Dags att tänka på kompromisser!

I den bostadspolitiska debatten har många skrivit om vad de tycker att stat, kommun eller företag borde göra. Det kan handla om mer eller mindre subventioner, ändrade skatter, ändrade regleringar eller ett mer industrialiserat byggande. I en komplicerad politisk situation, med allt fler partier och delade meningar inom varje parti, är det kanske dags att fundera mer på vad som är politiskt genomförbart än på vad vi tycker vore bäst.

Det finns ideologiska skillnader mellan partierna som gör att det knappast går att komma överens om långsiktiga mål, till exempel om hyresregleringen ska avskaffas eller inte. Detta hindrar dock inte att man kan komma överens om vad som ska göras här och nu, även om vissa ser det som ett första steg mot ett långsiktigt mål och andra ser det som en tillfällig reträtt.

I rapporten ”Förslag till en bred bostadspolitisk överenskommelse” beskrivs vad jag tror att en klar majoritet i riksdagen skulle kunna komma överens om. Förslagen utgår från att ingen ska få märkbara försämringar och ingen ska känna att deras nuvarande bostadssituation är hotad. Alla förändringar ska göras i små steg. Trots allt handlar politik om att göra människor gladare och inte om att skrämma och oroa människor. I debatten sägs ibland att vi redan har tillräckligt med bostäder och att det ”bara” handlar om att fördela om ytorna i beståndet. Men kraftigt höjda fastighetsskatter och höjda hyror passar inte i en kompromiss där ”alla” ska tycka att det är en rimlig avvägning mellan olika intressen. I rapporten finns bland annat följande förslag.

Bostadsförsörjningen ska ses som ett gemensamt statligt och kommunalt ansvar. Staten ska ställa krav på kommunerna att ”bygga blandat”. Det måste tillföras både dyrare och billigare bostäder, både i det ägda och hyrda beståndet. Samtidigt måste staten hjälpa till med infrastrukturkostnader och se till att de egna processerna, till exempel vid överklaganden, går snabbare. De kommuner som anstränger sig för att bygga mer blandat ska få ekonomiskt stöd och staten kan även gå in med garantier i projekt som marknader ser som för riskfyllt. Årliga regionala dialoger ska utveckla samarbetet och möjliggöra uppföljning.

Testa fri hyressättning i nyproduktionen, men lägg också ett tak på hyreshöjningar vid renovering. Det är dags att testa friare hyressättning på ett sätt som inte hotar befintliga hyresgästers situation. I en uppgörelse där alla ska ”ta och ge” är det viktigt att ta itu med orimligt stora hyreshöjningar vid renoveringar. Förslaget är att den fastighetsägare som vill renovera ska vara skyldig att erbjuda hyresgästerna ett ”minialternativ” där hyran höjs med max 20 procent.

Nedtrappning av ränteavdragen, lite högre skatt för värdefulla fastigheter (och bostadsrätter) men sänkt reavinstskatt. Det ägda boendet och bostadsrätterna är skattemässigt gynnade och stegvisa justeringar för att rätta till detta är motiverade. Reavinstskatten sänks istället. Samtidigt är det viktigt att fler kan komma in på ägarmarknaden och därför föreslås ett skattefritt bosparande där den som skött sitt sparande ett antal år kan få en statlig garanti och få låna för att köpa en relativt billig bostad även om de inte klarar bankens höga krav.

Hans Lind