Hur bidrar finanssektorn till klimatomställningen?

Banker, pensionsfonder, försäkringsbolag och andra aktörer på finansmarknaden måste ta ansvar för sina möjligheter att bidra till klimatomställningen när de väljer vilka verksamheter de investerar i eller lånar ut pengar till. 

Den finansiella sektorn måste ta en betydligt aktivare roll genom att de tydligare kan kanaliserar mer kapital till investeringar i bolag och projekt som positivt bidrar till en hållbarare klimatomställning. Genom till exempel gröna obligationer eller klimatobligationer besitter finanssektorn en ekonomisk maktstruktur för att kunna styra och aktivt påverka.

Vid klimatmötet COP28 i Dubai år 2023 togs ett beslut om en ny fond för att hjälpa sårbara och fattiga utvecklingsländer att hantera klimatrelaterade skador och förluster. Det återstår att se om det denna gång kommer omsättas i praktiken. Erfarenhetsmässigt från tidigare årliga klimatmöten har lagda finansiella förslag och beslut hittills sällan genomförts eller så har de skjutits fram till nästkommande möten. 

Finanssektorns hittillsvarande försiktighet och passivitet bidrar indirekt till fortsatt ökade utsläpp av koldioxid till atmosfären. Fem av storbankerna i Sverige har sedan Parisavtalet slöts fortsatt att finansiera och investera i företag inom fossilbranschen med hundratals miljarder kronor enligt Fair Finance Guide och Bank Tracks. De indirekta utsläppen detta medför är enligt Naturskyddsföreningens rapport  The real carbon footprint of Swedish banks dubbelt så stora som Sveriges totala utsläpp. Det visar hur extremt klimatskadlig utlåningen till fossilbolag är. Detta måste betraktas som ett finansiellt och marknadsmässigt misslyckande.

Misslyckandet är när en marknadsekonomi inte är samhällsekonomiskt verkningsfull när den generellt fokuserar på BNP-faktorer som inte tar hänsyn till begränsning av jordens resursuttag. Större uttag av ändliga resurser såsom gas och olja är positivt för BNP. Motsvarande gäller även för skador vid stormar, trafikolyckor och andra händelser som också bidrar till att öka BNP. Ett relevantare begrepp borde vara nettonationalprodukt, NNP, som tar hänsyn till effekterna av resursuttag. BNP går med andra ord inte att likställa med ökad tillväxt och välfärd. Förhoppningsvis kommer den nya generationens nationalekonomer ha en modernare syn på saken.

Nya regler om hållbarhetsredovisning 

Syftet med regeringens hållbarhetsrapportering enligt SOU 2023:35 som träde i kraft den 1 januari 2024 är att ge finansmarknaderna tillgång till information om miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning som är tillförlitlig, relevant och jämförbar. Rapporteringen ska bidra till att styra in kapital mot hållbara investeringar för att uppnå en hållbar tillväxt. Dessutom ska den underlätta hanteringen av finansiella risker som följer av klimatförändringar, utarmning av naturresurser, miljöförstöring och brister i sociala förhållanden. De nya rapporteringskraven som ställs i de europeiska redovisningsstandarderna CSRD kommer att bli mycket resurskrävande för företagen. 

För exempelvis ett stort noterat företag kan kostnaderna för upprättandet av rapporten uppgå till lågt räknat 3,5 miljoner kronor per år och 3 miljoner kronor i engångskostnader. Små och medelstora noterade företag får rapportera i enlighet med särskilda standarder som är anpassade för mindre företag. Detta bör leda till att kostnaden för dessa företag blir något lägre än för stora företag.

Ny riksbankslag

En ny riksbankslag trädde i kraft den 1 januari 2023. I lagen pekas två områden ut där Riksbanken uttryckligen ska ta hänsyn till hållbarhetsaspekter. I sin tillgångsförvaltning ska Riksbanken främja en hållbar utveckling och ska i sin omvärldsbevakning identifiera hot mot den.

