husen finns en liten park med ett stort träd i mitten där höstlöven går i samma nyans som husen.

Här finns 41 lägenheter. Hyresgästerna flyttade in i juni och har en hyra anpassad efter vad de har råd att betala. Människorna som bor här har av olika anledningar haft svårt att få tag på ett förstahandskontrakt i Stockholm. Men tack vare Stockholms Stadsmission och deras hyreshus med kooperativa hyresrätter, har de fått tak över huvudet och framför allt tryggheten som ett eget hem ger.

”En samhällsbyggare bygger starka samhällen och får samhällets olika delar att hänga ihop.”

Vi promenerar upp mot husen. Pernilla Parding pratar engagerat och fort. De senaste 20 åren har hon varit anställd på Stockholms Stadsmission och en stor del av tiden har hon arbetat med bostadsfrågor på olika sätt. Med en utbildning som socionom och journalist är hennes drivkraft att åstadkomma skillnad på riktigt. Hon tycker att det är givande att träffa fastighetsfolk och lyssna in deras perspektiv och problembild. Utifrån det vill hon sedan hitta lösningar för de som brukar betecknas som ”outsiders” på bostadsmarknaden.

I höstas fick Pernilla Parding utmärkelsen Årets samhällsbyggare 2024. Priset går till en av samhällsbyggnadssektorns klarast lysande stjärnor och i motiveringen från Samhällsbyggarna lyfts bland annat att Pernilla Parding arbetar med att ”utveckla och genomföra projekt som syftar till att förbättra levnadsvillkoren för människor med sämre socioekonomiska förutsättningar”.

Vad är en samhällsbyggare för dig?

– En som bygger starka samhällen och får samhällets olika delar att hänga ihop. Eller som juryn formulerade det så fint – att bygga samhällen är att bygga framtid.

– Jag ser mig mer som samhällsbyggare än socionom i dag. Mina första tio år på Stockholms Stadsmission jobbade jag med behandlingsarbete och motiverande samtal på vårt stöd- och lågtröskelboende på Södermalm. Med åren har jag blivit mer och mer innovativ och entreprenöriell. I dag handlar mitt arbete om att hitta konkreta lösningar som sänker trösklarna in på bostadsmarknaden, så att även hushåll med knappa ekonomiska resurser kan efterfråga ett hem.

Pernilla Parding förklarar att en stor del av arbetet handlar om att samverka med andra aktörer och att knyta kontakter med samhällets olika delar. Alla kan vara med och bidra till samhällsbygget utifrån sina förutsättningar.

Vad kan du som socionom tillföra samhällsbyggnadsbranschen?

– Jag kan titta på tillvaron med andra glasögon och genom min kunskap och erfarenhet ser jag lösningar på problem på ett lite annat sätt. Och jag tror att vi måste återföra mer av det mellanmänskliga perspektivet i vårt samhällsbyggande. Vi är duktiga på att bygga bra, men vi glömmer lite grann det som ska ske mellan husen.

– Jag tycker om att bygga och min specialitet är då inte hårdvaran, väggar, golv och tak, utan det är mjukvaran – bygga det som kan bidra till ett ökat värde i social hållbarhet. Och här tror jag att det finns mycket för personer med min bakgrund att tillföra. Det behöver inte vara stora åtgärder egentligen, det behöver inte ens vara kostsamma insatser. Utan här handlar det om att förena olika kompetenser och därmed lösa problemen som vi har i dag i vårt samhälle på ett smartare sätt.

”Om vi ska uppnå de värden som vi säger att vi vill ha, så måste vi också investera och finansiera för den förbättringen.”

Åter till husen i Farsta strand. Bakgrunden är ett projekt för att hitta nya bostadslösningar för strukturellt hemlösa. Stockholms Stadsmission förvärvade en tomträtt, Kymmendö 4. Deras helägda dotterbolag äger fastigheten och hyr ut lägenheterna till en kooperativ hyresrättsförening med blockhyresavtal på 15 år. Hyresgästerna är medlemmar i den kooperativa hyresrättsförening som man sedan hyr lägenheten av, på så vis lite som en bostadsrätt. Kooperativ hyresrätt är inte något nytt, men Pernilla Parding menar att det är en ganska outnyttjad upplåtelseform i Sverige.

– Den kooperativa föreningen syftar till att både främja gemenskap och inkludering, men är också en förutsättning för att kunna ha differentierad hyressättning. Det unika är både de olika hyresnivåerna och att vi använder behovsförmedling. Vår Bobyrå undersöker personernas behov av bostad och deras hyresutrymme för att se om vi kan erbjuda någon av de rabatterade lägenheterna i föreningen.

