Finns det en trygg miljö?

Det finns inget som heter faktisk trygghet. För trygghet är per definition en känsla. Och en känsla är inte rationell. Den undkommer hårda fakta, som brottslighet och säkerhet. I dagsläget är otryggheten i Sverige på väg upp, och risken att utsättas för brott på väg ner. Jag hade tänkt skriva en text om begreppsförvirring när det gäller trygghet och säkerhet. Men istället kanske jag har skrivit en text som i själva verket spär på begreppsförvirringen?

Jag har länge stört mig på tillämpandet av begreppen faktisk respektive upplevd trygghet eftersom det förstnämnda som sagt inte finns och det andra är lite som att säga upplevd upplevelse. Men det kanske inte är så tokigt att tala om faktisk trygghet, om det syftar till att hörsamma folks oro som faktisk? Då kan vi vända på det och tala om folks faktiska trygghet baserat på deras upplevelse av säkerhet. Så varför bidra till att spä på begreppsförvirring? Jo, för att komplexa frågor behöver problematiseras och analyseras djupareför att hanteras effektfullt.

Tryggt och snyggt
Många kommuner arbetar efter parollen ”Trygg och snyggt” vilket i princip innebär att skyndsamt åtgärda skador, nedskräpning och annat som inte bedöms som ”tryggt och snyggt” i den offentliga miljön. Detta förhållningssätt är inspirerat av den så kallade Broken windows-teorin som säger att åtgärdas inte ett sönderslaget fönster skyndsamt kan det signalera att värnandet om platsen inte är så stort och risken för repressalier förmodat låg, varför fler krossade fönster är att vänta.

För ett antal år sedan ledde jag ett uppdrag som gick ut på att undersöka varför en fastighetsägare fick sämre betyg av sina hyresgäster än en annan avseende bostadsgårdarna. Husen och gårdarna var jämförbara i storlek, utformning och socioekonomi, och fastighetsägaren som fick sämre betyg hade dessutom nyligen renoverat sina gårdar. Det enda vi kunde hitta som kunde tänkas innebära att hyresgästerna var mer nöjda hos den andra fastighetsägaren var små inslag på gårdarna som vittnade om hyresgästernas initiativ och egna omhändertagande om miljön, vilket vi inte kunde se på uppdragsgivarens gårdar. Det fanns små anlagda planteringar med kantstenar som verkade vara insamlade från kringliggande natur, och därmed var lite olika stora och hade lite olika former och färger. Det fanns små trädgårdsprydnadssaker och olika krukor och odlingsattiraljer här och där.

Det såg omhändertaget och personligt ut. Kanske lite skräpigt. Så här i efterhand tänker jag att det inte är helt självklart att det skulle passera för tryggt och snyggt. Kanske var det så att förvaltaren för de aktuella husen och gårdarna sett värdet i att förvalta utemiljöerna med ett visst mått av delaktighet från hyresgästerna.

Tämja det vilda
Det slår mig att det är endast i den mänskligt kontrollerande miljön som behovet av kontroll finns. Begrepp som stökigt, fult, slitet, trasigt eller otryggt är knappast lika relevant i skogen som i stadsdelen, förortscentrumet eller på bostadsgården. Där finns inte något jag kan, bör, eller behöver förändra för att påverka hur miljön påverkar mig. Det är liksom ingen som skulle få för sig att ta med krattan och de svarta sopsäckarna ut i skogen och sätta igång att snygga till.

Ambitionen att tämja det vilda har naturligtvis funnits hos människan i olika former sedan urminnes tider. Det är därför vi i dag inte längre kan tala om orörd natur i form av urskog eller liknande i någon större omfattning på planeten. Större delen av skogen jag ser för mitt inre som en plats vi inte betraktar på samma sätt som den fysiskt planerade vad gäller estetik, förvaltning eller trygghet är ju odlad. Och människan påverkar naturligtvis artsammansättningen på många olika sätt, med jakt som kanske det mest konkreta exemplet.

Så på sätt och vis är den ju mänskligt kontrollerad. Men det är få som skulle tänka i banor av bristande attraktivitet och otrygghet som något som bör felanmälas när de befinner sig mitt i ett skogsområde. Om det inte finns mänskligt avfall på platsen vill säga, men då handlar det kanske mer om att skydda naturen från människan och bevara den som ”vild”. Det ”naturliga”, det som inte är skapat av människan, låter vi vara.

