Höjning av garagetak ”betydande olägenhet” för grannar

Högsta domstolen, T 1858-21, ”Garagetaket i Söderbärke”

I en dom från 2021-12-28 har Högsta domstolen slagit fast att en ansökan om bygglov skulle avslås eftersom byggnadsåtgärden utgjorde en betydande olägenhet för grannarna. 

För att genomföra en åtgärd, en höjning av ett garagetak, krävdes att en vindskiva på grannarnas bostadshus kapades. Bygglov för åtgärden söktes i efterhand.

Byggnadsnämnden och länsstyrelsen bedömde att åtgärden var planenlig. De konstaterade även att de olägenheter som hade gjorts gällande inte var betydande och att frågor om intrång på annans egendom och skadeståndsrättsligafrågor inte kan prövas vid handläggningen av ansökan om bygglov. Bygglov beviljades.

Mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen gjorde en annan bedömning. Mark- och miljööverdomstolen menade att om en åtgärd inte kan utföras utan förstörande ingrepp på annans egendom så får åtgärden som utgångspunkt anses innebära en betydande olägenhet. Eftersom åtgärden därmed inte uppfyllde 2 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, kunde bygglov inte beviljas. Detta trots att åtgärden var planenlig.

Frågan i målet hos Högsta domstolen (HD) gällde om det vid prövningen av en bygglovsansökan kan beaktas att den sökta åtgärden kan medföra skada på en grannfastighet och vilken betydelse det förhållandet i så fall bör få.

HD konstaterade att det vid både planläggning och prövning av en bygglovsansökan alltid ska tas hänsyn till aktuella allmänna och enskilda intressen. I ett bygglovsärende ska det göras en avvägning mellan de intressen som berörs av ärendet. Dock endast i den utsträckning som intresseavvägningen inte redan gjorts vid till exempel antagandet av en detaljplan för det berörda området.

För att kunna bevilja ett bygglov krävs att åtgärden är förenlig med planen, 9 kap. 30 §, men även att kraven i 2 kap. 9 § PBL är uppfyllda.

HD anförde att prövningen av en bygglovsansökan är av offentlig­rättsligt slag och att ett bygglov inte ger sökanden en ovillkorlig rätt att utföra den sökta åtgärden. I princip är det enbart en förklaring att det inte finns hinder mot åtgärden utifrån vad byggnadsnämnden har att bevaka. Utgångspunkten är således att civilrättsliga förhållanden inte ska prövas i ett bygglovsärende. 

Något absolut hinder mot att sådana förhållanden beaktas vid byggnadsnämndens prövning finns dock inte. Så bör särskilt kunna ske när det — utan att byggnadsnämnden behöver göra några närmare övervägande i saken — står klart att den åtgärd som ansökan avser inte kan genomföras utan att det sker intrång i någon annans rätt och det vid tiden för ansökan inte föreligger något samtycke till åtgärden. Om ett intrång inte beaktades i en sådan situation skulle det kunna bidra till en försvagning av skyddet för den enskildes rättigheter. Av egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen får anses följa en skyldighet för det allmänna att se till att enskildas skydd för sin egendom upprätthålls i förhållanden till andra enskilda.

Det sagda får betydelse om det står klart att den åtgärd som ansökan avser kommer att leda till en fysisk skada på en grannfastighet och ägaren till grannfastigheten har förklarat att denne inte är beredd att tåla skadan. Då bör den förutsedda skadan regelmässigt kunna bedömas som en betydande olägenhet enligt PBL och därmed kunna beaktas i bygglovsärendet oavsett åtgärdens planenlighet. 

HD:s bedömning i det aktuella fallet var att åtgärden var förenlig med detaljplanen. Åtgärden förutsatte dock att vindskivan på grannfastigheten kapades. Åtgärden, som ägarna till grannfastigheten motsatte sig, innebar ett intrång i deras rätt. Intrånget har utgjort en betydande olägenhet för dem och medför att bygglov inte kan beviljas (9 kap 30 § första stycket, 2 kap 9 § PBL). 

HD avslog överklagandet.

Text: Karolina Andersson
Lantmätare Boverket