Barnen måste få sin plats i staden

I det goda samhället får alla boende och besökare ta plats. Samhället, både stad och landsbygd, måste planeras för att passa alla människor. Till boende och besökare räknas självklart även barn och barn måste få ta plats i samhällsplaneringen.

Barn är självklart ingen fristående homogen grupp, på samma sätt som kvinnor, invandrare, synskadade och så vidare inte är det. Men precis som synskadade har andra erfarenheter än de som har bra syn, så har barn andra erfarenheter än vuxna när det gäller hur det offentliga rummet i den planerade staden fungerar.

FN-konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) har inte nått till samhällsplaneringen i någon större utsträckning. Men nu tycks det som att även barn får komma till tals vad gäller samhällsplaneringen.

Ett exempel på detta är att Stockholm stad, i arbetet med att ta fram en ny översiktsplan för Stockholm under hösten 2016, genomfört ett arbete med syftet att barns och ungas tankar ska ge avtryck i översiktsplanen. Under samrådsperioden har workshopar genomförts i 14 skolor i Stockholm. Inriktningen har varit stadsbyggnad, FN:s barnkonvention och översiktsplanens fyra stadsbyggnadsmål. Återkoppling har skett till samtliga deltagande klasser.

Detta är verkligen mycket bra, det är så här vi måste se på samhällsutvecklingen. De som berörs måste få komma till tals. Och när det gäller barn så slår FN:s barnkonvention i sin 12:e artikel fast att barn och unga har rätt att framföra sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör dem.

Men som jag ser det har vi bara börjat. Vi har mycket mer att göra när det gäller barns plats i staden. Det räcker att se på de rum som barn möter i sin vardag och som de facto är direkt planerade för just barn och unga, nämligen skolgårdar och förskolegårdar. Hur ofta har de barn och unga som vistas där fått påverka deras utformning?

Barn har rätt till en god och utvecklande utemiljö. Forskning visar att barn lär och utvecklas när de gör sådant som engagerar dem på̊ platser som de upplever som meningsfulla. Och lek är barns naturliga sätt att förhålla sig till omvärlden. Men utemiljöer för barn och unga är mer än tillgång till lekplatser. Alla offentliga miljöer är möjligheter. Möjligheter till säkra, trygga och utvecklande miljöer för barn och unga och därmed i förlängningen, säkra, trygga och utvecklande miljöer för alla.

Ett viktigt syfte med att låta barn och unga att delta i planeringen är att stärka demokratin. Att få in fler synpunkter och åsikter innan beslut fattas är så oerhört viktigt. Barn förmedlar kunskaper om sin närmiljö som planerarna inte har. De har rätt att uttrycka hur de vill att staden ska byggas. Genom att ge barn plats visar samhället att barns och ungas åsikter är viktiga precis som alla andras. Och sedan är det ju självklart att med olika erfarenheter och olika bakgrund så bidrar vi tillsammans till ett bättre resultat än när alla som är med och beslutar har likadan bakgrund och liknande erfarenheter.

Sara Haasmark, VD Samhällsbyggarna

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 1 2017