Narrativet är tydligt i bygg- och fastighetsbranschen. Ett narrativ som ofta smyger sig på i projektens aktualitet. Du har säkert hört meningarna och ursäkterna: ”Byggnaden har nått sin tekniska livslängd”, ”Byggnaden är en skamfläck för området”, ”Renovera inte – byt ut till underhållsfria fönster” och ”Byggnaden kommer bli miljöcertifierad”.
I dag bygger vi för att riva och vi river för att bygga. Fastän vi vet att den mest hållbara byggnaden är den som aldrig behöver byggas och att byggnader står tomma helt eller delvis överallt i våra städer.
I vissa städer rivs vakanta byggnader för att det inte finns tillräckligt många som vill vara där. På andra ställen tomställs fungerande byggnader där folk vill vara för att bygga nytt med högre hyror som leder till ett högre fastighetsvärde.
”Vi bygger för att riva och vi river för att bygga”
Dessa två symptom och de myter som föranleder dem grundar sig i samma problem – konkurrens. Konkurrens om människor vars efterfrågan driver en marknad och dess tillgångar upp eller ner. I stället för att marknaden regleras så att dessa symptom mildras och vi får en stabilitet som leder till ett ekonomiskt förhållningssätt. Att helt enkelt hushålla med knappa resurser.
För “teknisk livslängd” går att förlänga, om man vill. Att en byggnad är en skamfläck beror ofta på att man låtit byggnaden förfalla och inte vill underhålla den. Ful eller fin är ingen anledning till demolering. “Underhållsfria fönster” betyder fönster som inte går att underhålla och den “tekniska livslängden” innebär att man måste byta ut den igen. Att “miljöcertifiera” en byggnad innebär inte att den är hållbar. Idag används miljöcertifiering som ursäkt för att bygga nytt och få en lägre ränta på köpet.
Under kampanjen Krama byggnaden så har vi identifierat ett 20-tal hotade eller pågående rivningar, samtidigt som vi lyft statistik kring rivningar som gjorts historiskt. Bara i Stockholm stad har Svenska Dagbladet kartlagt omkring 130 K-märkta byggnader som rivits mellan ca 1995 – 2015 [1]. Det handlar om byggnader som har ersatts av annat och som spätt på branschens ohållbara fotavtryck på miljö och klimatet (miljön och klimatet eller miljö och klimat).
Genomsnittslivslängden på byggnader idag tycks ligga på 50 år trots att de är byggda för att stå i 500 år, om de hade underhållits och driftats med vördnad.[2] Samtidigt vet vi att det byggs in fel, skador och brister motsvarande 111 miljarder kronor varje år i nyproduktion.[3]
”Vi kan inte slentrianmässigt riva och renovera byggnader för att jaga högre hyror och fastighetsvärden”
Vad vi gör och hur vi pratar om det befintliga beståndet är idag A och O för branschens överlevnad. Vi kan inte slentrianmässigt riva och renovera byggnader för att jaga högre hyror och fastighetsvärden. Vi kan inte låta konkurrensens baksida suga ut människor och verksamheter från plats till plats utifrån det rådande narrativet. Vi måste slå hål på dessa myter för att kunna styra rätt och hållbart.
Jag kommer fortsätta välja att utforska de hållbara alternativen och ifrågasätta de ohållbara företeelserna i vår bransch – särskilt genom startupen Vakansa. Jag hoppas att du också vill göra det.
Robin Rushdi Al-Sálehi
Grundare av Vakansa, affärsutvecklare på arkitektbyrån Codesign och initiativtagare till kampanjen Krama bygganden!
[1] https://www.svd.se/a/5b0de28b-fceb-3838-bea2-ad71dd11e9c1/sa-river-man-det-k-markta-stockholm
![](https://samhallsbyggaren.online/wp/wp-content/uploads/2022/09/Samhallsbyggnadsdagarna2022-728-×-90-px.jpg"){kind=link}