Den otrygghet människor kan känna i skogen får de lära sig att hantera, oavsett hur naturen väljer att utveckla platsen. Vi betraktar helt enkelt inte skogens naturliga avfall eller tillkortakommanden när det gäller att skapa ”attraktiva platser” som något vi behöver åtgärda för att människor ska känna sig tryggare (mitt resonemang innefattar alltså inte elljusspår eller liknande reglerade inslag som ju är en åtgärd för möjliggörande av transport och motion snarare än rekreation och upplevelse av naturen).

En del av attraktiviteten med ”den vilda naturen” är att den är just vild, och att det finns vissa risker. Och eftersom trygghet är subjektivt skulle förmodligen de flesta betrakta det som absurt att i skogen tillämpa samma förhållningssätt vi har när det gäller åtgärder i fysisk miljö för att stärka trygghet.

Hur kan det komma sig att vi (enligt ”Broken windows”) i den kontrollerade miljön fungerar på det sättet, men i den naturligt ”icke kontrollerade” inte har dessa mekanismer?

Aktörer bakom otrygghet
Kan det vara en fråga om aktör? I skogen är det naturens ”skadegörelse” som vi bevittnar. Och skulle ett nedgnagt träd utan skyndsam åtgärd leda till att bävern ser denna plats som obevakad och att det är fritt fram att fälla fler? Fånig jämförelse kanske vissa tycker. Men även ett begrepp som ”tryggt och snyggt” handlar om vem som är aktör.

Tryggt och snyggt enligt vem? Hur kan det komma sig att viss gatukonst eller vissa initiativ i den fysiska miljön betraktas som skadegörelse och andra inte? Det verkar vara så att guerillaknitting, det vill säga textil utsmyckning av detaljer i staden faller inom ramen för begreppet, medan graffiti inte gör det. Trots att båda företeelserna juridiskt är att betrakta som skadegörelse, om de inte är sanktionerade vill säga.

Möjlig konflikt mellan angreppssätten
Ett annat angreppssätt, när det gäller att öka tryggheten i den fysiska miljön, handlar om delaktighet och medskapande. Att medborgare och brukare av olika slag görs delaktiga i utformningen och programmeringen av platser anses öka tryggheten.

Beroende på hur vi definierar ”tryggt och snyggt” eller vem som definierar det finns här en möjlig konflikt med angreppssättet som förordar delaktighet och medskapande. Vill vi involvera medborgare av alla de slag, eller aktörer på den aktuella platsen i dess utveckling och utformning, bör vi vara beredda på att det kan finnas många definitioner på tryggt och snyggt. Och lika många eller fler på vad som anses skapa trygghet.

Tal om trygghet föder otrygghet?
Vi ser att tryggheten nu går om brottsligheten i den bemärkelsen att färre personer drabbas av brott, men fler känner sig rädda för att utsättas för brott. Trygghet är ett så komplext begrepp och fenomen. Bara genom att undersöka vad som orsakar otrygghet kan vi spä på den.

Väljer vi att arrangera en trygghetsvandring är det kanske inte tryggheten vi letar efter, utan snarare otryggheten, även om det står i en idéskrift från Brottsförebyggande Rådet på temat att det är viktigt att också uppmärksamma platser som upplevs trygga.

Media och statliga myndigheter spelar också en väldigt stor roll när det gäller tryggheten i samhället. Vad är det för berättelser som förmedlas? Skjutningar, våldtäktsmän och vägpirater. Det kanske inte är så konstigt om otryggheten ökar när polisen rekommenderar kvinnor att inte gå ut för att de kan bli offer för överfall. Eller att de inte stanna vid bilar som stannat längs vägkanten för att de då löper risk att bli utsatta för vägpirater.

Är det kanske så att vi likt gamla myter om vargen och andra faror i skogen skapar nya moderna myter och sägner om faror i den fysiskt planerade miljön som är snudd på lika osannolika att bli utsatta för? Att trygghet är ett komplext begrepp råder det inga tvivel om, och komplexa frågor bör hanteras med eftertanke och varsamhet. Och åtgärder för att minska otrygghet bör vara baserade på gedigna analyser.

Johan Wahlgren, utredare social hållbarhet, Tyréns

Photo by Benjamin Combs on Unsplash