De smarta städerna, vår räddning?

Vi måste ställa krav på teknikutvecklingen och bli smartare i vår konsumtion. För en stad blir väl aldrig smartare än sina dummaste invånare? Det säger Vasakronans hållbarhetschef Anna Denell.

Teknikutvecklingen går i en rasande fart. Prestandan och möjligheterna ökar och priset på ny teknik faller snabbt. Vi ser en explosionsartad utveckling av solceller och batterier, antalet elbilar ökar i antal och självkörande bilar, bussar och lastbilar är under full utveckling. Det finns till och med tvättmaskiner som startar automatiskt när elpriset är tillräckligt lågt. För oss som arbetar inom samhällsbyggnadssektorn fångar nog möjligheten till digitala planprocesser och 3D-printning av hus dessutom ett alldeles särskilt intresse. Vi lever helt enkelt i en era då vi ser att en mängd fiffiga och snillrika uppfinningar kommer att göra våra städer både bättre och smartare. Eller…?

Jag gillar ny teknik. Det som till exempel händer med den snabba elektrifieringen av fordonsflottan och mer förnybart i vårt energisystem är saker jag både tror på och välkomnar, det ger stora möjligheter. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna viss oro för att vi sätter alltför stor tilltro till teknikutvecklingen och därmed duckar för det som är ett faktum – vår i grunden ohållbara livsstil.

Den privata konsumtionen i Sverige har ökat med 23 procent mellan 2006 och 2016. Det finns många anledningar till det. En är nät- och frihandeln mellan nationer vilken pressar priserna och gör att vi får råd att konsumera mer av allt – mat, prylar och kläder. Samtidigt som vi ökat vår konsumtion har vi även ökat vår privata skuldsättning. Hushållens skuldkvot, det vill säga hushållens skuld som andel av disponibel inkomst, ligger på en rekordhög nivå och har nära nog dubblerats de senaste 20 åren.

Jag är inte naiv. Sysselsättning, ekonomisk tillväxt och BNP är otvivelaktigt viktiga parametrar för vårt välstånd. Men, jag drivs av övertygelsen att utveckling aldrig få ske på bekostnad av de resurser som planeten och naturen förser oss med. De är som bekant inte oändliga. Det här vet vi. Samtidigt kan vi konstatera att vi till stor del har byggt vår ekonomiska utveckling och vårt välstånd på bekostnad av just planeten och icke förnybara resurser. Vi når förvisso kortsiktiga mål som antal arbetstillfällen, skattebaser och bytesbalanser och det håller hjulen igång, men frågan är hur länge?

Teknikutvecklingen är bra, erbjuder fantastiska möjligheter och ska bejakas men vi måste också ställa krav på den. Hur mycket nytta ny teknik än ger måste vi se till att den produceras av förnybara resurser och råvaror som går att återvinna och återbruka. Vi behöver även se till att bli mer smarta i vår konsumtion, dela våra resurser med varandra och se till att inte förbruka mer än vi verkligen behöver. Allt annat vore väldigt dumt. För en stad blir väl aldrig smartare än sina dummaste invånare?

Text: Anna Denell, hållbarhetschef, Vasakronan