Om att alltid fortsätta trampa

0
787
Foto: Pietro De Grandi/Unsplash

Jag kandiderar till kommunfullmäktige i Stockholms stad för Miljö­partiet i valet 2022. Att jag blivit placerad på plats nummer två på valsedeln öppnar eventuellt upp för en post som trafikborgarråd. Om så blir fallet eller ej avgörs först i september nästa år. Fram till dess kommer jag att fortsätta som vd för Samhällsbyggarna. 

Ett politiskt engagemang vid sidan av rollen som vd väcker frågor: Hur påverkar detta föreningen? Och hur balanserar jag rollerna?  

En konkret konsekvens är att Samhällsbyggarnas styrelse kliver in och säkerställer att vi i alla lägen bibehåller vårt oberoende och förblir en objektiv röst. Exempelvis kommer ordförande Dag Björklund att framgent underteckna våra remissvar och andra sakpolitiska inlagor. 

Min kärlek till samhällsbyggandet och viljan att skapa och gestalta en fysisk miljö där människor trivs har drivit mig i alla mina roller genom åren: från studieåren och mitt engagemang i tankesmedjan Urbanisma, till jobben som planerare och i uppdragen i organisationerna Cykelfrämjandet och European Cyclists’ Federation. Detta gäller i allra högsta grad också Samhällsbyggarna, liksom min kandidatur i valet.

”En bra stad är som en bra fest. Människor stannar mycket längre än de ursprungligen tänkt sig, för att de trivs.” 

Citatet från den danska arkitekten Jan Gehl stämmer precis överens med min vision: en stad där både 80-åringen och åttaåringen enkelt och hållbart kan ta sig fram, njuta av grönytor och uppleva staden.

Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av samhällsbyggnad och engagerad för ett levande och hållbart samhälle. När jag för lite mer än ett år sedan tillträdde i rollen som vd för Samhällsbyggarna kändes det som att cirkeln slöts. 

”Jag hade önskat att min mormor Ulla fått uppleva det ögonblicket. Det var nämligen som barn, bak på hennes röda Skeppshultcykel, som intresset för samhällsbyggnad väcktes.”

Jag hade önskat att min mormor Ulla fått uppleva det ögonblicket. Det var nämligen som barn, bak på hennes röda Skeppshultcykel, som intresset för samhällsbyggnad väcktes. Nästan dagligen gjorde vi utflykter runt Djurgården för att mata änder och äta matsäck. Hon mättade min hunger på kunskap och väckte en nyfikenhet på staden. Hon växte upp i Ystad under kriget. Bomberna föll över Europa, ransoneringen satte sina spår, och hon blev tidigt i livet änka. Ändå cyklade mormor – bokstavligen – vidare. 

“Livet är som att cykla – den som inte trampar ramlar”, sa hon. 

Hon rullade vidare mot nya höjder för fyra år sedan, den 11 september 2017. Men på valdagen den 11 september 2022 kommer jag åter att minnas hennes ord om att alltid fortsätta trampa.

Mitt engagemang för Samhällsbyggarna är starkare än någonsin och jag har fortfarande stora planer och ambitioner för hur vi som förening ska växa, bli mer synliga och än mer relevanta. Mycket kan fortfarande hända och fram till valdagen är det knappt ett år. 

Oavsett hur det blir, kommer min kärlek till samhällsbyggandet och viljan att skapa ett hållbart samhälle och en miljö där människor trivs – det som grundlades redan bakpå mormor Ullas cykel för länge sedan – att fortsätta med oförminskad styrka.

Lars Strömgren
vd Samhällsbyggarna

Bli _medlem _knapp2