Utan överdrift kan jag konstatera att ordet på allas läppar under årets Almedalsvecka var hållbarhet. Nästan en femtedel av alla evenemang hade tema hållbarhet och diskussionerna handlade om allt från tillgänglighetsfrågor till framtidens energisystem. 2016 känns onekligen som året då hållbarhet blev mainstream. Det är hållbara stadsdelar, hållbara hyresavtal, hållbara obligationer och till och med hållbara samtal.
Det stora intresset för hållbarhetsfrågor är väldigt positivt, men jag kan inte låta bli att fundera på hur lite substans som egentligen behövs för att kunna göra anspråk på begreppet hållbarhet. Jag slås av hur många företag det är som har en hållbarhetschef och ett hållbarhetsarbete – och med det menar att de numera köper ekologiskt kaffe, har infört dubbelsidiga utskrifter och skrivit om sin resepolicy för att minska flygandet – och hur få det är som verkligen har en affärsidé eller verksamhet som är genomtänkt hållbar.
Många företag verkar inte på allvar har analyserat sin affärsmodell och ställt sig de viktiga frågorna: Hur tjänar vi våra pengar? Hur påverkar vi människor, miljö och samhälle när vi gör det? Och sist men inte minst, kommer vi kunna fortsätta att tjäna pengar på det här i framtiden?
I år inföll den så kallade Earth Overshoot Day redan den 8 augusti, det innebär att vi förbrukar naturresurser i en takt som kräver 1,6 jordklot för att fungera. Det borde vara en självklarhet att det är en stor affärsrisk att vara alltför beroende naturens resurser och något som i allra högsta grad kan kallas ohållbart.
Mycket tyder också på att vi överutnyttjar mänskliga resurser. Det kommer löpande nya rapporter om ökat antal sjukskrivningar, utbrändhet och psykisk ohälsa. På TV kan vi se reportage från byggarbetsplatser där tidplanerna är så pressade att byggnadsarbetarna tvingas jobba mer än 24 timmar i sträck och tar droger för att hålla sig vakna. På samma bygge hamnar den som väcker frågor om bristande arbetsmiljö och säkerhet snabbt i ”frysboxen”. Ohållbart, tycker jag.
Andra företag har gjort det till sin affärsidé att tjäna pengar på smarta skatteupplägg samtidigt som de är beroende av skattefinansierad verksamhet för att själva kunna bedriva sin affär. Även det rätt ohållbart.
Hösten är för många företag och organisationer den tid på året då nya affärs- och verksamhetsplaner läggs. I år önskar jag att fler företag verkligen funderar på vilka steg de behöver ta för att göra sin affärsidé mer hållbar, och även vilka innovationer och trender i samhället de kan dra nytta av i det arbetet.
Jag tror till exempel att 3D-skrivarna, delningsekonomin, sol- och bränsleceller, elcyklar, rabarberbatterier och digitaliseringen kommer att kunna förändra mycket framöver, inte minst företagens affärsmodeller – till att vara mindre ohållbara.
För en sak kan man vara säker på. En ohållbar affärsmodell blir förr eller senare en olönsam affärsmodell.
Anna Denell, hållbarhetschef, Vasakronan