Gröna obligationer ett steg i rätt riktning

En grön obligation är ett räntebärande skuldebrev där kapitalet är öronmärkt för olika miljöinriktade projekt som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till den som har emitterat obligationen. Den som emitterar respektive köper en grön obligation vill skicka budskapet till marknaden att bolaget vill markera att de medverkar till något som är miljömässigt och ekonomiskt hållbart. 

Det finns dock en risk att finansiärer engagerar sig i miljöprojekt för att kunna få en grön stämpel som i värsta fall kan dölja annan mindre god finansierings- och utlåningsverksamhet. Exempel på detta är att det nyligen fram kommit att flera svenska storbanker lånar ut pengar och investerar i företag som startar kolgruvor och borrar efter olja i Arktis!

Genom de fyra stora AP-fonderna, som förvaltar våra pensioner, äger svenska folket obligationer till ett värde av cirka 456 miljarder kronor. Volymen för gröna obligationer den 31 december 2022 uppgick till 2 300 miljoner kronor, vilket är cirka 22 procent av den externa låneskulden. På den viktiga internationella marknaden är gröna obligationer en försvinnande andel av de totala krediterna. En granskning av byrån Halvarsson & Halvarsson under 2021, med en genomlysning av svenska noterade bolags rapporteringar av klimatrisker, visar att endast 61 procent av bolagen redovisar en heltäckande bild gällande underliggande hållbarhetsrisker i enlighet med de riktlinjer som Task Force On Climate-related Financial Disclosures, TCFD, har tagit fram. Både pandemin och lågkonjunkturen har haft en viss negativ påverkan. Banker och fondbolag som sålt av sitt innehav i kol, olja och gas har tjänat många miljarder på beslutet visar en granskning av Fair Finance.

Granskning avslöjar grönmålning

Efterfrågan på hållbara investeringar ökar. Risken finns att företag marknadsför produkter som mer miljövänliga än vad de egentligen är. Det kan vara så att en fond marknadsförs som ”miljövänlig” men som investerar i gröna bolag i en mycket begränsad omfattning. Detta är en form av grönmålning, eller greenwashing på engelska. Grönmålning kan vara problematisk ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv. Kapital som annars hade investerats i företag som aktivt arbetar med klimatomställningen investeras i stället i företag som kan hämma omställningen. För att komma åt problemet behövs tydliga regler för hur företag får klassificera och marknadsföra produkter och det måste finnas en effektiv kontroll och tillsyn av reglerna.

Europeiska kommissionen och de nationella konsumentmyndigheterna har gjort en undersökning av företags gröna påståenden. Den visar att hela 42 procent av de granskade bolagens utfästelser skulle kunna kategoriseras som greenwashing. 

Klimatneutral och klimatkompensation används på väldigt olika sätt utan att avsändaren förstår innebörden. Klimatneutralitet går varken att verifiera, beräkna eller följa upp. Konsumentverket (KO) och Reklamombudsmannan (RO) har påpekat att netto-noll klimatutsläpp, klimatneutralitet och klimatkompensation är vaga och vanliga påståenden som de anser kan vara både vilseledande och förvirrande.Sektorn måste därför se till att finansieringen enbart sker till mätbara och verifierbara miljö- och hållbarhetsåtgärder.

”När priset på utsläppsrätter ökar eller avvecklas kan kostnaderna för företagen med stora utsläpp öka. Det kan leda till att investerare snabbt försöker sälja ut av sina innehav i dessa företag
i en så kallad fire sale.”

Tilldelningen av utsläppsrätter skärps

EU:s utsläppshandel för industrin både skärps, genom färre utsläppsrätter, och utvidgas, genom att omfatta fler industrier så som byggindustrin, transporter på väg, till sjöss och i luften. Under perioden 2026–2034 kommer gratistilldelningen av utsläppsrätter till industrin att stegvis helt fasas ut. När priset på utsläppsrätter ökar eller avvecklas kan kostnaderna för företagen med stora utsläpp öka. Det kan leda till att investerare snabbt försöker sälja ut av sina innehav i dessa företag i en så kallad fire sale. Det riskerar i sin tur skapa kraftiga prisrörelser på de finansiella marknaderna.

