Fastighetsbestämning av gammal gräns

Till LM inkom en ansökan om fastighetsbestämning avseende ett omtvistat markområde om cirka 1 700 m². Området avgränsades åt ena hållet av laga skifteskartans gräns och åt andra hållet av en stenmur. LM bestämde gränsen i det läge som gränsen redovisats på laga skifteskartan vilket innebar att området tillföll sökandens fastighet.

Den andra fastighetsägaren överklagade LM:s beslut och anförde i huvudsak följande

• I första hand åberopat hävd som grund för sin talan.
• I andra hand har han åberopat sämjedelning.
• I tredje hand att LM:s beslut ska ändras för att undkomma de stora olägenheter i markens arrondering och brukandet av densamma som annars blir följden.

Mark- och miljödomstolen konstaterade att frågan för domstolen var att ta ställning till om hävd, sämjedelning eller olägenheter i markens arrondering kan leda till ett annat slut än vad LM kommit fram till.

Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning med hänsyn till de uppgifter som framkommit i målet. Gränsen har oklandrat hävdats under en period som är avsevärt längre än 20 år före år 1972 och det omtvistade området är klart avgränsat mot intilliggande fastighet med en stengärdsgård. Murens placering är enligt domstolens bedömning en följd av den hävd som föreligger och får anses vara baserad på en överenskommelse. Förhållandena är därför sådana att det kan anses visat att gränshävden grundats på överenskommelse enligt 18 § JP. Gränsen ska därför ha det läge som klaganden hävdat. Följaktligen ska det överklagade beslutet upphävas och målet återförvisas till LM för fortsatt handläggning.

Sökanden till förrättningen överklagade.

Mark- och miljööverdomstolen finner i likhet med underinstanserna att gränsen mellan fastigheterna blev lagligen bestämd vid laga skifte år 1855 och att gränsen då fick den sträckning som framgår av lagaskifteskartan från samma år. Frågan i målet är om gränsen trots det, på grund av gränshävd eller urminnes hävd, går längs stenmuren.

Gränshävd

För att gränshävd ska få rättsverkan krävs bl.a. att hävden grundar sig på en överenskommelse som före jordabalkens ikraftträdande har ingåtts mellan fastighetsägarna på ömse sidor gränsen.

Klaganden har påstått att hävden grundas på en överenskommelse som ingicks mellan fastighetsägarna på båda sidor gränsen när hans släkt ägde fastigheterna vilket bland annat styrks av stenmurens placering Han har dock inte preciserat när eller mellan vilka personer en sådan överenskommelse skulle ha ingåtts.

MÖD konstaterar att det redan på lagaskifteskartan från år 1855 finns en markering i samma sträckning som stenmuren. Stenmurens placering ger därför inte något stöd för klagandens påstående om att tidigare ägare har ingått en överenskommelse om ändring av fastighetsgränsen.

Med beaktande av det nu sagda finner Mark- och miljööverdomstolen att det inte framgår av omständigheterna i målet att gränshävden grundas på en överenskommelse

Urminnes hävd

Rättsinstitutet urminnes hävd avskaffades när jordabalken trädde i kraft. En rätt till mark som före jordabalkens ikraftträdande den 1 januari 1972 tillkommit på grund av urminnes hävd kan dock fortfarande göras gällande (6 § JP). För att en sådan rätt ska anses ha tillkommit före nämnda tidpunkt krävs att hävden då hade utövats under så lång tid att ingen minns eller vet hur hävden uppstått (15 kap. 1 § i 1734 års jordabalk).

Ulf Nilsson har uppgett att det omtvistade markområdet har brukats av hans släkt sedan hans förfäder köpte fastigheten Holmetorp 6:3 år 1916, dvs. endast 56 år före jordabalkens ikraftträdande. När jordabalken trädde i kraft hade hävden alltså inte utövats under så lång tid att en rätt p.g.a. urminnes hävd då skulle kunna ha uppstått.

Ska gränsens sträckning jämkas?

Lantmäteriet får göra sådan jämkning av gräns som krävs för att gränsen ska få en ändamålsenlig sträckning i tekniskt hänseende, FBL 14:6. Bestämmelsen medger dock endast sådana obetydliga avsteg från den rätta gränssträckningen som är tekniskt motiverade och som inte kan tänkas medföra att någondera sidans reella intressen åsidosätts. Med beaktande av det omtvistade områdets storlek och att det omtvistade området motsvarar en knapp fjärdedel av arealen för ena fastigheten är det inte möjligt att jämka gränsens sträckning på det sätt som klaganden har gjort gällande.

Slutsats
Mark- och miljööverdomstolen finner att gränsen mellan fastigheterna har den sträckning som framgår av lagaskifteskartan från år 1855.

Lantmäteriets beslut var alltså rätt. Mark- och miljödomstolens dom ska därför upphävas och Lantmäteriets beslut fastställas.

Mark-och miljööverdomstolen 2016-12-19, F 5004-16, laga kraft.

Fastighetsbildningslagen och Regeringsformen
Mark- och miljööverdomstolen har i en dom kommit fram till att en marköverföring till en småhusfastighet inte kan genomföras trots att samtliga krav i fastighetsbildningslagen är uppfyllda. Grunden är att marköverföringen, trots tillåtligheten enligt FBL, strider mot egendomsskyddet i 2 kap. 15 § Regeringsformen.

Domen har överklagats till Högsta domstolen.

Mark-och miljööverdomstolen 2017-03-16, F 9782-15, överklagad till HD.

Text:Jan Gustafsson, tekniskt råd Mark- och miljööverdomstolen

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 2 2017