Brott tenderar att vara koncentrerade till städer, men inte på ett enhetligt sätt. Det har länge varit ett erkänt faktum att vissa platser är mer riskfyllda än andra. Funktionsblandade stadskärnor och transportnoder är oftare utsatta för brott än bostadsområden.
Data från tidigt 80-tal visar till exempel på en stark koncentration av brott i Stockholms innerstad, men inte för alla brott. Kriminologen Olof Wikström visade att vandalism på offentliga platser och bilstölder och stölder från bilar var koncentrerade till vissa delar av innerstaden (Figur 1a). Stölder från bostäder tenderar att ske i ytterstadsområdena, men hälften av dem sker även i de mer centrala delarna.
Stockholm har sedan tidigt 80-tal förändrats, staden har blivit mer internationell och segregerad, även nya rörelsemönster har uppkommit på grund av exempelvis externa shoppingcenter.
Förnyelseprogram har stimulerat en ökad omsättning av befolkningen och det finns indikatorer som pekar på en tydlig gentrifieringsprocess i innerstaden. Alla dessa förändringar förväntas påverka brottsmönstren.
Geografen Vania Ceccato tillsammans med kollegor antog utmaningen att redogöra för den brottsliga geografin i Stockholm på sent 90-tal (Figur 1b). Det de fann var att även fast det inte hade skett några drastiska förändringar i var brott skedde i Stockholm hade det skett förändringar i några geografiska mönster och deras kopplingar till underliggande socio-ekonomiska strukturer. Vandalism och stölder från och av bilar var brott som till störst del skedde i innerstaden, platsen där administrativa, kommersiella och kulturella aktiviteter fortfarande är placerade. Kartor visade en koncentration kring ”Central Business District” (CBD) samt i vissa små områden i västra och södra Stockholm.
Även fast dessa brott fortfarande var geografiskt koncentrerade så var de mer utbredda än på 80-talet.
Utanför stadskärnan var områden som har sociala utmaningar de främsta målen, men nya högriskområden hade också tillkommit. Stölder av eller från bilar sågs mer frekvent i välbärgade områden, möjligtvis på grund av förändrade attityder kring uppsikt eller på grund av att förövarna själva nu var mer mobila. Tio år senare fann Ceccato och Uittenbogaard liknande geografiska mönster för egendomsbrott (inklusive brott från och av bilar). Det som nu var slående var att geografin av brotten nu varierade över rum och tid (Figur 1c). Anledningen till detta är att brottsrisken på en plats varierar beroende på platsens lokalisering, platsens bebyggelse och huvudsakligen på vilka mänskliga och sociala aktiviteter som sker på platsen vid en bestämd tidpunkt (det socio-ekonomiska innehållet) – allt detta sammanlagt är avgörande för brottstillfällen.
Figur 1a. Koncentration av stölder från och av bilar per hektar i Stockholm 1982. Källa: Wikström (1991), s.206.
Figur 1b. Koncentration av stölder från och av bilar, områden med högre risk, Stockholm 1998. Källa: Ceccato et al. (2002), s.40.
Figur 1c. Koncentration av egendomsbrott klockan 06:00 (Lägst frekvens) och klockan 17:00 (Högst frekvens), Stockholm 2006-2009. Källa: Uittenbogaard och Ceccato (2012), s.152.
Brott längs vägen
Brott kan inte till fullo förklaras eller förebyggas utan en djup förståelse av miljön de sker i. Detta är allra tydligast i kollektivtrafik då det är en omgivning där brott koncentreras (Smith och Clarke 2000:169). Till exempel upptäckte Ceccato och kollegor (2015), då de studerade fickstölder, att busshållsplatser hade nästan fyra gånger fler fickstölder än platser långt från hållplatser. Detsamma gäller även för tunnelbanestationer. I Stockholms tunnelbana, men även i USA och Storbritannien, påverkar utformningen och omgivningen på tunnelbanestationer brottsstatistiken och den allmänna ordningen.
Figure 2 – Fickstölder i busshållsplatserna, 2008.
I Stockholm tenderer brott och oroligheter att ske på kvällar, nätter, högtider och på helger, årets varmare månader brukar generera fler brott, i alla fall då det gäller stölder.
De flesta brotten sker på Centralstationen, men även slutstationerna har en högre frekvens av brott än de som är lokaliserade i innerstaden.
Resultaten visar att tillfällen för brott är beroende av stationernas utformning, områdets karaktär samt var i staden de är lokaliserade. Effekterna av stationernas fysiska och sociala omgivningar på brott varierar över tid. Exempelvis är brott som sker under rusningstid koncentrerade till folktomma stationer långt ut på linjenätet (kanske förövarna känner att det är en mindre risk att bli upptäckta på dessa stationer), men brottsdynamiken ändras under andra tider än rusningstrafik. De flesta fickstölder sker under eftermiddagen, medan nätter och tidiga morgnar har minst rapporterade fickstölder (Figur 2).
Våldtäkter på offentlig plats
För kvinnor, oavsett vilken stad de bor i, tenderar hemmet att vara mer riskfyllt än offentliga platser, paradoxalt nog upplever de flesta kvinnor sig otryggare utomhus än inomhus. Våldtäkter som sker utomhus är en minoritet av fallen i Stockholm (majoriteten begås inomhus av en person som offret känner), och det är dessa som möjligen kan påverkas av det urbana landskapet. Inte mycket var känt kring sådana platser, fram till nyligen.
