Ivana Kildsgaard: Vi måste rensa bordet och vända upp och ner på hela processen

Hon kom till Sverige från Serbien för att få jobba med hållbarhet. Med sig hade hon en värdefull förståelse för hur arkitektens och ingenjörens arbete ska kopplas samman. Nu vill hon skapa förändring i samhällsbyggarsektorn.

– Klimatförändringarna är nu och läget är akut. Då behöver vi helt nya affärsmodeller och vi måste samarbeta på tvären, säger Ivana Kildsgaard, hållbarhetschef på Tengbom.

Ivana Kildsgaard är visserligen ganska färsk på jobbet som hållbarhetschef på arkitektbyrån Tengbom. Men hon är knappast en rookie på området. Hon kommer närmast från LINK arkitektur där hon drivit företagets hållbarhetsprofil under fyra år och hon är en av initiativtagarna till 100Gruppen, en plattform för en hållbar och cirkulär inredningsbransch. Hon har även jobbat med ett flertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom hållbarhet och innovation.

– Tengbom är en stor arkitektbyrå med stark innovationskraft. Det gör det möjligt att göra avtryck i branschen – att driva debatt och skapa förändring, konstaterar Ivana Kildsgaard och det råder inga tvivel om att hon tänker ta vara på den chansen. Hon brinner till ordentligt så fort klimatfrågor kommer på tal och hon fasar över den långsamma utvecklingen i samhällsbyggarsektorn.

– Jag får panik när jag ser att många i branschen fortfarande kör på och jobbar på samma sätt som tidigare. Krisen är ju nu! Våra naturresurser håller på att ta slut och vi kan på riktigt känna och uppleva klimatförändringarna. Ändå ritar vi, gör kalkyler och driver affärer på samma sätt som på 1990-talet.

– Vi måste våga ifrågasätta gamla modeller och tänka lateralt. Utmaningen är att se det som en möjlighet, inte som en begränsning.

Var kommer då Ivana Kildsgaards engagemang ifrån?

Hon växte upp i Belgrad. Med föräldrar som båda var arkitekter och som stod naturen nära.

– Jag minns att de på kvällarna stod vid ett stort bord med tända lampor. Jag var för liten för att nå upp och se vad de gjorde där uppe, men minnet är ändå starkt och jag förstod att de gjorde något viktigt, säger Ivana Kildsgaard, som då hette Stankovic.

Från föräldrarna fick hon också med sig ett intresse för hur man byggde förr – med lokala material, anpassat till det naturliga läget och de förutsättningar som fanns där. Och med människan i fokus.

När det sedan var dags att läsa vidare på universitetet valde hon inte helt oväntat att gå i föräldrarnas fotspår och började läsa arkitektur på universitetet i Belgrad.

Men mitt under utbildningen bröt kriget ut.

– Det var en märklig situation. På nätterna sov jag i källaren för att få skydd mot bomber och på dagarna gick jag till universitetet och försökte fortsätta ett vanligt liv. Sirenerna kunde gå mitt under en tenta och då var det bara att ta skydd. Allt var mycket osäkert.

Hon utbildade sig inom ”Engineering Architecture”, det vill säga en arkitektur som även inkluderar ingenjörskap och konstruktion.

– Jag är otroligt tacksam för den utbildningen. Den gav mig en förståelse för hur man bygger och olika materials egenskaper. Alltså inte bara hur man ritar snygga hus, utan även vad som är möjligt att bygga. Det konstnärliga är viktigt, men vi måste även förstå sammanhanget om det ska bli bra. Jag insåg att arkitektens roll är komplex.

Det har hon haft stor nytta av. Inte minst i Sverige.

– I Serbien är arkitekten med genom hela processen – från ritbordet till designkontroll (eller designtillsyn) på byggarbetsplatsen tills byggnaden står färdig. Det tänket försöker jag att få in också här i Sverige. Det svenska arbetssättet där olika personer tar vid i olika faser innebär att det både kostar mer och att vi tappar mycket av kompetens och arkitektonisk kvalitet. Det håller inte.

– När en arkitekt är med under hela processen försäkrar man att arkitektoniska kvaliteten behålls och att arkitekten har kompetensen att följa och jobba med genom hela processen. Då lär man sig vad som funkar och inte funkar i praktiken, vilka detaljer som är svåra att genomföra och vilka material som håller i längden. Arkitekten har mycket större ansvar för sina projekt.

Även efterkrigstiden präglades av mycket osäkerhet.

– Jag jobbade som arkitekt i Belgrad i fem år, men den politiska situationen gjorde livet osäkert. Hela staden genomsyrades av en känsla av att man inte vågade satsa och gå hela vägen.