Mer transparanta bolag

Finansbolaget Söderberg & Partners gjorde en analys av 2020 års gröna fonder som visar att hållbarhetsinformation nu är något mer lättillgängligt för fondförvaltare. Klimatfondförvaltare med en högre kompetens har börjat att ta hänsyn till hållbarhetsdata i sin kreditanalys för förståelse av hur hållbarhetsrisker påverkar kreditvärdigheten. Finanssektorn måste kunna analysera sin omvärld, sätta tydliga mätbara mål och ha en affärsplan för sin långsiktiga finansiella klimatförvaltning med en tydlig trovärdig transparant rapportering. Ett grundproblem är att det hittills har saknats definitioner och gemensamma tolkningar av hållbarhetskriterier. EU:s taxonomi strävar bland annat till gemensamma jämförbara klassificeringar.

EU-taxonomin 

EU:s taxonomiförordning är det viktigaste förslaget i EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt. Syftet är att omdirigera privata investeringar från verksamheter med negativ miljöpåverkan till mer hållbara verksamheter. EU:s taxonomi sätter ramen för vad som ska anses vara en hållbar investering samt ställer krav på finansmarknadsaktörer att fastställa och informera om graden av hållbarhet i olika investeringar. Det positiva är att finanssektorn nu får gemensamma riktlinjer vilka investeringar som ska få kallas gröna och därigenom undvika riskerna för greenwash. För att aktörerna i det finansiella systemet ska kunna bedöma och hantera klimatrelaterade risker behöver de tillgång till tillförlitliga klimatrelaterade data. EU-kommissionen anser inte att de offentliga medlen räcker till för att nå EU:s hållbarhetsmål, och man vill därför mobilisera ytterligare 1000 miljarder euro i gröna investeringar. Taxonomin kräver att fonder för att kunna marknadsföra sig som hållbara eller ”gröna” måste ange hur stor andel av dess innehav som klassas som hållbart enligt taxonomin. De fonder som inte är gröna ska märkas med en varningstext att de inte beaktar taxonomin.

Engagemang i nya bostadsområden

Inom finanssektorn finns en betydande osäkerhet kring klimatförändringarnas effekter när det gäller dess indirekta långsiktiga påverkan på ekonomin. Finansiella bolag har ofta haft en relativt kort planeringshorisont, vilket innebär att man inte har sett klimatrelaterade risker som ligger längre in i framtiden. Focus ligger på att kunderna ska få så stor avkastning som möjligt.

Fondförvaltare, banker och finansieringsinstitut borde vara intressenter vid planering av nya större stadsbyggnadsprojekt som till exempel Norra Djurgårdsstaden i Stockholm och Öster Mälarstrand i Västerås som ligger i nära anslutning till stora vattendrag med dess framtida risker. Byggnaderna ska ju stå i cirka 100 år och ska energiförsörjas, förvaltas och säkras mot eventuella översvämningar. Det kan inledningsvis eventuellt leda till en dyrare finansiering, men att avvakta och se kommer att bli ännu dyrare. 

I en rapport av Riksbanken uppmärksammas att åtta procent av Sveriges kustnära bostads- och äganderätter löper risk att drabbas av skador till följd av klimatförändringarna genom höjda havsnivåer och översvämningar. Det kan leda till fallande bostadspriser eller förstörda fastigheter, med risk att påverka finansieringen av banksystemet som ofta använder fastigheter som säkerhet.

