Nanopartiklar i byggmaterial – nästa miljöbomb?

Nanopartiklar med särskilt framtagna egenskaper ingår allt oftare i byggmaterial. Nanomaterialet består av tillverkade mycket små partiklar. Forskare misstänker att långa nanofibrer kan ha samma påverkan och effekt på lungan som asbestfibrer.

Studier hos Det nationale forskningscenter for arbejdsmiljø i Danmark (NFA) visar att kolnanorör* kan utgöra en hälsorisk eftersom dessa kan orsaka inflammation och fibros i luftvägar, lungor och lungsäck i relevanta djurförsök. För byggbranschen är detta en osynlig fara som väcker oro.

På byggarbetsplatser kan hantering av produkter innehållande nanopartiklar göra att de vid bearbetning sprids via damm i luften. Branschen har sedan tidigare dåliga erfarenheter av tillsatser i vanligt förekommande material. Närstående exempel är PCB, asbest och flytspackel innehållande kasein applicerade på fuktiga betongbjälklag vilket gav upphov till 2-ethylhexanol, har kostat samhället stora belopp att åtgärda i efterhand. Jämförelsen visar hur väsentligt det är att i tid påvisa om det kan finnas minsta hälsorisk beroende av dos och exponering för människor.

Hälso- och miljöeffekterna av nanopartiklar är till stora delar fortfarande okända men forskningen på området pågår, om än i en begränsad skala. En okontrollerad utveckling av nanotekniken skulle på sikt kunna medföra allvarliga följder för hälsa och miljö. Byggbranschen måste vis av tidigare erfarenheter inta en beredskap för att kunna ifrågasätta nya material kopplade till nanoteknik och kräva kartläggning om dess eventuella risker.

Nanopartiklar finns i vanliga byggmaterial

I byggbranschen kan nanopartiklar finnas i flera material som tillexempel tillsatser i cement och betong, målarfärg och underhållsfritt glas. Blandas nanopartiklar i byggmaterial som i betong, stål eller glas kan detta förbättra materialets tekniska egenskaper som att produkterna kan bli starkare, lättare och tåligare. När material bearbetas genom till exempel sågning, borrning eller slipning kan nanopartiklarna frigöras och spridas som fria partiklar eller via damm i luften.

Tidiga forskningsresultat har visat att nanopartiklar även kan påvisas i det damm som uppstår vid deponering och krossning av betong. Titandioxid, som ingår i nästan all vit målarfärg, kan innehålla nanopartiklar.

Att måla för hand med pensel eller roller innebär inga särskilda risker eftersom nano inte frigörs i vätska. Men damm vid håltagning, slipning av väggar och tak kan innebära risker. Det finns en oro för att nanopartiklar kan frisläppas inuti kroppen om dessa andas in under arbetet.

Kartläggning saknas

Problemet är att det ännu inte finns någon kartläggning var det kan finnas nanoprodukter i byggmaterial på svenska byggarbetsplatser och hur stora riskerna är. Det är därför nödvändigt att kartlägga i vilka byggprodukter tillverkade nanopartiklar ingår. Det är angeläget att vid forskning undersöka hur hälsorisker med nanomaterial förändras när det används i låga koncentrationer i ”vanliga” byggmaterial och när dessa slits och slutligen deponeras.

Riskerna med asbest, PCB och kasein, felbedömdes länge av både byggindustrin och myndigheter. Till varje pris vill byggbranschen undvika så att vi inte får en hälsokatastrof motsvarande PCB och asbest.

”Det finns fortfarande en systematisk brist på kunskap om effekter på hälsan och miljön även bland forskarna.”

EU-kommissionens rekommenderade definition av nanomaterial är: att den som tillverkar, importerar eller säljer varor och kemiska produkter har ansvar för att produkterna uppfyller kraven i kemikaliereglerna. Samma skyldigheter gäller för nanomaterial. Några globala gränsvärden för nanopartiklar finns inte idag, varför försiktighetsprincipen alltid behöver tillämpas.

Nanopartiklar är extremt små

Nanomaterialets diameter är upp till 10 000 gånger mindre än ett människas hårstrå. De största nanopartiklarna har samma storlek som virus. Storleken gör dem värdefulla för alla typer av praktiska användningsområden. Eftersom partiklarna är så små kan de ge oväntade och okända effekter för människor och andra organismer.

Nanotekniken har kommit för att stanna

Samtidigt som det kan finnas potentiella hälso- och miljörisker, bör det understrykas att det finns stora fördelar med nanoteknik inom medicinsk användning och även inom byggteknik där det finns flera intressanta framtida användningsområden.

Marknaden för kommersialisering av nanoteknik är outvecklad med undantag för medicinteknik. Nanotekniken har kommit för att stanna. I den snabba teknikutvecklingen har inte lagstiftning och forskning om riskerna hängt med. I dag vet vi helt enkelt alldeles för lite om vad som händer med kroppen och i miljön. Inom medicinen kan nanotekniken användas till att behandla krämpor med nya typer av målsökande läkemedel som minskar biverkningarna.

Fördelarna som finns är med andra ord mycket stora. Men det är nödvändigt att veta och ha fördjupade kunskaper om hur tekniken inom byggindustrin kan och bör användas för att säkerställa hälsa och miljö.

Vilka regler gäller för nanoprodukter inom byggbranschen

Byggbranschen är materialintensiv och omfattar stora flöden. Utveckling och implementering av nya material i byggprodukter kritiseras ofta för att gå för fort, samtidigt som branschen i andra avseenden uppfattas som konservativ. Lagkraven för byggnader regleras i huvudsak i Boverkets byggregler (BBR). Kraven i BBR innehåller inte vilka tekniska lösningar som ska användas för att uppfylla kraven, utan är i huvudsak enbart funktionskrav.

