Vilken lycka om klimatskeptikerna har rätt    

I anslutning till klimatkonferensen COP 23 i Bonn i november 2017 utnyttjar klimatskeptikerna som vanligt med att sprida sina vilseledande budskap. Forskarna inom FN:s klimatpanel (IPCC) är mer än 95 procent övertygande om att det är människan som bidrar till att påverka den globala uppvärmningen. Klimatskeptikernas främsta argument mot är att detta inte går att bevisa.

De anser också att FN-klimatpanels slutsatser inte är underbyggda. Vidare menar klimatskeptikerna att de mycket välrenommerade vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science är korrupta när de tar in forskarnas artiklar om klimatförändringen. FN:s klimatpanels framtidsscenarier bygger på mycket avancerade datormodeller vilka naturligtvis aldrig går att bevisa i nutid. Men med statistik och mätningar bland annat av svenska SMHI går det att påvisa tydliga klimat- och temperaturförändringar när man ser bakåt i även modern tid. Enbart i Stockholms klimatzon har temperaturen ökat med 1,1 grader under en 30-årsperiod.

Det har skett stora förändringar av det globala klimatet och utsläpp av koldioxid, speciellt efter andra världskriget, där kurvan pekar brant uppåt likt skaftet på en hockeyklubba. Under 2017 har koldioxidutsläppen (CO₂) i stället för att minska, ökat med två procent vilket innebär att det redan är för sent att klara klimatmötet i Paris målsättning 2015 att sikta på att temperaturen inte skulle överstiga 1,5 grader. En faktor som tydligt visar hur nödvändigt det är att minska utsläppen från kolkondenskraftverken och från fordonstrafiken är de akut hälsovådliga luftföroreningar som vi ser i Beijing, New Delhi och flera andra städer i världen. Hälften av världens befolkning lever nu i städer där luftföroreningarna är mer än 2,5 gånger högre än de gränsvärden som WHO har ansatt. Dessa fakta kan inte ens klimatskeptikerna förneka.

Inom religionen anser man sig veta – inom vetenskapen tror man sig veta
Samma lobbygrupper i USA som tidigare anlitades av tobaksbolagen och som under flera år motverkade forskarnas varningar om att rökning kunde ge lungkancer är i dag anlitade att på liknande sätt undergräva klimatfrågorna. Klimatskeptikerna med deras i närmaste religiösa ståndpunkter riskerar att vara ett hinder i den politiska beslutsprocessen. USA:s president Donald Trump är ett exempel på ett orosmoln. Trump är både är klimatförnekare och klimatskeptiker när han med religiös övertygelse säger att klimatförändringen är en ”bluff”. Det är lätt att blanda ihop religion med vetenskap. Inom religionen anser man sig veta. Inom vetenskapen tror man sig veta.

En osäker framtid behöver vi ofta ta ställning till. Vi tecknar till exempel olycksfallsförsäkringar. Att vi råkar ut för en olycka som är försäkringsberättigad är kanske mindre än 95 procent. Trots detta tecknar vi för säkerhets skull försäkringen. Christian Azad, miljöprofessor vid Chalmers tekniska högskola beskriver detta pedagogiskt. Han drar liknelsen med att köra en bil en mörk dimmig kväll på en hal väg. Längs vägen finns det varningsskyltar för älg. I det läget kan man med fog hävda att det inte finns bevis för att en älg ska springa framför just min bil. Alternativt kan man för säkerhets skull lätta på gasen och sakta ner. Man vill inte chansa för barnens skull som sitter i baksätet. På samma sätt kan man resonera om det framtida klimatet och vad som riskerar att hända med våra barn och barnbarn.

Vem är klimatskeptiker
Vanligt är att en typisk klimatskeptiker är en välutbildad man närmare pensionsåldern som är i slutet av en framgångsrik karriär som företagsledare eller motsvarande. Naturligtvis finns även skeptiker bland yngre män och kvinnor, men det är inte lika allmänt. Det finns organisationer i Sverige som försöker övertyga andra om att inte gå på vad de kallar för ”klimatbluffen”. Stockholmsinitiativet är ett exempel på en sådan organisation. De menar bland annat att klimatfrågan helt eller delvis är en trend som kommer att passera. Stockholmsinitiativet utsågs redan 2010 till ”Årets förvillare” av föreningen Vetenskap och folkbildning. Även media har ett stort ansvar att bevaka och kritiskt granska och göra redaktionella opartiska bedömningar i vad som skrivs.

Lyckligtvis är det inte de pensionsmässiga skeptikerna som tar ansvar och formar framtiden för våra nästa generationer. Vilken lycka det vore om skeptikerna har rätt och att 95 procent av världens ledande klimatforskare har fel. Men har vi råd att chansa utan att lätta på gasen och sakta ner tills vi vet vem som hade rätt eller fel? ”Point of no return”.

”Vi är den första generationen som märker av klimatförändringarna. Vi är också den sista generationen som kan göra något åt detta”*.

* Citat av USA:s president Barack Obama under klimatmötet i Paris december 2015.

Johnny Kellner, Energi- och klimatstrateg

Tidigare publicerad i Byggindustrin