Det är i praktiken omöjligt att bygga industrialiserade bostadshus i de nordiska länderna på grund av olika regelverk

I en rapport bland annat från NBO, (Housing Nordic), konstateras att de nordiska länderna har mycket gemensamt, men också olikheter vad gäller byggmarknaden. Vi har bland de högsta byggkostnaderna i Europa.

Däremot skiljer sig märkligt nog tillgången på bostäder mycket åt framför allt mellan Norge och Sverige. I Norge har man i praktiken ingen bostadsbrist. Ägarlägenheter i kombination med ett effektivt system för statligt bosparande för unga är en delförklaring. Trots att vi har mycket gemensamt i Norden är det i praktiken omöjligt att bygga industrialiserade bostadshus för export och import för de nordiska länderna på grund av olika regelverk. Att regelverken skiljer sig så mycket åt utgör i dag ett slags onödigt handelshinder. Teknik, kultur och klimat i de nordiska länderna är ju tämligen lika.

Politisk vilja saknas
De nordiska ländernas regelverk skiljer sig åt i flera avseenden. Det som hade kunnat vara en gemensam nordisk byggmarknad utgör därför i stället fyra delmarknader som styrs av separata lagar, regler och förordningar. Island är ej medtaget. Detta gör det är svårt att ta fram industrialiserade byggkoncept som fungerar i alla länder i Norden och som skulle kunna ge större produktionsserier och därmed sänka byggkostnaderna. Det är kraven på tillgänglighet, brandskydd, planlösningar och mätmetoder för energianvändning som skiljer sig åt. Flera av de svenska byggbolagen har verksamhet i de nordiska länderna där olika regler i onödan skapar, försvårar och fördyrar arbetet. Samma problem gäller naturligtvis för bolag i våra grannländer som vill in på den svenska byggmarknaden. Gemensamma nordiska byggregler skulle öka konkurrensen. För utländska aktörer utanför Norden som vill etablera sig skulle den nordiska marknaden bli mer intressant om vi tog bort dessa handelshinder genom samordning av de nordiska byggreglerna. Därför behövs en rejäl politisk vilja och intresserade regeringar som förstår problematiken. Nära nollenergibyggnader (NNE) för bostadshus införs den 1 januari 2021. Det är också olyckligt att de nordiska ländernas energistatus inte går att jämföra med varandra och att någon samordning har inte skett trots att NNE handlar om ett EU-direktiv. Nordiska ministerrådet har hittills totalt misslyckats trots flera års arbete att få samförstånd kring dessa frågor. Det är därför hög tid att lyfta frågan till högsta regeringsnivå.

Energikrav
När det gäller energiregler finns det flera exempel. Sverige är till exempel det enda land i Norden som ställer krav på att beräknad energianvändning i en byggnad ska motsvara verklig energianvändning. De övriga nordiska länderna har enbart krav på beräknad energianvändning. Uppvärmd area beräknas olika. I Sverige är det insidan av byggnadens uppvärmda area (Atemp) som ska beräknas och mätas. I de övriga nordiska länderna beräknas byggnaden på utsidans yttervägg (BTA). Bara detta kan utgöra en skillnad på 20 procent i beräknad köpt energi. I Sverige är kravet i Plan- och bygglagen (PBL) att en byggnad ska uppfylla de tekniska egenskapskraven. Det man kan ifrågasätta är varför de svenska energireglerna innehåller krav utöver de tekniska egenskapskraven. Varmvatten ingår som en parameter i de svenska byggreglerna vid en beräkning. Varmvatten är rimligtvis inte ett egenskapskrav utan är brukardata som byggherren inte har rådighet över. I de andra nordiska länderna ingår varmvatten, men då som ett fast värde som inte går att ändra på och manipulera för att klara energikraven. I Norge ingår även hushållsel men då också som ett fast värde. I Danmark är kravet på ventilation något lägre än i Sverige. En märklig olikhet är hur mycket solenergi (passiv värme) som strålar in genom fönster och tillför värme i en byggnad som är placerade på samma ort. Lite förenklat så anges i Danmark 70 kilowattimmar per kvadratmeter och i Sverige 40 kilowattimmar per kvadratmeter. Än mer märkligt är att andelen effekt en människa alstrar inomhus (personvärme) är högre i Danmark än i Sverige. Kan det vara så att danskarna är mer varmblodiga är svenskar?

I Finland och Danmark har man i byggreglerna redan infört så kallade primärenergifaktorer för olika energislag. Primärenergifaktorn ska framförallt multipliceras med andelen tillförd el för att uppfylla energikraven i en byggnad. I princip har man satt primärfaktorn 2,0 – 2,5 för el som ett led i att minska användningen av kvalificerad el. Förslag finns nu från Boverket att införa primärenergifaktorer i Sverige i ett försök att uppfylla EU-direktivet. Förslaget är nu ute på remiss. Någon samordning med våra nordiska EU-länder Danmark och Finland som redan har primärenergifaktorer i sina byggregler har trots detta inte skett enligt Boverket.

Energikrav i nordiska länderna 2015. Källa: Stefan Norman, Boverket.

• Verifiering genom beräkning av energianvändning vid projektering.
• Gäller endast för beräkning av värmeförluster genom klimatskal. Uteluftsflöde för ventilation, samt luftläckage genom klimatskärmen.
• El för värme viktas med primärenergifaktor 2,0-2,5. Pågående remiss i Sverige med likartad faktor.
• Krav för elanvändning. Pågående remiss med primärenergifaktor.
• Gäller bara fristående småhus.
• Max för direktverkande el eller fossilt bränsle. Undantag gäller för byggnader med en energianvändning <15 000 kWh/år eller om andra uppvärmningssätt innebär merkostnader under byggnadens livslängd.

Andra exempel på skillnader i de nordiska regelverken enligt NBO.

• Enligt det danska regelverket ska lägenhetsdörrar gå inåt för att inte blockera utrymningsvägen. Enligt det svenska ska dörrarna gå utåt för att de som är i lägenheterna lätt ska kunna ta sig ut.
• De norska brandskyddsbestämmelserna kräver att lägenheter har sprinklers.
• De svenska balkongräckena är för låga för danska krav.
• När det gäller tillgänglighet säger regelverket i Finland att badrum måste ha 1,5 meter i svängradie. Därmed är danska och svenska badrum ofta för små.
• Det finns också olika regler om minsta tillåtna storlek på kök och sovrum, samt hur planlösningen ska var utformad. Exempelvis kräver det svenska regelverket (till skillnad från det danska) att lägenheter i två plan måste ha en sovplats på bottenvåningen.
• Bestämmelserna om ljusinsläpp är olika.

Måste upp på ministernivå
Transporterna kan vara ytterligare ett dilemma för byggindustrin. En vägtransport i Norge kan till exempel inte vara lika bred som i Sverige och den måste ske vid speciella tidpunkter vilket kan vara ett exporthinder för last av byggelement.

Vad förväntar sig byggbranschen att Nordiska Ministerrådet ska göra? Åtminstone måste frågan upp igen på regeringarnas agendor. Före detta bostadsminister Stefan Attefall tog upp frågan om harmonisering redan 2011 med ambitionen att inte ha onödiga regler bland annat inom energiområdet, utan att få ett större respons. Har den nya svenska bostadsministern Peter Eriksson några ambitioner att ta initiativ till en harmonisering av de nordiska byggreglerna?

Johnny Kellner

Tidigare publicerad i Bygg &Teknik 2017