Ivana Kildsgaard ville betydligt mer än så. Hon bestämde sig för att flytta till Sverige som var känt för sitt miljö- och hållbarhetsarbete. Dessutom visste hon att det var ett tryggt och jämställt land som sätter människan i centrum.

Sagt och gjort. 2004 gick flyttlasset och med hjälp av ett stipendium från Svenska Institutet kompletterade hon sin redan gedigna utbildning med ytterligare en masterutbildning. Nu inom miljö och hållbarhet på KTH.

När hon var klar två år senare var arbetslösheten hög bland utlandsfödda arkitekter. Men hon fick ett erbjudande på IVL Svenska Miljöinstitutet som kombinerade arkitektur och miljö och som innebar forskning inom hållbart byggande.

– Från föräldrarna fick jag kärlek för arkitektur. På IVL insåg jag ätt jag också brinner för forskning och innovation.

I dag är hon hållbarhetschef på Tengbom och ansvarar för att samordna allt hållbarhetsarbete på företaget – utveckla arbetssätt och affärer och samtidigt driva forskning och företagets egen hållbarhetsprofil.

– Tekniken skapar fantastiska möjligheter att bryta ny mark för hållbara lösningar för byggbranschen. Men det går trögt att ställa om. Det kostar ju att ställa om till nya system och de stora aktörerna bromsar upp.

Hon konstaterar att dagens byggnorm inte räcker till. Inte heller byggherrarnas mål som är satta till 2030 eller 2045.

– Vi kan inte vänta på att ”det löser sig” tills dess. Läget är akut och vi behöver satsa brett och stort – nu.

Vad är det då som måste göras?

Det räcker inte att skruva lite här och var. I stället måste vi rensa bordet helt och våga vända upp och ner på hela processer. Det kräver att alla inblandade samarbetar, menar Ivana Kildsgaard.

– Vi behöver nya affärsmodeller och nya ekonomiska modeller. Hållbarhetsarbetet måste dessutom in redan innan arkitekten börjar rita. Då blir förändringen möjlig.

Det kommer inte att bli dyrare än i dag, bara bättre och till högre kvalitet, försäkrar hon.

– Jag tror även att arkitekten bör ta över ansvaret för hela processen, istället för att vi växlar över ansvaret som i dag.

Då måste arkitekten naturligtvis förstå sammanhanget, inte bara det konstnärliga.

– Det finns en hållbarhetstrend inom arkitektutbildningarna i dag, men det svenska utbildningssystemet är lite för generellt. Det måste gå mer på djupet för att arkitekterna ska förstå grunderna. Dessutom behöver kommunerna kunna ställa högre krav på byggnadsverkets tekniska egenskaper och på så vis tvinga byggherrarna att agera och tänka hållbart. Vi ska vara en föregångare för att ställa om till ett riktigt hållbart, klimatsmart och resilient samhälle.

– Vi måste även jobba bredare – med helheten och människan i fokus. Och vi bör fundera på hur vi ska tillfredsställa framtida generationers behov. Det vi bygger i dag måste ju fungera för dem, i framtiden. Annars blir det inte hållbart.

Att dagens unga är mer miljö- och klimatmedvetna har Ivana Kildsgaard själv konstaterat, när hon hörde sin egen son redan som femåring förklara begreppet hållbarhet.

– Han sa ”hållbarhet är att göra saker som inte gör jorden sjuk”. Hans förklaring var så tydlig och enkel, så mitt i prick.

Med tanke på hennes eget engagemang och att maken är miljöingenjör är sonens välformulerade och precisa beskrivning kanske inte så oväntad. Men det inger ändå hopp om framtida generationer.

Text: Pia Runfors

Ivana Kildsgaard

Ålder: 44 år.
Bor: i lägenhet i Hammarby sjöstad.
Familj: man och två pojkar på 5 och 10 år. ”Min man är från Danmark och vi pratar fyra språk hemma. Min man och jag pratar engelska tillsammans och serbiska respektive danska med barnen. Men svenska börjar bli mer dominerande rund matbordet.
Karriär: Har studerat Engineering Architecture på universitetet i Belgrad och Environmental Engineering and Sustainable Infrastructure på KTH. Tidigare arbeten är IVL Svenska Miljöinstitutet och LINK Arkitektur. Var en av initiativtagarna till 100Gruppen.
Aktuell som: hållbarhetschef på Tengbom, ordförande i 100gruppen och föredragshållare.
Gör på fritiden: Umgås med familjen och är gärna ute i naturen. Tre stora intressen är skidåkning, segling och trekking.
Läser: Bloggar med nytänkande samhällsperspektiv. ”Min favorit just nu är Medium, en plattform som samlar artiklar, berättelser och inlägg inom en rad olika fokusområden.”

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 1 2019