Ytterst är det alltid beställaren som har ansvaret. Villkor för försäljning av bygg- och anläggningsprodukter inom EU regleras i Byggproduktförordningen. Efter den första januari år 2021 måste säkerhetsdatablad innehålla uppgifter om det finns nanomaterial i produkten och i vilken form det finns.

Ytterligare forskning är nödvändig för användning av nanopartiklar inom byggindustrin.

Än så länge finns det mycket begränsade studier som visar att människor har blivit sjuka på grund av nanopartiklar. Men i augusti år 2009 publicerades en rapport i tidskriften European Respiratory Journal, som hävdade att nanopartiklar har lett till dödsfall och sällsynta lungsjukdomar hos sju unga kinesiska kvinnor som arbetade inom färgindustrin.

”Det finns fortfarande en systematisk brist på kunskap om effekter på hälsan och miljön även bland forskarna.”

I dag vet vi inte hur nanomaterial påverkar människor och miljö. I ett pågående forskningsprojekt i Sverige arbetar doktorand Camilla Abrahamsson vid Lunds universitet med att kartlägga användningen av nanomaterial inom byggbranschen och att undersöka vad det innebär att exponeras för tillverkade nanopartiklar när de ingår i olika byggmaterial. Målsättningen är att finna riktlinjer för hantering och införande av byggmaterial som innehåller nanopartiklar och föreskrifter och lagstiftning inom arbetsmiljöområdet. Arbetet dröjer och beräknas vara klart år 2024.

Konklusion

Behovet av forskning och metodutveckling för att bedöma hälsorisker för nanopartiklar inom byggbranschen är nödvändig för att undvika framtida bakslag för en teknik som i sig har stora möjligheter.

Det krävs framför allt kunskaper om nanomaterialens egenskaper och inte bara hur materialen beter sig i laboratoriemiljö utan också i relevanta arbetsmiljöer. Det saknas fortfarande kunskap om hur nanopartiklar påverkar människan över tid samt i vilka koncentrationer de kan utgöra en hälsorisk.

Lagstiftningen lägger samma ansvar på bolag när det gäller nanomaterial som för kemikalier och produkter. Företagen har en skyldighet att själva klassificera ämnen baserat på tillgänglig information. I de fall specifik kunskap saknas om hälso- och miljöfarlighet för ett ämne i nanostorlek skall befintlig klassificering av hälso- och miljöfarlighet gälla även för nanoformen.

Livscykelanalyser av nanopartiklar är fortfarande sällsynta vilket innebär att det fortfarande finns en systematisk brist på kunskap om effekter på hälsan och miljön även bland forskarna.

Det är därför väsentligt att säkerhetsforskningen görs parallellt med den tekniska utvecklingen. Det går inte idag att dra några säkra generella slutsatser om natotillsatser utgör ett hot mot hälsa och miljö. Nanomaterial är en ny grupp av tillsatser med en potentiellt stor användning även inom byggbranschen. Därför är det viktigt att säkerställa att dessa material används på ett sätt som är säkert för människors hälsa och för miljön. Byggbranschen besitter naturligtvis inte denna kompetens. Försiktighetsprincipen bör därför tills vidare alltid gälla.

Johnny Kellner
Energi- och klimatstrateg
Tidigare verksam hos Sweco, JM och Veidekke

Referenser

[1] Vad vet vi om riskerna med nanomaterial, Focus forskning Lunds universitet, Tove Smeds.

[2] Sex steg för att lyckas med säkra nanomaterial, Ny Teknik, Mattias Öberg, docent, Karolinska Ulrica Edlund, docent, KTH, Thomas Backhaus, professor, Göteborgs Universitet, Hanna Karlsson, med dr, Karolinska Institutet.

[3] Hur farlig är nanopartiklar, SR Vetandets värld 2018.

[4] Karolinska Institutet för Miljömedicin.

[5] Dagens Arbete, docent Christina Isaxon med flera, 23 mars 2022.

Fakta: Nanopartiklar

• Nanopartiklar varierar i storlek, mellan 1 och 100 nanometer, nm. En nanometer är en miljarddels meter. Nanopartiklar kan också ha olika struktur och form.
• Några jämförelser: En DNA-sträng är knappt 10 nanometer på bredden. En röd blodkropp är cirka 7 000 nanometer i diameter. Ett hårstrå är cirka 80 000 nanometer brett.
• Nanomaterial framställs för att man vill utnyttja deras speciella egenskaper. Det kan till exempel vara elektriska, optiska, magnetiska, kemiska eller mekaniska egenskaper. De används i många olika typer av produkter såsom färg, kosmetika, textilier, sportredskap och elektroniska produkter.
• Den som tillverkar eller använder nanomaterial ska följa den lagstiftning som gäller för andra kemiska produkter. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker föreskriver principerna för hur risker ska bedömas och åtgärdas. Alla situationer där nanomaterial kan bli luftburna behöver särskild uppmärksamhet.
• För närvarande innehåller säkerhetsdatabladen lite eller ingen information om en kemisk produkt innehåller nanomaterial, deras karakteristika eller vilka skyddsåtgärder som krävs. För att få reda på detta kan man behöva kontakta leverantören. Arbeten pågår med att anpassa testmetoder och lagstiftning till nanomaterial.

Källa: Livsmedelsverket, Arbetsmiljöverket