Är det nu det vänder?

Efter några dagar på klimatmötet, COP24, i Katowice kände sig klimatkämpen i mig mer desillusionerad än någonsin. Forskarna och huvudförfattarna till den klimatrapport som kom i höstas framträdde på scen efter scen med det alarmerande budskapet att en uppvärmning redan på 1,5 grader får allvarliga konsekvenser för människor, miljön och ekosystemen.

Budskapet var i korthet att varje ton, varje åtgärd och varje minut räknas och har stor betydelse.

Samtidigt, på en annan scen, argumenterade en norrman för att Norge i princip fattar att man inte bör borra upp någon mer olja, men att Norge tillämpar så ”miljövänliga” utvinningsmetoder och därför ändå borde få borra. En australiensare resonerade på liknande sätt beträffande landets stenkol, som man anser är renare än andra länders brunkol och därför borde få tas upp.

Två av världens rikaste länder bekräftar alltså å ena sidan klimatutmaningen men man är, å andra sidan, inte beredd att frivilligt göra några uppoffringar. Och, få politiker har modet att fatta de obekväma beslut som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen.

Så vem ska göra jobbet? Individen har naturligtvis en viktig roll och min känsla är att det – i alla fall i Sverige – har hänt något. Klimatfrågan diskuteras överallt. På tunnelbanan, middagar och under fikat. Jag vet inte om det beror på den varma sommaren, 2000-talets största influencer; 16-åriga Greta, eller om det helt enkelt bara är så att bevisen för utsläppens påverkan på klimatet börjar bli allt för överväldigande. Men det spelar ingen roll. Frågan är på bordet.

Och min känsla bekräftas av siffrorna. Inför COP24 gjorde Europeiska investeringsbanken en stor klimatundersökning. Den visar att 63 procent av svenskarna beskriver sig själva som oroade eller mycket oroade över klimatförändringarna. Och man är beredd att vidta åtgärder. 40 procent av svenskarna säger till exempel att de ska minska sin konsumtion under 2019 till följd av klimathotet. Men att lägga allt ansvar på individen är svårt.

Mitt hopp står därför till en annan stor och inflytelserik aktör som kommer ha stor betydelse för klimatet; finansbranschen. I samband med COP24 kungjorde bland annat ING Bank att de från och med 2025 inte kommer att ge lån till kolinvesteringar. Samma vecka försökte ett stort energibolag emittera en obligation för att finansiera köpet av ett annat energibolag med mycket kol och gas i sin portfölj. Emittenten fick inte tillräckligt med investerare och affären drogs tillbaka.

Kanske är det för att investerarna faktiskt är ädla och vill ha både avkastning och en levande planet. Eller så är det helt enkelt bara så att de insett att risken med fossilinvesteringar är för hög. Oavsett vilket så är signalen och effekten positiv. När kapitalet förstår att det kommer att vara förödande för lönsamheten att stanna kvar i kol och olja så får det stora effekter.

Rörelsen är igång och när snöbollen väl börjat rulla kommer det att gå fort. Det är nu det vänder!

Anna Denell, hållbarhetschef Vasakronan