– Det som också är speciellt är det som jag kallar för mjuk förvaltning. Vi har vanlig teknisk förvaltning via ett externt bolag och vi erbjuder själva mjuk förvaltning. Om någon skulle få svårt att betala hyran, så kommer den mjuka förvaltningen in. Då kan vi fråga vad som har hänt och vi kan snabbare fånga upp om någon behöver hjälp.

Enligt Pernilla Parding är mjuk förvaltning inte någon större innovation, för egentligen återskapar det något som tidigare har varit vanligt. Förr i tiden så hade fastighetsägare råd och resurser i sin förvaltning att vara på plats och ha tid att prata med sina hyresgäster. Då lärde de känna dem och kunde på ett lättare sätt hjälpa till om någon fick problem.

När Stockholms Stadsmission började titta på projektet i Farsta strand gjorde de som vilken annan byggherre som helst. De undersökte efterfrågan och hur just deras kundgrupp såg ut. Det var viktigt att hyresgästerna får ett förstahandskontrakt, för de ska bo bra och kunna bo kvar. Sedan behövdes också en prisrimlig hyra, så att de boende kan betala hyran på egen hand.

– För det vill man verkligen göra. Man vill betala sin hyra och ha en boendemiljö som är helt normal. Vi såg också att det inte fanns krav på att bo stort och flott, så lägenheterna har lite färre kvadratmeter än vanligt. Men vi har ändå strävat efter att skapa många små utrymmen, för alla barn ska ha en egen liten vrå att stänga in sig i och föräldrar ska inte behöva skicka ut sina tonåringar så att mellanstadieeleven kan göra läxa och tvärtom.

Pernilla Parding betonar att det här faktiskt inte är ett socialt projekt, utan det är ett bostadsprojekt. Genom den kooperativa hyresrättsföreningen med differentierad hyressättning knäckte de den svåraste nöten: Att både kunna sänka trösklarna för de med lägre inkomster som inte kommer in på bostadsmarknaden och samtidigt ha en stabil ekonomi för fastigheten och förvaltningen. Utan de differentierade hyrorna så hade inte kalkylen gått ihop. Om alla hyror är lågt satta får man inte ihop kalkylen och om alla hyror är högt satta, då kan inte hyresgäster med låga inkomster bo där.

Kommer ni att satsa på fler nyproduktionsprojekt?

– Vi ska inte bygga fler hus. Stockholms Stadsmission är en idéburen organisation som ska jobba med sociala insatser till människor. Förhoppningen är att vår modell inspirerar fastighetsägare att bidra till en mer socialt hållbar bostadsförsörjning.

”Jag kan titta på tillvaron med andra glasögon”

Vad skulle du råda fastighetsägare som vill stärka sitt arbete med social hållbarhet?

– Jag tror att de behöver skaffa sig kompetens och kanske våga anställa nya roller för att börja tänka i nya banor. Det går att likna med arbetet för att energieffektivisera sina fastigheter. Då behöver ett företag ta in den kompetensen, göra en analys och komma med förslag på åtgärder. Åtgärderna följs sedan upp och utvärderas. Det som är svårt när det gäller social hållbarhet är förstås hur man mäter värdet av sina åtgärder. Men här är vi på gång.

Pernilla Parding väver vidare på skillnaden mellan att bara bygga hus och att vara en samhällsbyggare. En samhällsbyggare tänker på de långsiktiga konsekvenserna och vilken nytta man bidrar med för samhället i stort. Hon poängterar att det finns många fastighetsägare som verkligen försöker och som tänker så, och de är otroligt viktiga för samhällsutvecklingen.

– Det är intressant att titta på de fastighetsbolag som är duktiga på att investera i social infrastruktur i sina bostadsområden. Det kan vara att jobba med trygghetsvärdar, jobba nära civilsamhället eller ta hjälp av organisationer som oss. I dessa områden så når man ofta mycket högre NKI på trygghet, man får ansvarstagande hyresgäster och mer välmående hus. De som både tar hand om sina hus och tar man hand om människorna i husen får långsiktigt bättre fastighetsvärde och bättre bostadsområde.

Med projektet i Farsta strand har Stockholms Stadsmission utvecklat nya verktyg som även andra fastighetsägare kan använda. Pernilla Parding skickar med att de kan hjälpa till att sätta upp och driva kooperativa hyresrättsföreningar, de kan göra behovsförmedlingen och sköta den mjuka förvaltningen.

