Paradigmskifte nödvändig för framtidens fjärrvärme 

Utbyggnaden av fjärrvärme har starkt bidragit till Sveriges låga klimatutsläpp inom våra nationsgränser. Sveriges totala andel av utsläpp av växthusgaser motsvarar 0,2 procent av världens årliga utsläpp Fjärrvärmenät finns i 580 tätorter i Sverige. Cirka 90 procent av alla flerbostadshus är i dag anslutna till fjärrvärme. Som jämförelse är andelen fjärrvärme i Tyskland, Österrike och Norge 10 procent. I Storbritannien, Nederländerna och Schweiz står fjärrvärme för 1–3 %.

Utbyggnaden av fjärrvärme i Sverige är i ett internationellt perspektiv unik. Motsvarande utbyggnad hade inte kunnat genomföras i dag när byggnaderna blir energieffektivare och när kommunerna ofta har frånträtt sitt majoritetsägande i energibolagen och att dessa bolag i sina affärsmodeller styrs av kortsiktiga lönsamhetskrav.  Den största energitillförseln för fjärrvärmen i Sverige kommer från förbränning av biomassa, avfall samt spillvärme. Fossil energi stod år 2015 för 6 % och torv för 2 %. Andelen fossilt kan vara ytterligare 8–12 procentenheter beroende av hur stor andel av avfallet för energiutvinning är fossilt (plast).

Eftersom andelen biobränsle ökar i fjärrvärmesystemen ofta i kombination med kraftvärme så ökar även skillnaden i utsläpp av växthusgaser mellan byggprocessen (bostäder, lokaler och anläggningar) och byggnadens driftsfas. Byggprocessens andel vid nyproduktion är ofta större än driftsfasen och utgör cirka 15 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.

Monopolet skapar irritation bland fastighetsägare
Nya energisnåla stadsdelar, energieffektivisering inom miljonprogrammet och den globala temperaturhöjningen gör att flerbostadshusen får ett allt lägre värmebehov. Detta har fått till följd att flera energibolag av affärsmässiga skäl ofta är ointresserade av att dra fram fjärrvärme till nya stadsdelar. De anser att värmetätheten blir för låg genom att byggnaderna är för värmeeffektiva och då inte passar in i bolagens affärsmodeller.

Fjärrvärmebolagens monopol skapar därför irritation hos fastighetsägare och byggherrar och utgör därför ett hinder för en snabb utveckling mot minskade utsläpp av växthusgaser. Fastighetsägare väljer på grund av monopolsituationen allt oftare andra lösningar med bergvärmepumpar inom befintliga fjärrvärmeområden vilket är olyckligt ur miljösynpunkt. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att Sverige använder mer än dubbelt så mycket el som övriga länder inom EU. Vid en ökad el-användning finns risk för ett kommande effektproblem när kärnkraften efter hand av ålders- och ekonomiska skäl fasas ut. Klimatförändringarna med ökande temperaturer gör att det kommer att bli nödvändigt med ett paradigmskifte av hur vi tillför el, värme och kyla till våra byggnader, detta gäller i högsta grad även för fjärrvärmen. Lågtemperatursystem kommer att bli nödvändigt även inom befintlig bebyggelse inte minst inom miljonprogrammet. Det bör dock uppmärksammas att värmepumpar är ett utmärkt alternativ utanför fjärrvärmeområden.

Klimatförändringarna minskar värmebehovet men kylbehovet ökar
Med ett varmare klimat flyttar sig klimatzonerna allt längre norrut. Med nuvarande tendens till klimatförändring så förflyttar sig klimatzonerna med cirka fem mil per decennium. Att klara Parisavtalets målsättning med 1,5 grader är i det närmaste utopiskt, troligen mindre än 5 procents chans. Det konkreta mål som antagits i Paris är maximalt två graders höjning. Men det bör uppmärksammas att detta är ett politiskt mål som inte är baserat på klimatforskning. Det finns inget vetenskapligt stöd att 2 grader skulle vare en ”säker” gräns. Enligt statistik från både NASA och SMHI är 2017 det näst varmaste året sedan mätningarna startade 1880. Det ska se i perspektivet att det sker utan inverkan av El Niño. Det varmaste året var förövrigt 2016.

Redan i dag har temperaturen i Stockholm ökat med 1,1 grader på en 30-årspriod. Sannolikt börjar vi närma oss ligger vi närma oss klimatförändring på tre grader eller mer inom detta sekel. Inträffar detta blir Stockholm lika varmt som Paris är i dag och Sundsvall lika varmt som Stockholm. Varmare vintertemperaturer kan positivt innebära 30 procent lägre värmebehov inom detta århundrade samtidigt som kylbehovet ökar genom oönskade övertemperaturer inomhus. Detta kan medföra konsumentkrav på energikrävande kylning även för flerbostadshus. Fram till 2050 antas befolkningen i Sverige öka till 13,4 miljoner människor enligt SCB:s prognos. Energieffektivisering och lägre värmebehov för nya bostadsfastigheter förmodas trots det leda till minskande volymer på värmemarknaden. Man frågar sig vilken beredskap fjärrvärmebolagen har för den situation som väntar när miljonprogrammet energieffektiviseras fullt ut och där värmebehovet minskar.

Prioriteringar måste i första hand göras på storskaliga energilösningar
Ska fjärrvärme ha en fortsatt utveckling är det nödvändigt med ett paradigmskifte med ny lågtemperaturteknik inte minst inom miljonprogrammets stadsdelar. Det är tappvarmvatten som blir dimensionerade i nästa generations fjärrvärme. I dagens befintliga högtemperatursystem är ledningsförlusterna innan värmen når konsumenterna 10 till 15 procent.

För att märkbart minska andelen växthusgaser inom Sveriges gränser måste i första hand prioriteringar göras på storskaliga energilösningar. Även småskaliga produktionsenheter tillexempel husknutna solcellsanläggningar kommer att vara ett inslag i ett framtida försörjningssystem. Men småskaliga subventionerade frimärkslösningar med solfångare är dock tveksamma inom fjärrvärmeområden. Dessa syns i stadsbilden och markerar visserligen ett viktigt miljöengagemang bland politiker och allmänheten.  Ekonomiska resurser bör satsas till större anläggningar till exempel utbyggnad och modernisering av fjärrvärmesystemen till lågtemperaturteknik. Våra skattemedel borde i första hand ges till teknik som ger påtaglig effekt till minskade utsläpp av växthusgaser.

Johnny Kellner
Klimatstrateg

Tidigare publicerad i Bygg & Teknik 2018