Lantmäterikostnad klassad som förberedande rättegångskostnad

I en dom från 2016-11-21 ansåg hovrätten att kostnaden för en lantmäteriförrättning som varit nödvändig för att tillvarata sökandens rätt i en tvist vid allmän domstol, skulle klassas som förberedande rättegångskostnad.

Efter osämja avseende läget på fastighetsgränsen mellan Bergsmannen 4 (ägare SE) och Bergsmannen 5 (ägare JT), ansökte SE om särskild gränsutmärkning hos lantmäterimyndigheten. Osämjan hade uppkommit genom att JT hade uppfört ett staket och en friggebod vilka, på grund av en felaktig uppgift om gränsens korrekta sträckning, kommit att stå delvis på SE:s fastighet. Efter gränsutmärkningen fortsatte osämjan och SE lämnade in en ansökan om betalningsföreläggande och handräckning till Kronofogden, med yrkanden om förflyttning av friggeboden och om ersättning för lantmäterikostnaderna. Efter JT:s bestridande överlämnades målet till allmän domstol.

I tingsrätten konstaterades att någon tvist inte förelåg mellan parterna avseende att staket och friggebod var felaktigt placerade, varför SE:s yrkande om förflyttning av både staketet och friggebod bifölls i sin helhet. På grund av osämjan hade dock SE varit nödsakad att anlita lantmäterimyndigheten för att klargöra den korrekta gränssträckningen. Visserligen skulle SE enligt kostnadsfördelningsbeslutet betala avgiften till lantmäterimyndigheten men beslutet angav inte vem som slutligen skulle stå för kostnaden. Lantmäterikostnaden hade föranletts av JT:s envisa inställning om att han hade rätt angående gränsens sträckning och tingsrätten ansåg därför att JT skulle ersätta SE för lantmäterikostnaden.

Efter att JT överklagat tingsrättsdomen konstaterade hovrätten att lantmäterikostnaden, mot bakgrund av anledningen till förrättningen, var att betrakta som en sådan kostnad för rättegångens förberedande, som enligt 18 kap 8 § första stycket RB utgör en rättegångskostnad. SE vann målet vid tingsrätten och hade därför enligt 18 kap.1 § RB rätt till ersättning för sin rättegångskostnad. Sådan ersättning ska utgå i den mån kostnaden skäligen har varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Parterna hade i hovrätten bekräftat att de var oense om var gränsen gick. SE:s lantmäteriansökan hade därför varit befogad och därtill haft betydelse för att han vunnit tvisten. Av den anledningen hade kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata SE:s rätt. Hovrätten förpliktade därför JT att ersätta SE för lantmäterikostnaden.

Hovrätten för Övre Norrland, 2016-11-21, T 333-16.

Text: Ingela Boije af Gennäs, fastighetsrättslig expert, NAI Svefa

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 2 2017