Hållbar byggbransch

Hållbar byggbransch är ett branschinitiativ från Svenska Bankföreningen som syftar till att motverka ekonomisk kriminalitet i byggbranschen och verka för en sund konkurrens och att mänskliga rättigheter respekteras. I kreditgivning måste kravställningen fördjupas genom en ökad kontroll och regelefterlevnad av leverantörer i alla led. Flera banker har även undertecknat internationella standarder rörande etiska och miljövänliga investeringar och har även riktlinjer bland annat rörande mänskliga rättigheter, etik och antikorruption. Bankerna ska varje år rapportera hur principerna efterlevs. I en enkätundersökning år 2023 av Bankföreningen visar att av 22 svenska och nordiska banker (marknadsandel på 94 procent) har 13 banker börjat sätta upp och publicera klimatmål för de områden som har de anser har störst effekt för att identifiera klimatrisker.

Hos Byggföretagen pågår förnärvarande också ett omfattande färdplansarbete. Även Finansinspektionen (FI) driver en färdplan för en hållbar finansmarknad. FI:s färdplan innehåller tre mål som särskilt kommer att verka för arbetet med hållbar finansmarknad fram till 2025. God tillgång till relevant, jämförbar och tillförlitlig hållbarhetsrelaterad information, högt förtroende för en hållbar finansmarknad och motståndskraft mot hållbarhetsrisker i det finansiella systemet.

Parisavtalets mål om nollutsläpp går inte att uppfylla 

Klimatpolitiska rådet rapporterade 2021 att Sverige inte kommer att klara sitt officiella mål att nå nollutsläpp till år 2045. Finansmarknadens har här en viktig roll att spela. Det skulle bland annat behövas omfattande investeringar i fossilfria energisystem, transporter och infrastruktur. FN:s klimatpanels (IPCC) senaste rapport visar också att Parisavtalets målsättning inte heller är realistisk för att hålla planetens temperaturökning till 1,5 grader och max två grader. Snarare riskeras tre grader inom detta sekel. Enligt Finansinspektionen skulle detta kunna leda till samhällsekonomiska förluster motsvarande upp till tre procent av global BNP. Industriländernas passivitet att hittills inte finansiellt stötta samhällen som drabbas värst av klimatförändringarna är ett svek mot världens fattigaste länder.

Vill nå industriländers levnadsstandard

Banker och finansieringsinstitut har ett stort ansvar att se klimatekonomin i ett större och längre globalt hållbarhetsperspektiv, det vill säga att vidga synsättet utanför sina nationers gränser. Det är självklart att utvecklingsländerna strävar efter och har all rätt till att ge sin befolkning samma levnadsstandard som industriländerna uppnått. De klimatproblem som världen nu står inför har industriländerna skuld och ansvar för. Skulle utvecklingsländernas standardökning ske med samma teknik som lyft industriländerna till sin nivå vore det negativt för klimatet. Gammal teknik från industriländerna får inte exporteras till utvecklingsländerna som finansieringsstöd, utan den måste ske med det senaste av ny teknik.

”De klimatproblem som världen nu står inför har industriländerna skuld och ansvar för. Gammal teknik från industriländerna får inte exporteras till utvecklingsländerna som finansieringsstöd, utan den måste ske med det senaste av ny teknik.”

Avvakta ingen hållbar lösning

Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap, inte minst gäller det klimatekonomi. Det är en mycket komplicerad uppgift att uppskatta de långsiktiga finansiella konsekvenserna av klimatförändringarna. Det är därför problematiskt att finansmarknaden inte i full utsträckning inkluderarar långsiktiga samhällskostnader och konsekvenser i sina analyser.

Detta kan leda till risker för instabilitet hos banker och finansieringsinstitut som riskerar att vänja sig vid den trötthet som präglar klimatskulden, vilket kan medföra att de passivt avvaktar med att ta beslut om nödvändiga lån- och klimatinvesteringar. Ska finansmarknaden bidra till att klara den globala klimatkrisen är det nödvändigt med effektiva investeringar och lån till finansiering som går till miljöanpassade syften. Att avvakta och se kan leda till att både industri- och utvecklingsländernas skepp riskerar att sjunka. Skillnaden är att livbåtarna enbart kommer att räcka till för industriländerna.

Johnny Kellner
Energi- och klimatstrateg
Tidigare verksam hos Sweco, JM och Veidekke