Kunskapen om de platser i stadsrummet som våldtäkt sker på har hittills inte kunnat visa på vilken roll platsen har då det kommer till val av offer, vilket varit ett misslyckande i det förebyggande arbetet mot våldtäkt.
Figur 3a. Våldtäkt per timme, Stockholm, brottsstatistik 2008-2009.
Källan: Ceccato (2014).
Figur 3b. Typ av omgivning där våldtäkt sker, 2012. Källa: Polisen i Stockholm.
Ceccato analyserade de stadsrum i Stockholm där överfallsvåldtäkter skedde utomhus, vilket pekar på att dessa våldtäkter främst sker i innerstaden och i periferin. Våldtäkter i innerstaden är förenade med aktiviteter utanför de rutinmässiga på kvällar/nätter, helger, högtider och under sommarmånaderna. Figur 3a visar när på dagen våldtäkter sker. Våldtäkter sker ofta i eller i närheten av grönområden och på undangömda platser som ger våldtäktsmannen en enkel flyktväg (i närheten av kollektivtrafik) (Figur 3b). Studien slutar med en utvärdering angående om dessa fynd kan bidra till en ökad förståelse av en tredjedel av Stockholms totala anmälda våldtäkter. Dessutom ges, i slutet av studien, förslag till hur kvinnors säkerhet på offentliga platser kan stärkas.
Verka för säkra städer, en önskelista
Säkerhet är en grundläggande mänsklig rättighet, därför bör varje samhälle sträva efter att förverkliga detta. Att planera för säkra omgivningar inkluderar ett antal utmaningar, vilka enligt mig inte är helt fria från problem.
Vi som forskare, planerare och praktiker, måste bli införstådda med att våra handlingar kan leda till en säkrare stad. Av den anledningen kan vi inte tvivla på vikten av stadsmiljön och de aktiviteter den attraherar som både skapar tillfällen för brott och rädsla för brott.
Som det har visats i artikeln så finns det inte en plats som är helt fri från brott, men vissa platser kan planeras på ett sådant sätt att de attraherar mindre brott än andra.
Genom att hitta de regelbundna mönstren i rum och tid kan vi bättre börja rikta våra resurser för att hantera osäkra platser och formulera bättre förebyggande strategier.
En sådan utveckling kan potentiellt sett påverka hur säkerhetstjänster styrs av detaljerad data om individer i stadens rum och över tid. Detta är särskilt viktigt då vi är i rörelse. Vår handlingar bör anpassas till ett ”hela resan-perspektiv”, det vill säga, från dörr-till-dörr.
Könsspecifikt våld, i synnerhet sexuellt våld, följer ett tydligt geografiskt monster. En relevant fråga blir därför: Om trakasserier av kvinnor hör till de privata sfärerna och kvinnors rädsla felaktigt är riktad mot de offentliga rummen, vilken roll spelar då samhällsplanering och brottsförebyggande åtgärder när målet är säkerhet?
Insatser är ofta styrda av dikotomin mellan privata och offentliga rum, vilket ofta skapar en sektoriell blindhet, fysisk planering och polisen arbetar ofta med säkerhet i offentliga miljöer utomhus, medan socialvården arbetar med våld i hemmet.
En öppen diskussion kring vilka de accepterade normerna och könsrollerna är bland barn och unga vuxna bör uppmuntras för att förebygga sexuellt våld. Detta är också kanske den viktigaste strukturella utmaningen då det kommer till att förebygga våld mot kvinnor.
Till sist måste vi vara medvetna om att säkerhetsåtgärder som kan inkluderar restriktioner i rummet kommer att uppfattas som diskriminerande, åtminstone av vissa. Därför måste våra handlingar vara baserade på kunskap kring vad som fungerar och vad som inte fungerar. Viktigast av allt är alltså att vi måste sträva efter att våra handlingar är inkluderande och rättvisa, så att stadsrum kan bli platser som kan upplevas trygga av alla.
Vania Ceccato, Docent KTH
Källor
Ceccato, V. (2013) Moving safely: Crime and safety in Stockholm’s subway stations. Lexington books.
Ceccato, V. (2014) The nature of rape places. Journal of Environmental Psychology, 40, 97-107.
Sherman, L. W., P. R. Gartin, and M. E. Buerger. (1989) Hot spots of predatory crime: Routine activities and the criminology of place. Criminology, 27 (1): 27– 56.
Smith, M., Clarke, R. (2000) Crime and public transport. In Crime and justice: A review of the Research, ed. M. Tonry and N. Morris, 169–233. Chicago: University of Chicago Press
Wikström, P-O. (1991) Urban crime, criminals, and victims: The Swedish experience in an Anglo-American comparative perspective. Stockholm, Sweden: Springer-Verlag.
Artikeln var först publicerad på Engelska:
![](https://samhallsbyggaren.online/wp/wp-content/uploads/2022/09/Samhallsbyggnadsdagarna2022-728-×-90-px.jpg"){kind=link}