Tillräcklighet som ett verktyg för minskade utsläpp från byggnadssektorn – en utvärdering av implementering i bostäder

Vi vet alla att klimatförändringarna har en enorm inverkan på planeten. Byggsektorn är en stor bidragande orsak till det, med stora utsläpp genom hela livscykeln för en byggnad. Historiskt så har energieffektivitet och förnybara resurser sänkt utsläppen per kvadratmeter. Men besparingar äts upp av växande yta per person, samtidigt som produktion står för en ökande del av de totala utsläppen. En del av lösningen är tillräcklighet, att dra ner på behovet först, och därmed minska mängden resurser och energi som krävs för att uppföra, underhålla och demontera en byggnad.

Hur tillräcklighet, effektivitet & förnybara resurser kan kombineras för att minska de totala utsläppen från byggnadssektorn är något som undersöks i examensarbetet “Efficient Renewable Sufficiency: A dense office transformation for resilient affordable housing” som har gjorts vid Chalmers tekniska högskola. Examensarbetet undersöker sambandet mellan de tre koncepten inom arkitektur, baserat på teori samt tillämpning i ett omvandlingsprojekt från kontor till bostäder med låg kostnad och miljöpåverkan.

Genom att dra ner på behovet först, vilket inom bostadssektorn innebär bland annat minskad bostadsarea, för att sedan möta kvarvarande efterfrågan effektivt och förnybart, undersöks vilken effekt de tre koncepten kan ha på utsläppen i olika steg. Vidare har även frågan om hur tillräcklighet kan utföras i relation till Svensk Standard undersökts. Arbetet riktar sig till arkitekter, byggherrar och andra intressenter involverade i planering och konstruktion av nya och existerande delar av den byggda miljön.

Tre koncept för hållbar utveckling

Inom hållbar utveckling finns tre huvudstrategier; tillräcklighet, effektivitet och förnybara resurser. Dessa koncept syftar till att minska konsumtionen och det resulterande klimatavtrycket, även om de inte är överens om hur.

De tre koncepten

Tillräcklighet (sufficiency) fokuserar på att minska konsumtionen genom ändrade vanor, att använda förändringar i livsstil för att minska behovet av en tjänst eller vara. Ett exempel är minskad bostadsarea.

Effektivitet (efficiency) fokuserar på att minska efterfrågan genom teknik, att minska den energi och resurser som används per enhet av produkt eller tjänst. Ett exempel är lägre energiförbrukning per kvadratmeter.

Förnybara resurser (renewables) fokuserar på att möta efterfrågan med förnybara och återvinningsbara resurser och energi. Detta inkluderar också att minska påverkan genom hela livscykeln för en produkt eller tjänst, vilket innebär att inbäddade koldioxidutsläpp spelar stor roll.

Hur dessa tre begrepp ska tillämpas diskuteras ofta flitigt. Effektivitet och förnybar energi används många gånger för att minska efterfrågan på energi eller öka tillgänglig energi, men hur beteendeförändringar kan minska behovet nämns sällan. Fokus för effektivitet och förnybara resurser är att minska klimatpåverkan från konsumtionen, inte konsumtionen i sig själv. Bland dem som talar för tillräcklighet anser man ofta att behovet måste sänkas först, följt av effektivitet och sist förnybara resurser.

Tillräcklighet har under de senaste åren lyfts som ett koncept med stor potential att minska påverkan från den byggda miljön. Några av de strategier som lyfts är densitet, flexibilitet, co-living, omvandling, low maintenance & bioklimatisk design. Dock är projekten som uttalat arbetar med tillräcklighet få, även om

det finns exempel som innefattar dessa strategier. Begreppet är mer utbrett på engelska, men även internationellt är projekten i minoritet. Därför finns ett kunskapsgap inom hållbar arkitektur om hur tillräcklighet kan appliceras i förhållande till andra strategier, såsom smarta system och förnybara material.

Tillräcklighet i planeringsskedet

Syftet med examensarbetet är att utforska användningen av tillräcklighet, effektivitet och förnybara resurser, genom att först minska förbrukningen och sedan tillgodose kvarvarande behov genom teknik. Projektet har utförts i fyra olika stadier där koncept och strategier bearbetats på olika sätt. Det inledande designstadiet, med fokus på tillräcklighet, efterföljande designoptimering med passiv design och balans, teknologisstadiet där effektivitet och förnybara resurser inkorporerats, samt ett slutgiltigt designförslag.

Under den tidiga designprocessen utforskades strategier genom test av olika planlösningar. Här togs nio alternativ med olika fokus fram, bland annat utforskades pelarplacering, enhetsstorlekar, tillgänglighet, flexibilitet och co-living. Många andra aspekter hölls i åtanke, såsom ventilationskrav, vattensystem, förnybar energi etc., men var inte i fokus i den tidiga designfasen. Ett viktigt verktyg i processen var utvärderingsmatrisen, som tar in olika aspekter av design, ekonomi och klimatavtryck, för att få en helhetsbild av en planlösning. Designfasen avslutades med att ett alternativ valdes, baserat på matrisen samt potential för vidare bearbetning.

I de efterföljande tre stegen bearbetades det valda alternativet med fokus på passiv design, material och balans mellan utvärderade kvaliteter. Detta omfattade balansering av öppningar, test av balkongdjup och test av lösningar för klimatskalet. I det tekniska steget behandlades lösningar för effektivitet och förnybara resurser, såsom värme- och VVS-system, hållbara material och förnybar energi genom solpaneler. Projektet följde därmed en hierarkisk approach, med fokus på implementering av tillräcklighet tidigt i planeringen.

Ett fungerande koncept med utmaningar

Begreppen tillräcklighet, effektivitet och förnybara resurser och deras implementering i samhället diskuteras flitigt. Medan alla tre är nödvändiga, bör tillräcklighet komma först, kompletterad med effektivitet och uppnådd med förnybara resurser. Den största utmaningen är att integrera densitet tillsammans med flexibilitet och tillgänglighet.

De svenska byggreglerna är strikta gällande tillgänglighet och funktioner. Studien visar dock att designkvalitén inte nödvändigtvis förbättras om standarden frångås. Mer begränsande är istället konflikten mellan flexibilitet och täthet. Tillräcklighet är lättare att uppnå genom co-living, men här har reglerna större påverkan. Tillräcklighet skulle sannolikt vara lättare att integrera med mer flexibla krav, även om utmaningen att hitta balans mellan tillräcklighet och funktionalitet kvarstår.

Sammanfattningsvis visar examensarbetet att det finns gott om utrymme för förbättringar för hållbart byggande. En bredare inkludering av tillräcklighet skulle öppna upp en helt ny uppsättning verktyg för att minska klimatpåverkan och vända effekterna av klimatförändringar runt om i världen. Även om det finns utmaningar måste tillräcklighet vara en del av lösningen, effektivitet och förnybara resurser kan endast delvis minska de ökande utsläppen. Behovet och konsumtionen måste minskas först, och därmed minska mängden resurser och energi som krävs under en byggnads livstid.

Lina Eriksson
Arkitektur & Teknik-programmet på Chalmers
Dubbelexamen inom arkitektur: Masterprogrammet Architecture and planning beyond sustainability & civilingenjör med inriktning Industrial Ecology på Chalmers