Samfällighetsföreningar kan visst besluta om laddstolpar för elbilar

0
2036

En samfällighetsförenings ändamål är att förvalta samfälligheten i enligt med vad som bestämts vid dess bildande, vanligen i ett anläggningsbeslut som meddelats vid en lantmäteriförrättning. Föreningen är bundet av detta och kan inte utveckla eller komplettera samfälligheten med nyttigheter som ligger utanför detta ändamål.

Eftersom samfälligheten anses vara en så kallad tvångssamfällighet, det vill säga att medlemmarna inte kan utträda från samfälligheten på annat sätt än genom att sälja den anslutna fastigheten eller genom en ändring av anläggningsbeslutet. Bundenheten till ändamålet anses vara ett viktigt skydd för minoriteter i samfälligheter mot att en majoritet beslutar om nya uppgifter som inte motsvarar de behov som samfälligheten avser att tillgodose.

Frågan om i vilken grad en samfällighetsförening med majoritetsbeslut kan besluta om nya funktioner eller kompletteringar för att möta nya samhälleliga behov, till exempel internetuppkopplingar eller elbelysning, har relativt nyligen behandlats i en dom av Högsta domstolen (T 3932-14, NJA 2015 s. 939). Domstolen gjorde i domen vissa uttalanden om hur bunden en samfällighetsförening ska anses vara av de ändamål som anges i förrättningsbeslutet med hänsyn till tidens gång, teknisk utveckling och ökade anspråk.

Domstolen uttalade bland annat att uppgiften för en samfällighetsförening är att driva och förvalta anläggningen. I detta kan ligga att förnya en teknisk anordning som ingår i anläggningen så länge det inte är fråga om en anläggning av principiellt annan art. En standardhöjning, exempelvis ny teknisk utrustning som saknar motsvarighet i den befintliga anläggningen, faller typiskt sett utanför den verksamhet som föreningen kan bedriva.

>>Läs också: Lantmäteriet – bromskloss för laddstolpar

1970-talets centralantenner för tv har således kunnat utvecklas, först med kabel-tv och sedan med fiberkablar som medger ett betydande ökat utbud av olika tjänster, genom majoritetsbeslut i samfällighetsföreningar och som vid överklaganden till Högsta domstolen stått sig.

På motsvarande sätt bör dagens lagpraxis enligt min mening kunna tolkas så att olika typer av elinstallationer, till exempel motorvärmare som kan finnas i anslutning till garage och parkeringsplatser och som ingår i gemensamhetsanläggningar, kan förstärkas och byggas ut så de medger laddning av elbilar. Det är ju inte någon ny funktion som därmed tillförs samfälligheten utan en anpassning av den ursprungliga funktionen, att leverera el till garageplatserna, till nya anspråk.

En samfällighetsförening som förvaltar en gemensamhetsanläggning som innefattar garage- eller parkeringsplatser och där tillgång till el ingår i samfällighetens ansvar, bör således enligt min mening genom majoritetsbeslut på en stämma kunna besluta om att uppgradera elanläggningen till att möjliggöra laddning av elbilar inom ramen för gällande rättspraxis.

Saknar samfälligheten el som ingår i parkeringsanläggning krävs dock ett nytt förrättningsbeslut för att anlägga laddstolpar. Kraven vid förrättningsprövningen är mer långtgående på att investeringen är ekonomiskt fördelaktig, är av väsentlig betydelse för varje deltagande fastighet samt stöds av flertalet medlemmar (i praxis omkring 80 procent). Mitt råd är att i denna situation grunda ett kompletterande förrättningsbeslut på en överenskommelse mellan alla medlemmar som vill ha laddstolpar och inrätta en särskild sektion inom samfälligheten som bara innefattar laddstolparna för dessa. Då underlättas förrättningsprövningen väsentligt och blir billigare.

Tommy Österberg
lantmätare och författare till boken Samfälligheter. Handbok för Samfällighetsföreningar