Först Klara, sedan Slussen, sen slottet – Tillit som verktyg inom samhällsplanering

0
1952

Det finns få friktionslösa debatter om förändring inom samhällsplanering. Varje beslut är resultatet av strategier som kastat sin skugga över mindre framgångsrika visioner. Från början till slut inom varje projekt löper dock en röd tråd – människan. Och parallellt med denna, den tillit människan känner till andra individer, institutioner och processer.  

Begreppet tillit fångade mitt intresse när jag blev uppmärksammad om Erik Blennbergers och Lars Trägårdhs forskning inom ämnet. De beskriver Sverige som ett samhälle karaktäriserat av stark social tillit – en optimistisk uppfattning om andra människors pålitlighet och tillitsingivande handlingar.

Social form av tillit omfattar den tillit individer känner till andra samt (av individen kända) sociala system, organisationer och institutioner. Vidare forskning och analys av begreppet tillit har resulterat i indelning av tillitens subjekt och objekt. Ett subjekt kan (exempelvis) vara en individ som känner tillit (eller motsatsen, misstro) till ett objekt, en offentlig institution, vars handlingar ger upphov till tillit eller misstro.

Blennbergers och Trägårdhs forskning understryker att subjektets tillit, kopplat till nödvändigheten att objektets handlingar är tillitsingivande, är en viktig komponent i ett väl fungerande samhälle. Att tillitsnivån i Sverige mellan individ och institution sjunker beskrivs därför som oroande.

Tillit bidrar till bättre metoder

Jag som samhällsplanerare kommer från en bakgrund där fokus ligger på begreppet makt. Med nya insikter från tillitsforskningen insåg jag att en maktanalys blir mer intressant om tillit är inkluderat.

Samspelet mellan individ och institution påverkas när den sociala tillitsnivån är låg. Planeringsprocessen, som delvis bygger på dialog mellan aktörer i olika maktpositioner, förväntas till exempel bli mindre kostnadseffektiv, både ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. När misstro råder är även risken stor att samarbetskultur, social ordning och politisk sammanhållning försämras (Bäck and Larsson, 2006; Barbalet, 2009).

I maktrollen som samhällsplanerare inom social hållbarhet vore det felaktigt att påstå att vi fullständigt förstår oss på vad allmänheten vill. Att generalisera och fokusera på konsensus mellan olika målgrupper bör i kontexten av planering genomföras med vaksamhet. Samhällsplanering är ett komplext ämne där yrkesrollen kräver planering för en framtid som samhällsplanerare omöjligen kan göra mer än att spekulera om. Vi har dock rådighet över vilka människor vi väljer att lyssna på i en planeringsprocess. Jag anser att det är här tillit kan bidra till bättre metoder för samhällsplanering.

Tilltro eller misstro

Olika individers känsla av tillit är något som beslutsfattare inte kan ta för givet. Som tidigare forskning belyser bör människors olika perspektiv och åsikter tas tillvara på i syfte att analysera om motstånd inom planeringsprojekt beror på historiska händelser eller mer djupgående sociala problem inom politik eller offentliga institutioner (Tait, 2011; Bockmeyer, 2000; Grange, 2012). Om ett projekt är kantat av stark kritik kan anledning vara misstro och då bör samhällsplanerare och makthavare aktivt intressera sig för varför misstro har uppkommit och hur den fått spridning (De Vries, 2014).

På samma sätt som samhällsplanerare fokuserar på framtida scenarier reagerar individer på planer som ännu inte realiserats. Dessa individer väljer att antingen känna tillit eller misstro till makthavares handlingar redan innan planer och strategier är realiserade (Barbalet, 2009). Med anledning av den effekt misstro kan ha på planeringsprocessen (sett till kostnadseffektivitet och samarbete) bör detta beslut vara av intresse för samhällsplanerare.

Lägre förtroende för planering

Att det allmänna förtroendet för planering i norra Europas välfärdsstater har sjunkit anses bland annat bero på misstag som begåtts i tidigare projekt, den politiska agendan samt individers olika förväntningar på utvecklingen av samhällen och städer (Grange, 2014). Det tyder även på att planeringsprocessen inte har bemött oppositionella röster på ett sätt som bibehåller en nödvändig och, för samhället fördelaktig, tillitsnivå. Debatter mellan aktörer inom samhällsplanering är förväntade men även hälsosamma i syfte att omvärdera strategier och dess slagkraft. Som samhällsplanerare och nybliven utredare inom social hållbarhet vill jag lyfta kunskapen om tillit som metod samt kunskap om maktrelationer inom samhällsplanering. Jag vill bidra till mer effektiv och respektfull samarbetskultur i planeringsprojekt när platser av, för individer och samhällen, symboliskt värde förändras.

 

Text: Sofie Rådestad, utredare inom Social hållbarhet på Tyréns, sofie.radestad@tyrens.se

Denna artikel baseras på licentiatstudien ‘Engagement in urban planning as a consequence of trust: an explorative study of the Slussen redevelopment project opposition’ av Sofie Rådestad (Kungliga Tekniska högskolan, 2016).

Studien fokuserar på tillit och oppositionsrörelsen mot ombyggnadsprojektet Slussen i kontexten av långvarig process och polariserad debatt.

Om bilden: I samband med påbörjad ombyggnad av Slussen i Stockholm kunde förbipasserande finna graffitti föreställande ett vitt kors med texten ”Först Klara, sedan Slussen” utspritt på olika ytor. På ett utav dessa kors hade även ”…sen slottet” skrivits till. Graffittins förekomst ger uttryck för att tidigare (historiska) planeringsprocesser i Stockholms innerstad (Klarakvarteren) påverkar uppfattningen om hur (dagens) planeringsprocess bedrivs. Denna delvis seriösa, delvis ironiska symbol ger uttryck för oro. Eftersom Klara revs, följt av Slussen, riskerar slottet att gå samma öde till mötes?

 Foto: Sofie Rådestad