Juridiska perspektiv på elvägar

Elektrifiering av vägtransporter spelar en viktig roll i att nå transportsektorns klimatmål.

Nu pågår arbeten och utredningar avseende möjlig utbyggnad av infrastruktur längs större vägar i form av dels laddstationer, dels laddinfrastruktur avsedd för överföring av el till fordon under färd, det vill säga vad vi i dagligt tal kallar elvägar.

I korthet

• Statlig utredning om utformning av reglerna för framtidens elvägar.
• Hur ryms detta i den befintliga lagstiftningen? Behövs nya lagar – och i så fall inom vilka områden?
• Regeringens direktiv: Väghållaren ansvarar för utbyggnad, drift och underhåll av statliga elvägar.
• Det är oklart med vilken rätt väghållaren kan ta mark i anspråk för anläggande av laddinfrastruktur.
• Regeringen vill undanta elvägar från ellagens koncessionsplikt.
• Elnätet i anslutning till vägen skulle då kunna anläggas och drivas av väghållaren.
• Genom undantag från koncessionsplikten skulle elvägen falla utanför flera av ellagens regleringar.

För att anlägga och driva en elväg behövs en väg, en anläggning för kontinuerlig kraftöverföring i anslutning till vägen och ett system för drift och kontroll. Eftersom det är fråga om en ny typ av infrastrukturprojekt finns vissa oklarheter kring hur befintliga lagbestämmelser kan tillämpas och i vilken utsträckning ny lagstiftning behövs för att kunna genomföra de här projekten. I september 2020 tillsatte regeringen en särskild utredare som har till uppdrag att analysera och föreslå hur en reglering av elvägar kan utformas (dir 2020:105).

En frågeställning är åtkomst till den mark som behövs för att kunna anlägga de transformatorer, matarledningar, matningsstationer, nätstationer och annat som krävs för kraftöverföringen till fordonen.

Regeringen har i direktivet till den särskilda utredaren angett att en utgångspunkt ska vara att väghållaren ska ansvara för utbyggnad, drift och underhåll av statliga elvägar. Med den utgångspunkten ligger det nära till hands att utreda om laddinfrastrukturen längs vägen skulle kunna betraktas som en del av vägen enligt väglagen.

Enligt väglagen hör till en väg vägbana och övriga väganordningar. Med väganordning avses anordning som stadigvarande behövs för vägens bestånd, drift eller brukande och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denna.

Sett utifrån den här definitionen och med hänsyn till att regeringen angett att väghållaren ska vara ansvarig utbyggnaden framstår det inte som orimligt att laddinfrastrukturen skulle kunna utgöra en väganordning. Samtidigt bör man fundera på hur långt från vägbanan en anordning ska få ligga för att kunna kategoriseras som en väganordning. En stor del av anläggningarna för kraftöverföringen kommer troligtvis ligga i nära anslutning till vägbanan. Men man kan tänka sig att vissa delar, till exempel transformatorer, kommer att ligga en bit ifrån.

Frågan har stor betydelse då det handlar om med vilken rätt väghållaren får tillgång till och kan ta den mark i anspråk som behövs för anläggandet av laddinfrastrukturen. Om de olika delarna av laddinfrastrukturen anses utgöra väganordningar kan väghållaren, med stöd av en fastställd vägplan, få åtkomst till de markområden som enligt vägplanen behövs genom vägrätt. Om så inte är fallet behöver väghållaren säkra markåtkomsten på annat sätt genom ledningsrätter eller nyttjanderättsavtal med relevanta markägare. Det är inte klart vad som gäller i den här frågan enligt nuvarande lagstiftning utan här kommer att behövas en del förtydliganden.

En annan frågeställning är i vilken utsträckning ellagens bestämmelser ska vara tillämpliga på det elnät som laddinfrastrukturen omfattar, särskilt då kravet på att en elektrisk starkströmsledning inte får byggas eller användas utan nätkoncession.

I direktivet har regeringen angett att elvägar ska vara undantagna från koncessionsplikt enligt ellagen. Ett sådant undantag innebär att man slipper själva tillståndsprocessen och således inte behöver sätta av tid för den i anslutning till anläggandet av elvägen. En viktigare följd är emellertid att undantaget medger att andra parter än elnätsbolag kan anlägga elnät för laddinfrastruktur i anslutning till vägen. Ellagen ger nämligen det elnätsbolag som innehar nätkoncessionen för ett geografiskt område exklusiv rätt att anlägga och driva koncessionspliktiga nät inom detta område. Exklusiviteten omfattar dock inte nät som är undantagna från koncessionsplikt.

Om elvägar skulle undantas från koncessionsplikten, kan därmed elnätet i anslutning till vägen anläggas och drivas av väghållaren. Genom undantag från koncessionsplikten skulle elvägarna, såsom ellagen är utformad idag, även falla utanför ellagens omfattande regleringar kring organisation, anslutning, överföring, tariffsättning med mera.

Ett undantag för elvägar skulle kräva ändring i lag eller förordning alternativt ny lagstiftning. I anslutning till undantaget skulle det även krävas lagstiftning som ger väghållaren rätt att överföra el till de fordon som nyttjar laddinfrastrukturen. I sammanhanget kan nämnas att Nätkoncessionsutredningen i sitt betänkande Moderna tillståndsprocesser för elnät (SOU 2019:30) konstaterade att det troligen är mindre lämpligt att hantera reglering av elvägar inom ramen för nuvarande ellagstiftning. Det kommer därför att bli intressant att se hur den särskilda utredaren föreslår att elfrågorna i anslutning till elvägar regleras.

Många andra juridiska frågor aktualiseras avseende vad som ska gälla för den mer operationella hanteringen av elvägen, såsom kontroll, rätt till användning, hur mätning av fordonens elförbrukning ska ske och hur mätvärden ska samlas in, regler kring debitering av avgifter för brukande av infrastrukturen, hur storleken på dessa avgifter ska bestämmas, och debitering av avgifter för elförbrukningen. Detta är frågeställningar som, i den mån de elektrifierade transporterna ska kunna vara gränsöverskridande, också har en internationell prägel. Här saknas för närvarande regelverk såväl nationellt som på EU-nivå. Den särskilda utredarens uppdrag omfattar att ta fram nödvändiga författningsförslag här.

Den särskilda utredarens uppdrag ska redovisas till regeringen senast den 1 september 2021

Malin Håkansson
Advokat
Valdia Advokatbyrå AB

Foto: Region Gävleborg