– Vi krokar gärna arm med fastighetsägare. Man kan samarbeta med oss och vi kan vara den trygga garanten för att förmedla en lägenhet till någon som har en lägre inkomst än vad de brukar ställa krav på. Man kan jobba med positiv särbehandling, inte i hela beståndet, men man kan tänka att 5 procent av ens bestånd ska gå till människor som man normalt sett inte skulle våga släppa igenom. Då har man faktiskt bidragit!

”Om du har ett jobb och egentligen inga andra problem än att du inte har ett hem, då kan inte socialtjänsten hjälpa dig med en boendelösning.”

Enligt Socialstyrelsens senaste hemlöshetsräkning från 2017 lever 33 000 människor i hemlöshet i Sverige. Sveriges Stadsmissioner anser i sin senaste hemlöshetsrapport från 2023 att det är lågt räknat då det är många fler som faktiskt står utan ett hem, men som inte syns i statistiken.

– Jag använder helst ordet bostadslöshet. När vi säger hemlös får väldigt många en bild framför sig som är Pelle på parkbänken. Men den hemlöshet som vi möter mest på Stockholms Stadsmission är en ensamstående förälder som ofta har jobb. De bor inneboende, på ett hotellhem eller trångbott på ett tillfälligt kontrakt. De har någonstans att ta vägen just nu, men de vet inte var de ska bo om ett halvår.

Vad gör det med en människa att inte ha ett hem?

– Det är förstås individuellt. Våra hyresgäster brukar berätta om en tillvaro med otroligt mycket otrygghet, tvivel på både sig själva och samhället och bristande ork att sköta jobb eller studier. Det är stressande att inte veta var man ska bo härnäst och har man barn blir den stressen ännu mer påtaglig för man oroar sig över barnens situation – måste de byta skola efter lovet, hänger de med i undervisningen, behöver de hitta nya kompisar igen. En hyresgäst berättade att hon var tvungen att leva utan sina barn, för hennes osäkra boendesituation gjorde att de fick bo hos hennes före detta partner. Vad gör det med en mamma som måste lämna bort sina barn?!

Vad är det för faktorer som gör att vissa har svårare att få ett hem?

– Tidigare var det ofta sociala skäl som ledde till hemlöshet. Man klarade kanske inte av att sköta om ett hem på grund av missbruksproblematik eller psykisk ohälsa. De får i dag hjälp av socialtjänsten enligt socialtjänstlagen med stöd av olika slag.

– Om du har ett jobb och egentligen inga andra problem än att du inte har ett hem, då kan inte socialtjänsten hjälpa dig med en boendelösning. De är bostadslösa på grund av strukturella skäl i samhället. De saknar kapital, kötid eller kontakter för att ta sig över de höga trösklarna som vi har på dagens bostadsmarknad.

Vad är individens ansvar och vad är samhällets ansvar i den här frågan?

– Det är klart att individen har ett ansvar, men kan en enskild individ rå för att lönen är så pass låg att man inte blir insläppt på bostadsmarknaden? Kan man rå för att kommunen inte har byggt bostäder med en rimlig hyra? Kan man rå för att socialförsäkringssystemet inte har följt med prisutvecklingen? Glappet är jättestort mellan de som är inne och de som är utanför bostadsmarknaden.

”Det handlar om att förena olika kompetenser och därmed lösa problemen som vi har idag i vårt samhälle på ett smartare sätt.”

Pernilla Parding pekar på att samhället har dragit tillbaka sitt ansvar för bostadsförsörjningen. Det finns inte heller en behovsprövad bostadsförmedling till de bostäder som blir lediga. De som står först i bostadskön blir erbjudna de prismässigt mest attraktiva lägenheterna och ändå kan de redan ha en bostad och en hög inkomst. För de med kortare kötid och lägre inkomst finns nyproduktionerna kvar som har dyra hyror och då varken kan de flytta in av ekonomiska skäl eller får flytta in för de uppfyller inte hyresvärdens inkomstkrav.

Vill du ändra reglerna för bostadsförmedlingar?

– Vi behöver nya lösningar på bostadsmarknaden. En del handlar om en bättre matchning av bostadssökande till de bostäder som finns. Jag säger inte att alla bostäder ska fördelas enligt behov, men behov behöver vara ett urvalskriterium.

Det finns redan undantag och förturer hos bostadsförmedlingar. Pernilla Parding ger exempel på bostäder för unga, studenter och seniorer samt näringslivsförtur som ges till människor som flyttar till en stad för att kunna jobba. Men det finns inget som riktar sig till hushåll med en lägre inkomst. Hon säger att det finns inga verktyg att erbjuda en bostad till den här växande gruppen av människor som är bostadslösa och flyttar runt på olika, ofta dyra, andrahandskontrakt.

Vad är önskelistan gällande politiska reformer?

