Utopisk nytta med tvingande digitalisering av detaljplaner

I den här debattartikeln kommer jag att göra något riktigt otrendigt: jag kommer att kritisera digitalisering. Närmare bestämt kommer jag att kritisera Boverkets nyliga förslag att alla nu gällande detaljplaner skall behöva digitaliseras före den 1:e januari 2028.

Låt mig direkt slå fast en sak så att vi börjar på rätt planhalva: digitaliseringen erbjuder många effektiviseringsmöjligheter. Vid det här laget är det väl närmast obligatoriskt att i sammanhanget nämna vilket skutt framåt vi har tagit i vår ”digitala kompetens” och hur vi till exempel på bara två år har lärt oss att mötas digitalt i stället för fysiskt. Och visst har vi gjort det, oftast med stor nytta för både oss själva och våra arbeten. Samtidigt har vi också lärt oss att vissa möten och vissa saker inte blir bättre av att de digitaliseras. I vart fall blir de inte effektivare. Alla som har suttit och försökt ha ett personalfika på distans vet att det digitala inte är en mirakelmedicin som på alla fronter erbjuder en god ersättning till det analoga. Att implementera våra nya digitala redskap kräver förvisso framåtanda, men det kräver även lika delar klokskap i att veta när man skall låta bli.

”Allt detta har säkert sina förtjänster – i våra större städer.”

Boverket har sedan ett tag arbetat för att öka digitaliseringsgraden i svensk samhällsbyggnad. Sedan årsskiftet har vi krav på att alla nya detaljplaner som tages fram skall vara digitala. Det finns en tanke om att med plandata som är direkt digitalt avläsbar kommer samhällsbyggnadsprocessen att kunna effektiviseras på alla möjliga sätt. Bygglovshandläggare och förrättningslantmätare kommer slippa tidsödande arbetsmoment där analoga detaljplaner skall tolkas. Byggherrar kommer att kunna använda digitala plandata direkt som underlag när de skissar på sina ritningar. Hos de ivrigaste digitala förespråkarna förekommer till och med tankar om att man skall kunna ta fram en husritning och med några klick få fram alla platser i landet där huset ryms inom gällande detaljplan.

>>Seminarium 6 april 2022: Obligatorisk digitalisering av äldre detaljplaner?

Allt detta har säkert sina förtjänster – i våra större städer. Där verkar stora byggaktörer som producerar nytt i stora volymer (vare sig vi pratar om kubikmeter betong eller kronor och ören). Dessa har säkerligen stor nytta av att kunna nyttja digital plandata för att effektivisera sitt arbete, till gagn för hela samhällsbyggnadsprocessen. I områden med stort bebyggelsetryck kan jag också förstå att de potentiella besparingarna i till exempel bygglovshandläggningen kan bli stor.

”I den lilla orten, där byggaktören stavas Olssons Bygg snarare än Skanska eller Peab, är man enligt min erfarenhet mer intresserad av en personlig dialog med kommunens bygglovshandläggare än av tjusiga webblösningar med sömlösa gestaltningsverktyg.”

Vi som arbetar i en annan del av riket ser dock saker ur ett helt annat perspektiv. Skepsisen är stor redan när det gäller kravet på att allt nytt måste vara digitalt. Inte för att vi är bakåtsträvare med förkärlek för den dammiga doften av ett analogt planarkiv, utan för att nyttorna helt enkelt känns så väldigt avlägsna och utopiska. I den lilla orten, där byggaktören stavas Olssons Bygg snarare än Skanska eller Peab, är man enligt min erfarenhet mer intresserad av en personlig dialog med kommunens bygglovshandläggare än av tjusiga webblösningar med sömlösa gestaltningsverktyg. Att tvingas till digitala format, vare sig någon efterfrågar det eller ej, känns i många fall mer som ett sätt för staten att visa framfötterna genom den gamla vanliga metoden att låta kommunerna få stå för notan.

Nu har då Boverket släppt en ny rapport (2021:26 Detaljplaners omvandling till enhetlig digital planinformation) där insatserna höjs än mer. I denna rapport läggs det närmast sanslösa förslaget att alla gällande detaljplaner i hela landet måste digitaliseras inom loppet av sex år. Görs inte detta blir den drastiska ”bestraffningen” att detaljplanerna helt upphör att gälla.

”Boverket påstår i sin rapport att det i genomsnitt bör gå åt cirka en arbetsdag för att digitalisera en plan. Jag påstår att det är struntprat.”

Om min reaktion på kravet om att alla nya detaljplaner skall vara digitala mest var en resignerad suck så är min kritik mot detta förslag desto mer resolut. Det är ingen liten kostnad vi talar om nämligen. Boverket påstår i sin rapport att det i genomsnitt bör gå åt cirka en arbetsdag för att digitalisera en plan. Jag påstår att det är struntprat. När Boverket gör sin nyttokalkyl pekar de själva på flera arbetsmoment som man kommer att slippa när man väl har digitala detaljplaner. Vad man inte tager höjd för är att alla dessa moment givetvis kommer att behöva göras vid digitaliseringen i stället.

Det handlar om tolkning av gränser i äldre plankartor. Gränser som ofta är upprättade i ett helt annat referenssystem än vårt nuvarande system SWEREF99. I värsta fall ett gammalt lokalt system. Lägg därtill ett stort mått av osäkerhet bara i det analoga formatet, där ett pennstreck kan motsvara flera decimeters bredd i verkligheten. Här hjälper inga automatiska datorberäknade konverteringar. Under årens lopp har det skett tolkningar i bygglovs- och fastighetsbildningsärenden som efter hand har fixerat plangränserna lite mer exakt. Skall man digitalisera en detaljplan utan rättsförluster måste man rimligen gå igenom alla dessa bygglovs- och fastighetsbildningsbeslut för att se till att man plötsligt inte har flyttat en tidigare tolkad och fastställd gräns. Det görs inte på en arbetsdag!

