Skadlig delning av skog

0
195
Foto: Felix Mittermeier/Pexels

Mark-och miljööverdomstolen 2022-03-28, F 1991-21, laga kraft.

Frågan i målet var framförallt om en avstyckning för att bilda en mindre jordbruksfastighet stred mot 3 kap. 7 § FBL då även viss skogsareal skulle föras till avstyckningen och inte kvarstå på stamfastigheten.

Bakgrund

Fastighetsägaren ansökte om avstyckning av brukningscentrum och angränsande skogs- och betesmark. Vid samråd bedömde länsstyrelsen att avstyckningen kunde genomföras om avdelning 48 och 49 i skogsbruksplanen fördes till skogsfastigheten (stamfastigheten) istället för till styckningslotten.

Skogsstyrelsen meddelade tillstånd till avverkning av 7,13 ha vilket enligt ansökan avser mindre uttag i vissa delar av avdelning 48 och 49 och att området därefter kommer att betas av får. 

Länsstyrelsen beslutade, efter en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, att planerade arbeten, ändrad markanvändning från skog till bete för aktuellt område, inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.

Efter att ovanstående tillstånd och beslut meddelats beslutade LM om avstyckning enligt ansökan. Styckningslotten kom att omfatta bostadshus med ekonomibyggnader med en areal om knappt 22 ha varav cirka 13 ha utgör åker- och betesmark och cirka 8 hektar utgör skogsmark, varav större delen inom avdelning 48 och 49. Styckningslotten bedömdes lämplig som jordbruksfastighet för deltidsjordbruk och stamfastigheten med sina ca 48 ha skog bedömdes blir fortsatt lämplig som skogsfastighet.

Fastigheten blåmarkerad och den sökta avstyckningen markerad med röd kantlinje.

Länsstyrelsen överklagade och framförde att den tänkta avstyckningen innebar en skadlig delning av skogen enligt 3 kap. 7 § FBL eftersom styckningslotten får 10,8 ha skog. Lst avsåg att det var tveksamt att dessa 7,1 ha ek/lövskog inom avdelning 48 och 49 i närtid kommer att bli betesmark och att man måste utgå ifrån de förutsättningar som finns på fastigheten vid ansökan. Området är fortfarande skogsmark då den huvudsakliga produktionen är skog och inte foderproduktion, därmed ansåg länsstyrelsen att delningen var skadlig. Dessutom gäller att länsstyrelsens yttrande måste grundas på de förutsättningarna som råder vid yttrandetillfället. Länsstyrelsen kan inte i sitt beslut ta hänsyn till om markägaren har för avsikt att i framtiden återskapa ekskog/lövskog till beteshagar för fårskötsel.

Mark- och miljödomstolen prövade främst om avstyckningen för bildande av jordbruksfastigheten stred mot 3 kap. 7 § FBL. 

Då Skogsstyrelsens gett tillstånd till avverkning och meddelat att den inte längre betraktar området som skogsmark samt att länsstyrelsens beslutat om omställning till betesmark fann MMD att stöd fanns för att området kunde ställas om till betesdrift. MMD uttalade vidare att det inte kan anses vara rimligt att fastighetsägaren ska ställa om till betesdrift innan fastighetsbildning och övertagande av fastigheten har skett.  

Mark- och miljödomstolen fann sammanfattningsvis att fastighetsbildningen inte innebär någon skadlig delning av skogsbruksfastigheten och att fastighetsbildningen var tillåtlig.

Utdrag ur skogsbruksplanen med avdelningarna 48 och 49 inringade.

Länsstyrelsen överklagade till MÖD och menade att markområdet fortfarande var att betrakta som skogsmark och inte kunde betraktas som betesmark eftersom markens foderproducerande förmåga inte var tillräckligt stor. Områdets krattekskog är mycket värdefull för att skogsfastigheten ska kunna uppfylla sina naturvårdsvärden med krav på lövskog och eventuell certifiering. Marken kan därtill svårligen inom överskådlig tid läggas om till sådant bete som uppfyller Jordbruksverkets definition av betesmark. Även om marken används till skogsbete är den fortfarande att betrakta som skog.

Mark- och miljööverdomstolen fann inte skäl att ifrågasätta fastighetsägarens avsikt att successivt ställa om marken från skogsmark till mark för djurhållning med skogsbete då det enligt såväl Skogsstyrelsen som länsstyrelsen framkommit att det är möjligt att utnyttja det nu aktuella markområdet som sådant skogsbetet. Skogsstyrelsen har, efter ett platsbesök, också bedömt att de naturvärden som finns i området kan gynnas ifall området betas. 

Slutligen så har det i ärendet framkommit att området är av begränsat intresse för det aktiva skogsbruket. Skogsstyrelsen har gett uttryck för att sådan skog som nu är aktuell allmänt sett har svag lönsamhet Området ligger inte heller i anslutning till den i högre grad brukningsvärda skogen på ursprungsfastigheten, utan hör istället till ett skifte i anslutning till fastighetens jordbruksdel. 

Sammanfattningsvis ansåg Mark- och miljööverdomstolen att den aktuella avstyckningen varken riskerade att försämra möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen eller innebära någon skadlig delning. Vad länsstyrelsen anförde föranledde inte någon annan bedömning. Lantmäterimyndighetens beslut stred därför inte mot 3 kap. 7 § FBL och överklagandet avslogs.

Jan Gustafsson
Tekniskt råd Mark- och miljööverdomstolen