Tillåtet att lägga viss skogsmark till bostadsfastighet på landsbygden

I en dom från 2017-10-06 klargjorde HD att det är tillåtet att låta en begränsad areal skogsmark – även sådan som är av intresse för det aktiva skogsbruket – ingå i bostadsfastigheter med kombinerat ändamål, samt att sådana fastigheter kan bestå av flera skiften.

Lantmäteriförrättningen hanterade ett yrkande om avstyckning från en skogsfastighet i Småland, för nybildning av en bebyggd bostadsfastighet i två skiften. Sökandena ville skapa en attraktiv fastighet innehållande flera ägoslag med möjlighet till hästhållning och veduttag för uppvärmning. Bostadsfastigheten skulle få en areal om 15 hektar, varav 3 hektar (hemskiftet) utgjordes av tomtmark och betesmark omkring byggnaderna. Det andra skiftet var 12 hektar, varav 7 hektar skogsmark och resten hag- och betesmark. Avståndet mellan bebyggelsen och mittpunkten av skogen var en kilometer.

HD anförde i sin motivering att det inte är uteslutet att skogsmark som är intressant för det aktiva skogsbruket kan tillföras en bostadfastighet. De möjligheterna till att bilda bostadsfastigheter med ett kombinerat ändamål som infördes i 3 kap. FBL i huvudsak under 1990-talet, föranleddes främst av regionalpolitiska skäl. De skogspolitiska målen, som kommer till uttryck i skogsvårdslagen, var vid tiden när de aktuella förarbetsuttalandena gjordes, präglade av ett starkt produktionsmål. Dessa mål har sedan dess reviderats och delvis fått en annan inriktning genom införandet av ett skogspolitiskt miljömål som är jämställt med produktionsmålet. De uttalanden som gjordes i förarbetena till ändringen i FBL, och som inte fick komma i konflikt med skyddsreglerna för skogsbruket, ansåg HD innebar att det finns ett visst utrymme för att tillföra en bostadsfastighet sådan skogsmark som är intressant för det aktiva skogsbruket. När marken behövs för ved- och virkesuttag får, i de fall marken är intressant för det aktiva skogsbruket, markens produktionsförmåga dock bara med viss marginal överstiga bostadsfastighetens faktiska behov. När skogsmarken inte är intressant för det aktiva skogsbruket, kan dock skogsmark tillåtas ingå i något högre utsträckning.

Möjligheten att bilda kombinerade bostadsfastigheter på landsbygden föranledde enligt HD även ett förändrat synsätt att en sådan fastighet kan tillåtas i flera skiften. Avgörande för tillåtligheten bör enligt HD vara skiftenas belägenhet i förhållande till varandra och om det finns ett funktionellt samband mellan dem.

I det aktuella fallet översteg skogsmarkens produktionsförmåga, med råge, fastighetens behov av ved. Fastigheten skulle alltså komma att innehålla för mycket skogsmark för att den skulle kunna anses vara lämplig för bostadsändamål, varför HD inte tillät den ansökta åtgärden.

HD:s dom innebär således ett klargörande att det inte är uteslutet att även skogsmark som är intressant för det aktiva skogsbruket kan tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om det behövs för att tillgodose bostadsfastighetens ändamål (tex ved- och virkesuttag för husbehov). En sådan fastighet kan också tillåtas bestå av flera skiften.

Högsta domstolen, 2017-10-06, T 5255-15 (Vedbrandsskiftet)

Ingela Boije af Gennäs, fastighetsrättslig expert, NAI Svefa

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 4 2017