– Staten behöver ta ett större ansvar och styra till fler initiativ som tillgängliggör vanliga bostäder till hushåll som inte kan ta sig in på bostadsmarknaden. Staten kan ge betydligt bättre kreditgarantier till bolag som vill göra skillnad genom att sänka trösklarna till en god bostad. Kommuner kan premiera bostadsaktörer som ger 5 procent av sitt bestånd till de med lägre inkomster och utnyttja sin markpolicy till detta.

– Staten och kommuner behöver styra och sätta till resurser, och jag tror att det är den springande punkten. Om vi ska uppnå de värden som vi säger att vi vill ha, så måste vi också investera och finansiera för den förbättringen. Vi kan inte vara kvar i ett system som hela tiden stänger ute de som har allra störst behov. Vi måste hitta sätt att sänka trösklarna till en god bostad för alla i samhället.

Namn: Pernilla Parding
Ålder: Född 1972
Utbildning: Socionom och journalist
Jobb: Chef Bostad, Stockholms Stadsmission
Intressen: Träning, alltifrån boxning till balett, kallbad, mat och vin och att sitta vid havet

Årets samhällsbyggare 2024
Juryns motivering:

”Pernilla Parding är en engagerad och driven person som arbetar för Stockholms Stadsmission, en ideell organisation som fokuserar på att stödja människor i utsatthet. I sin roll arbetar Pernilla med att utveckla och genomföra projekt som syftar till att förbättra levnadsvillkoren för människor med sämre socioekonomiska förutsättningar, särskilt inom områden som bostadsförsörjning, integration och social inkludering. Hennes arbete har haft en betydande inverkan på många människors liv i Stockholm.

Pernilla har under många år byggt upp verksamheten Bobyrån och varit en förkämpe för metoden Bostad Först, som nu är en erkänd modell som förespråkas av Socialstyrelsen och implementeras av allt fler kommuner. Pernilla har också arbetat med utvecklingen av Kymmendö-modellen, en innovativ förvaltningsmodell för socialt hållbar bostadsförsörjning.

Pernilla har genom en mångårig gärning visat på gott ledarskap, idérikedom, skapat samverkan mellan forskning och praktik samt utvecklat nya metoder som bidrar till en mer hållbar samhällsbyggnadssektor.

Pernilla tilldelas priset Årets samhällsbyggare för sitt engagemang för socialt hållbar samhällsbyggnad och sin förmåga att skapa innovativa lösningar på samhällsutmaningar. Hennes insatser har haft en djupgående positiv inverkan på samhället i Stockholm.”

Jury Årets samhällsbyggare 2024:
Andreas Gyllenhammar, Sweco
Kajsa Hessel, Svensk Byggtjänst
Malena Havenvid, KTH
Andreas Hatzigeorgiou, PE
Jan Wejdmark, Newsec
Joanna Messmer, Samhällsbyggarna

 

Sveriges Stadsmissioners förslag för att riva trösklarna till en bostad för alla

• Inför en ny tydlig bostadsförsörjningslag i syfte att skapa ett ökat bostadsbyggande.
• Lagreglera vilka krav en hyresvärd får ställa på hyresgäster vid tecknande av kontrakt, inte minst avseende inkomst.
• Kräv nationella och kommunala handlingsplaner som skarpa verktyg för bostadsbyggande. En viktig komponent i dessa planer ska vara att de ska bidra till en ökad social hållbarhet.
• Utred allmännyttans ansvar för social bostadsförsörjning och ge ett tydligare ansvar för social hållbarhet.
• Förmå privata hyresvärdar att dela på ansvaret för bostadsförsörjningen, exempelvis genom att ange andel av bostäder till sociala ändamål i exploateringsavtal vid nyproduktion.
• Koppla ihop bostads- och socialpolitiken och skapa ett system för socialt hållbara bostäder. En modell för socialt hållbara bostäder är ett viktigt verktyg för att ge människor tillträde till bostadsmarknaden och ska vara byggd på bred samverkan mellan stat, kommun, idéburna icke vinstdrivna organisationer och fastighetsägare.
• Använd effektiva verktyg i kommunerna för att stötta personer som riskerar eller befinner sig i hemlöshet, exempelvis reservationer och förturer i bostadsförmedlingen.
• Använd den kommunala markpolitiken för att bidra till en socialt hållbar bostadsförsörjning.
• Stärk och förtydliga de idéburna bostadsaktörernas roll och möjligheter för att ge den idéburna sektorn möjlighet att bidra till en socialt hållbar bostadsförsörjning och en minskad hemlöshet.

Källa: Sveriges Stadsmissioner, rapport Hemlös 2023