Det handlar om rättslig tolkning av äldre planbestämmelser. Boverket medger själva att ”dagens system där detaljplaner ska tolkas utifrån den lagstiftning och de handböcker som gällde när detaljplanen togs fram är komplicerat och svårtillämpat.” Amen för det. Tror Boverket att man kommer undan de komplikationerna vid digitalisering av nämnda planer? En arbetsdag räcker inte på långt när för att sätta sig in i alla rättsliga detaljer i en äldre plan för att vara säker på att de moderna planbestämmelser man lägger in i den digitala varianten helt skall motsvara innebörden i de äldre bestämmelserna. Idérikedomen och kreativiteten i äldre tiders planbestämmelser kan få även den bästa samhällsbyggnadsbyråkrat att gå i taket.

Som vanligt kommer det att bli landets små kommuner som får dra det tyngsta lasset. Den större stadskommunen har säkert råd att låta ”Kim från GIS-avdelningen” få digitalisering som arbetsuppgift i några år. I småkommunen blir detta istället sten på börda för de stackars 2-3 tjänstemän som redan samlar yrkestitlar på sitt visitkort. Jag räknade till minst fem när jag jobbade kommunalt…

”Är det verkligen meningen att våra mindre kommuner skall behöva lägga sin tid på att hantera befintliga planer i stället för nya?”

Låt oss göra ett räkneexempel på en påhittad mindre kommun där planavdelningen idag består av två anställda. Låt säga att nämnda kommun har ca 150 gällande detaljplaner i dagsläget, en inte orimlig siffra. Låt oss även revidera Boverkets lite väl optimistiska tidsuppskattning på åtta timmars arbete per digitaliserad plan, som såvitt jag förstår dessutom inte inkluderar den formella kommunala beslutsprocessen. Jag tänker räkna med det dubbla, 16 timmar, och anser det ändå vara försiktigt tilltaget. Enligt detta räkneexempel skulle kommunens digitaliseringskostnader motsvara cirka 115 procent av en årsanställning! Det finns nog inte en enda kommun i denna storleksklass som ser denna arbetsbörda som i närheten av realistisk. Om detta blir ett tvingande krav kommer det utan tvekan att gå ut över den så nödvändiga tillväxten i dessa kommuner. Är det verkligen meningen att våra mindre kommuner skall behöva lägga sin tid på att hantera befintliga planer i stället för nya?

För det mest orimliga i detta förslag är att detta handlar om detaljplaner för befintlig bebyggelse. Vi pratar alltså om områden där den absoluta merparten av det vi kallar samhällsbyggnadsprocessen redan är genomförd. Det är faktiskt helt omöjligt att räkna hem digitaliseringens kostnader i dessa områden på det sätt som Boverket gör eftersom de processer som digitaliseringen är menade att effektivisera redan har ägt rum. Byggnaderna står redan på plats, fastighetsgränserna är redan dragna. De återstående processer som eventuellt skulle ha nytta av digital plandata inskränker sig till något enstaka bygglov för ett nytt uterum eller annan om- eller tillbyggnad, som ändå i nio fall av tio kan konstateras ligga inom givna plangränser alldeles utan en digital plankarta.

”Är det verkligen värt prislappen?”

Visst, det hade varit kul och tjusigt om staten kan få stoltsera med en webbtjänst där Sveriges samtliga planbestämmelser finns digitaliserade. Men är det verkligen värt prislappen? Skulle det verkligen vara katastrof om man inom vissa rutor i kartan helt enkelt får nöja sig med informationen ”analog plan, se pdf”?

Tyvärr saknar Boverkets rapport helt en rimlig kostnad-nytto-kalkyl. Man utgår felaktigt från att digitalisering leder till lika stora nyttor oavsett var digitaliseringen sker. Man gör ingen som helst ansats att nyansera genom någon form av resonemang om att nyttan kan variera beroende på vilket bebyggelsetryck det är på orten. Jag tycker faktiskt inte att det känns seriöst.

Allra minst seriöst känns ändå att staten helt vill skjuta ifrån sig allt ansvar för finansiering av detta påtvingade arbete, med hänvisningen att kommunerna i stället kan ta ut en planavgift. Det är magstarkt nog av staten att tvinga på småkommunen en ”effektivisering” som kommunen inte har efterfrågat och som man inte tror på; att dessutom hänvisa till att man kan låta kommunens fastighetsägare stå för notan om man tycker att den blev för stor kan man ju bara häpna över. Alternativet att låta en stor andel av planerna upphävas tänker jag inte ens gå in på (Boverket föreslår alltså detta som ett reellt alternativ). Jag vill inte ens tänka på vilken värdeförstöring en masse det skulle innebära om man beaktar vad det idag skulle kosta att bygga upp ett likvärdigt ”bestånd” av planlagd mark!

”Rimligen måste Sveriges kommuner själva få känna sin marknad och sina förutsättningar och avgöra inom vilka områden det finns ekonomi i att digitalisera befintliga planer.”

Rimligen måste Sveriges kommuner själva få känna sin marknad och sina förutsättningar och avgöra inom vilka områden det finns ekonomi i att digitalisera befintliga planer. Inom ”heta” områden kommer det säkert att vara ekonomiskt betingat men det kommer också att finnas många detaljplaner som det är rent samhällsekonomiskt slöseri att digitalisera. Digitaliseringsivern är inte av ondo men jag riktar en vädjan till Boverket: använd den inte som ursäkt för att frångå all form av sans och proportionalitet!

Andreas Nehlin
civ. ing. lantmätare
SBK Värmland